Eftervandringsdrinken: Rob Roy

Vad kan smaka bättre efter en vandring längs Prins Bertil stig i Halmstad, följt av en lång tågresa till Karlskrona och en promenad från örlogsstadens station på sena kvällskvisten till Långö? I mitt hideway på ön tar jag en varm dusch, byter om till engelsk rökrock och blandar den klassiska favoritdrinken från The Gilded Age.

Rob Roy, en vassare variant av Manhattan, lär ha skapats av en bartender på lyxhotellet Waldorf (som senare blev Waldorf Astoria) i New York hösten 1894. Detta för att uppmärksamma New York-premiären av Reginald De Kovens och Harry B Smiths operett Rob Roy den 29 oktober samma år, en föreställning som givetvis handlade om den legendariske skotske folkhjälten Rob Roy MacGregor.

Historien är ofta upprepad och kanske sann. Men den låter tillräckligt bra i mina öron för att undslippa djupare källgranskning. Något av cocktailens skimmer riskerar annars att gå förlorad, vilket menligt kan inverka på upplevelsen.

En väl balanserad Rob Roy består enligt mig av 6 cl skotsk whisky, 3 cl söt vermouth och 3 stänk Angostura bitter. Häll ingredienserna i en shaker fylld med is, men skaka inte! Rör istället runt med en lång sked. Sila drycken i ett kylt coupeglas, garnera med ett körsbär och avnjut i den sofistikerade harmoni som är oss förtjänt efter ett skönt vandringspass.

Till fots längs Kattegatt

Kamrater! Vi befinner oss nu i Hallands förnämliga residensstad och här vid Nissan skådar vi Halmstad slott anno 1619, som länets dåvarande danske renässanskung Christian IV bebodde när han var i krokarna. Halmstad slott markerar också startpunkten för Prins Bertils stig. Den tänkte jag att vi skulle vandra en bit på denna vackra oktoberlördag.
Ah, härliga Kattegatt med sina friska vindar och rullande vågor! Efter 1,5 kilometer på Prins Bertils stig har vi kommit till Västra stranden och kan njuta av kusten i fulla drag. Hela leden är 18 kilometer lång och sträcker sig från centrala Halmstad till Tylösand och vidare mot Möllegård.
Prins Bertil (1912-1997) gillar vi förstås. Han var ju hertig av Halland och bland annat matglad polare med hovtraktören Tore Wretman. På bilden ser vi honom vid sin Villa Solgården i Tylösand där han tillbringade många somrar i högönsklig välmåga.
Vi traskar vidare och når naturreservatet Aleskogen, en av landets fågelrikaste platser. Den gamla alsumpskogen med kärr och buskvegetation gör stället idealiskt för våra bevingade vänner.
Sol, värme, hav och grönskande natur. Är det verkligen oktober?
Jansa brygga, som med sina 250 meter är Halmstads längsta.
Och här har ni mig vid bryggans ände, en kvarts kilometer ut i Kattegatt. Piren används frekvent som badbrygga under somrarna. Nog blir man sugen på ett dopp!
Vandringen fortsätter till Långenäsudden.
Bland enbuskarna på Långenäsudden döljer sig ett klapperstensfält. Stenarna rullades runda av havet för flera tusen år sedan. Strandlinjen höjdes sakta efter att inlandsisen drog sig tillbaka, med resultat att stenarna hamnade på torra land.
Efter cirka 8,5 kilometerns vandring har vi nått småbåtshamnen i Grötvik.
Grötvik är slutdestinationen på dagens vandring. Beklagar om jag gör er besvikna, men här måste jag vända apostlahästarna åter mot Halmstad centrum eftersom jag har en tågtid att passa.
Jag tackar således för mig. Men innan vi skiljs åt vid Kattegatts ljuva kust, så lovar jag att resterande del av Prins Bertils stig mot Tylösand och Möllegård ska vandras inom en förhoppningsvis snar framtid. Hit vill man frestande gärna komma tillbaka. På återseende!