Vad kan smaka bättre efter en vandring längs Prins Bertil stig i Halmstad, följt av en lång tågresa till Karlskrona och en promenad från örlogsstadens station på sena kvällskvisten till Långö? I mitt hideway på ön tar jag en varm dusch, byter om till engelsk rökrock och blandar den klassiska favoritdrinken från The Gilded Age.

Rob Roy, en vassare variant av Manhattan, lär ha skapats av en bartender på lyxhotellet Waldorf (som senare blev Waldorf Astoria) i New York hösten 1894. Detta för att uppmärksamma New York-premiären av Reginald De Kovens och Harry B Smiths operett Rob Roy den 29 oktober samma år, en föreställning som givetvis handlade om den legendariske skotske folkhjälten Rob Roy MacGregor.

Historien är ofta upprepad och kanske sann. Men den låter tillräckligt bra i mina öron för att undvika djupare källgranskning. Något av cocktailens skimmer riskerar annars att gå förlorad, vilket menligt kan inverka på upplevelsen.

En väl balanserad Rob Roy består enligt mig av 6 cl skotsk whisky, 3 cl söt vermouth och 3 stänk Angostura bitter. Häll ingredienserna i en shaker fylld med is, men skaka inte! Rör istället runt med en lång sked. Sila drycken i ett kylt coupeglas, garnera med ett körsbär och avnjut i den sofistikerade harmoni som är oss förtjänt efter ett gott vandringspass.