Bläddrar bland fynden på bokrean och avnjuter tillvaron som smålänning.Up my alley. En stad med en plats som denna måste man ju bara gilla.Apladalen.Bron över floden Lagan.
Björn Borg hemma i pojkrummet på Torekällgatan 30 i Södertälje. Det är hösten 1974 och Borg kopplar av med att läsa serietidningen Buster. Vi ser att han även har Fantomen (nr 23/1973) på nattygsbordet. God smak! Men nu är det inte Borgs intresse för serier vi ska titta närmare på, utan hans tennisracketar.Slazenger Challenge No 1. En given racket i samlingen, ty det var med denna klassiska modell som Björn Borg under tidigt 70-tal gjorde entré i de stora sammanhangen.Den 5 maj 1972. Den blott 15-årige Björn Borg debuterar i Sveriges Davis Cup-lag som möter Nya Zeeland i Båstad. Han kliver direkt in i världseliten med sin Slazenger Challenge No 1 och slår sensationellt toppspelaren Onny Parun i fem set: 4-6, 3-6, 6-3, 6-4, 6-4.Björn Borg med Slazenger i hand gör sin Wimbledon-debut sommaren 1973, skapar tonårshysteri med sin rockstjärne-look och brittiska tidningar skriver om ”Borgmania”. Borg når kvartsfinalen där han besegras av Roger Taylor med siffrorna 1-6, 8-6, 6-3, 3-6, 5-7.Björn Borg vinner sin första Grand Slam-titel på Roland Garros i Paris den 16 juni 1974, då han med sin Slazenger slår Manuel Orantes i finalen. Siffrorna blir 2-6, 6-7 (4-7), 6-0, 6-1, 6-1.Donnay är dock det racketmärke som Björn Borg är mest förknippad med. 1975 började han spela med denna modell, Donnay Diamant.1975 är Borg tillbaka som titelförsvarare på Roland Garros. Men denna gång med Donnay Diamant som sitt nya vapen. Den 15 juni möter han Guillermo Vilas i finalen och vinner i tre raka set: 6-2, 6-3, 6-4. Från gruset i Paris till gräset i London. Med sin Donnay Diamant anländer Borg till Wimbledon senare samma junimånad 1975 och når åter kvartsfinalen, där det blir förlust mot Arthur Ashe: 2-6, 4-6, 6-8, 1-6.Borg skulle inte spela länge med Donnay Diamant, bara omkring ett halvår. Under senare delen av 1975 och fram till 1979 blev Donnay Allwood hans fruktande vapen på tennisbanorna (undantaget Nordamerika och Japan, där han denna period spelade med Bancroft).Den 19-21 september 1975 är det semifinal i Davis Cup. Sverige besegrar Chile på gruset i Båstad med Björn Borg som ankare i laget. Men nu har han bytt racket från Donnay Diamant till Donnay Allwood.Den 21 december 1975, Kungliga tennishallen i Stockholm. Det är DC-final mot Tjeckoslovakien och Björn Borg har precis slagit Jan Kodes med sin Donnay Allwood i tre raka set: 6-4, 6-2, 6-2. Borg hissas av lagkaptenen Lennart ”Labbe” Bergelin efter segermatchen, vars utgång betyder att Sverige för första gången vunnit Davis Cup.Den 3 juli 1976. Det är final i Wimbledon. Björn Borg med sin Donnay Allwood möter Ilie Nastase. Borg tar hem sin första titel på All England Clubs gröna gräs i tre raka set: 6-4, 6-2, 9-7. 1980 bytte Björn Borg till modellen Donnay Borg Pro som han skulle spela med under återstoden av karriären, vilket egentligen endast blev två säsonger på touren. I praktiken slutade ju Borg redan efter finalförlusten mot John McEnroe i US Open 1981.Den 5 juli 1980. Borg har precis, med sin Donnay Borg Pro, bärgat sin femte Wimbledontitel i följd, efter att ha besegrat John McEnroe i en monumental finalmatch som kommer att gå till historien. Segersiffrorna blir 1–6, 7–5, 6–3, 6–7 (16–18), 8–6. Time den 30 juni 1980: ”Now, less than a month past his 24th birthday, Borg is an incredible tennis machine, an inexorable force that is one part speed, one part top-spin and two parts iron will.”Donnay lanserar sin nya racket i USA (där Borg tidigare spelat med Bancroft): ”Winners together in Europe since 1975 the Borg Donnay championship combination celebrates 1980 by coming to North America with the new Borg Pro. A wooden racket made to win. And at Donney we’re used to winning”.
Det är en av de coolaste racketarna jag har i min samling: Wilson T2000, som förebådade 1980-talets revolution då träracketarna försvann och ersattes av betydligt kraftfullare vapen på banan.
Wilson T2000 var en metallracket i rostfritt stål, som utvecklades av franske legendaren René Lacoste redan 1953. Decenniet därpå lanserades modellen av Wilson.
Racketen med sin futuristiska design släpptes på marknaden i september 1967, perfekt tajmad för rymdåldern. Bille Jean King gjorde sensation när hon samma år vann US National Championships i Forrest Hills (från 1968 US Open) med en T2000 och därtill utan att tappa ett enda set under hela turneringen.
Men det var en annan spelare som skulle göra Wilson T2000 ikonisk bland den tennisdiggande allmänheten: Jimmy Connors. Han fastnade tidigt och ögonblickligen för racketen och skulle använda den ända in till mitten av 1980-talet.
T2000 gav ökad kraft och kontroll – om man behärskade den. Många tyckte racketen var svårspelad och föredrog att fortsätta med modellerna av det traditionella trämaterialet. Inte Connors. För honom kändes T2000 omedelbart som en naturlig förlängning av armen, den blev hans magiska Excalibur med vilken han skulle erövra tronen som tennissportens nya, eldfängda kung.
Vänsterhänte storspelaren Jimmy Connors och Wilson T2000 blev praktiskt taget synonymer under 1970-talet.
Connors debuterade som professionell spelare på touren 1972 och bara två år senare vann han Australian Open, Wimbledon och US Open. Tyvärr missade Connors chansen att vinna en äkta Grand Slam under 1974 års säsong, då han surmagat utestängdes från Roland Garros röda grus i Paris.
Connors deltagande i amerikanska World Team Tennis (WTT) ansågs nämligen komma i konflikt med det europeiska spelschemat på ATP-touren (även Evonne Goolagong drabbades av samma bannlysning av fransmännen).
Annars kunde han 1974 blivit den första spelare sedan Rod Laver 1969 som vunnit samtliga fyra stora mästerskapstitlar under samma säsong. Inte undra på att den temperamentsfulle Connors blev så förbannad att han vägrade delta i French Open under flera år därefter.
Fenomenet Connors uppmärksammas i Time den 28 april 1975.
Connors rankades som obestridlig världsetta i juli 1974, en position han skulle behålla under 268 veckor tills Björn Borg detroniserade honom. Totalt kammade Jimbo hem åtta Grand Slam-titlar med sin Wilson T2000, varav fem i sin favoritturnering US Open (som Borg aldrig lyckades vinna).
Bedriften blev inte mindre av att Connors, helt historiskt unikt, är den enda spelare som vunnit US Open på tre olika underlag – gräs 1974, grus 1976 och hardcourt 1978. När Connors avslutade karriären 1996 hade han 109 titeltriumfer på ATP-touren under bältet, ett rekord som fortfarande står sig.
”My two-fisted backhand, which the critics said was my only shot. But it was a damn good one!”, som Jimmy Connors skämtsamt skriver i sin självbiografi The Outsider (2013).Wilson T2000 upphörde att tillverkas 1983. Connors hamstrade upp ett eget lager av racketen och slutade motvilligt att använda den först 1986.Jimmy Connors och Björn Borg inför finalen i US Open den 10 september 1978, då Jimbo tog skön revansch för förlusten mot Borg i Wimbledon tidigare under säsongen. Connors vann med 6–4, 6–2, 6–2. Notera att Borg spelar med sin amerikanska Bancroft-racket.Wilson slår på trumman för rymdålderns racket: ”Get the victory feel with steel. If you’ve always wanted to play winning tennis, the T2000 will give you the confidence you need”. Det stämde onekligen för Jimmy Connors.
Här ser ni en lycklig kille! Det är vecka 7, jag är åtta år och befinner mig på sportlov uppe i norr.Vi är förstås på Ulvön, denna äventyrliga februarivecka 1978. På bilden är det jag, pappa och syrran med Ulvöhamn i bakgrunden. Även kära mamma är med och vintersportar. Vi bor hemma hos vännen Harry Wisten, den tidigare mästerlotsen på Ulvön, högst uppe i Malabacken. På grund av isläget går det ingen båt hit ut. Istället har vi färdats med skoterdragna slädar hela vägen till Ulvön från fastlandet. En fantastisk upplevelse!Skidorna av, paus och fikastund. Jag tror det kan vara på Åskäret mellan Norra och Södra Ulvön. Syrran och jag på den snötäcka isen i Ulvösundet. Annars brukar vi vara här under sommarlovet då pappa är befälhavare på M/S Kusttrafik som skeppar turister till Ulvöhamn från Ullånger och Docksta.Tillbaka efter längdåkningsturen i lä av en sjöbod. Det var en härlig tid. Man borde ta upp det där med skidor igen.Även om man är ledig från skolan får ju inte den intellektuella spisen försummas. Detta var min sportslovslektyr 1978, som jag införskaffade i den gamla handelsboden på Ulvön och fortfarande har kvar. Jag minns dock att Harry Wisten inte verkade särskilt imponerad av min vurm för Fantomen.Ulvöhamn, februari 2026. Man kan åka skidor i sundet även i år.
”Vinter i skärgår’n med is, snödoft på öar, en bris…”, som Beppe Wolgers skaldade i sin inspirerade, synnerligen fria tolkning av Younger Than Springtime vilken Gals & Pals – Sveriges Manhattans Transfer – sjöng med den äran på det hippa 60.talet. Syrran och jag är ute på söndagspromenad runt Långö och beundrar här Högaholm i vinterversion.Och grannön Kålö i kung Bores välvilliga grepp.Kålösundet. Underbart med en februarimånad som levererar!
Idag skulle pappa Anders – eller Agge som han brukade kallas i släkten – fyllt 86 år. Här är ett fint minne från sommaren 2022 när farsan, syrran och jag gjorde en utflykt med skärdsgårdsbåten Axel i Karlskrona.En lycklig tid när vi tre fortfarande var samlade. Grattis på födelsedagen, pappa. Vi saknar dig kolossalt.