Författararkiv: christiandahlgren

Final i Agge Cup 2026

Publicerad den av
Svara
Och där satt den vinnande bollen! Efter en tuff, jämn och svettig finalmatch lyckades jag ta hem mästartiteln i årets Agge Cup på Karlskrona TK, minnesturneringen för min pappa Anders ”Agge” Dahlgren. 6-4 blev segersiffrorna.
Handslag över nätet som sig bör med min värdige finalmotståndare Fredrik. Han hade dessförinnan i semifinalen besegrat Selma med 6-1, medan jag vann semin mot syrran med samma siffror (vi spelar bara ett set i matcherna för att hålla nere tiden och hushålla med orken). Alla kämpade mycket väl och framför allt hade vi väldigt roligt!

Tillbaka till ön

Publicerad den av
Svara
Syrran och jag vid färjeläget i Köpmanholmen. För andra gången i sommar tar vi kurs på Ulvöhamn.
Med M/F Ulvön mot Bottenhavets pärla.
Hjärtat klappar som vanligt lite extra: vår tomt Aggebo på Ytterön vid södra inloppet.
Alltid en fröjd när det är dags att angöra bryggan utanför handelsboden i Ulvöhamn.
Landar lycklig i köket på Villa Dalbo.
Kvällen sänker sig över Ulvöhamn, det är frid i världen och allt är så mysigt och skönt.

Förbi kom Gösta!

Publicerad den av
Svara
Tillbaka efter 42 år! Då var detta inte Scanic Gävle Väst, utan Esso Motor Hotell. Här vid E4:an övernattade pappa, mamma, syrran och jag i februari 1984. Vi var på resa från Kungsbacka till Sävar utanför Umeå, där min farbror Ove med familj bodde.
Och precis här, just här alltså, såg jag och syrran ingen mindre än Gösta Linderholm knalla förbi med sitt gitarrfodral i handen morgonen därpå.
På hotellparkeringen hade Gösta en amerikansk skåpbil stående som han startade och försvann bort i.
Av nostalgiska skäl har jag övertalat syrran att vi ska övernatta här igen på vår väg upp till Höga kusten.
Inget höjdarställe kanske, men ändå ganska kul att vara återkommande gäst efter fyra decennier.
Gösta Linderholm. Då tyckte jag och syrran att han var töntig. Men icke längre. Vi rullar ut en boll och låter den rulla till hans ljusa minne!

Kungliga slott: Rosersberg

Publicerad den av
Svara
Välkomna till Rosersberg, det tredje kungliga slottet som jag och syrran besöker denna sommar. Rosersberg är beläget intill en Mälarvik i Sigtuna kommun, norr om Stockholm. Slottet härrör från 1634, då det började byggas av Gabriel Bengtsson Oxenstierna. Han namngav det efter sin mors släkt, Tre Rosor. 1762 köpte riksdagens ständer in Rosersberg och skänkte det till prins Karl, sedermera utnämnd till hertig av Södermanland vid brodern Gustaf III:s kröning 1772, och därefter regerande monark som Karl XIII i början av 1800-talet.
Här står syrran framför Karl XIII:s vinthund, en kopia av ett antikt original, som vaktar vid anläggningens huvudingång. För Karl och hans gemål Hedvig Elisabeth Charlotta tjänstgjorde Rosersberg som ett avkopplande lustslott på sommaren. Det fyllde samma funktion för efterträdarna, kung Karl XIV Johan och drottning Desideria. Sedan Desiderias död 1860 har emellertid ingen bott på slottet, vilket medfört att de praktfulla inredningarna från slutet av 1700- och början av 1800-talet är unikt intakta.
Slottsparken vid sidan mot Mälaren.
Galleriet i sydöstra flygeln uppfördes 1684, signerad Nicodemus Tessin den yngre. Taket ansvarade den italienska stuckatören Giuseppe Marchi för. Karl XIII lät 1815 göra om barockgalleriet till slottskapell.
Syrran i slottets matsal. Den stora målningen i bakgrunden är Roserbergs slott sett från norr (1803), av den franske målaren Louis Belanger. Den röda soffan tillverkades av Bertil Åberg i Karlskrona omkring 1825.
Drottningens paradsängkammare eller Gröna förmaket, inrett i 1810-talets början av Carl Christoffer Gjörwell åt Hedvig Elisabeth Charlotta. Senare kom drottning Desideria att byta ut sängen mot en divansoffa och förgrunden ser vi hennes sybord.
Drottning Desiderias sängkammare.
Karl XIII:s sängkammare. Alkoven ritades av Jean Eric Rehn, som på 1770-talet fick i uppdrag av dåvarande hertig Karl att modernisera Rosersberg (Rehn kom att som inflytelserik arkitekt och formgivare introducera övergången från rokoko till den gustavianska stilen i Sverige). På väggarna hänger porträtt av hertig Karls familj med Hedvig Elisabeth Charlotta närmast i sängalkoven.
Moder Svea i egen hög person möter oss i Konseljrummet.
Hoglandssalen. Rummet domineras av Louis Jean Desperz väldiga målning från 1794 över slaget vid Hogland 1788, där hertig Karl spelade en framträdande roll som storamiral.
Karl XIII, staty av Erik Gustaf Göthe.
Audiensrummet i elegant nyklassicism, som Karl XIII utformade i samarbete med arkitekten Gustaf af Sillén (lärljunge till Jean Eric Rehn).
Karl XIV Johans sängkammare, inredd omkring 1823 av Fredrik Blom i en imponerande empire som onekligen passade den gamle franske marskalken synnerligen väl.

Last Train to Memphis

Publicerad den av
Svara
Nu är det semester, gals and pals! Sitter på tåget ner till sydstaterna för några dagars mellanlandning på Långö med bad i havet och utövande av den vita sporten på Karlskrona TK. Därefter vänder vi norrut och tar sikte på Höga kusten och Ulvön. In the imortal words of Little Steven: Freedom – no compromise!

En salig man

Publicerad den av
Svara
Njuter ånyo av utsikten på Fjärås Bräcka i samband med en stund av vila och vätskekontroll. Kunde inte motstå frestelsen av en cykeltur hemma, slutade jobbet tidigt, tog tåget till Kungsbacka, hoppade upp i sadeln och gav mig ut på vägarna. Kan man någonsin känna sig så fri och salig som på en cykel under svensk högsommar? Tanken går osökt till det berömda konstaterandet i Tim Krabbés klassiska roman Cyklisten (1978): ”Icke-cyklister. Tomheten i deras liv chockar mig”.

Åter i sadeln

Publicerad den av
Svara
Helg i Kungsbacka, alltid lika skönt att vara hemma. Här på Green Storage i Hede har jag min lilla, men funktionella bas, en kombinerad cykel- och vandringsdepå.
Skål, kamrater! Nu laddas det upp för en ny tur på de nordhalländska vägarna.
Mot Fjärås!
Passerar Gåsevadholms slott vid Rolfsån i Tölö socken, ett par kilometer utanför Kungsbacka. Godset på Gåsevadholm har funnits sedan 1300-talet. Slottet fick sin nuvarande vackra, stilrena form efter en större ombyggnad i mitten av 1800-talet och ägs av släkten Silfverschiöld med säte på Koberg.
Paus på Fjärås Bräcka.
Bräckan, med sin hänförande utsikt, är en av mina favoritplatser i Kungsbacka.
På andra sidan Bräckan sträcker den mäktiga Lygnern ut sig. Senare i sommar planerar jag att cykla de fem milen runt sjön. Det är en ganska kuperad sträcka och kräver sin man!
Från Fjärås susar jag fram längs Rossaredsvägen mot Hjälm och njuter i fulla drag. Ernest Hemingway menade att cykling är det bästa sättet att ta in ett landskap. Jag tror nog att han hade rätt.
Here’s looking at you, kid. Tillbaka i Hede och vilar nöjd ut i depån. Att cykla är att leva!