Tillbaka på Alnön igen. Alltid en skön känsla. Denna ö utanför Sundsvall är för mig en synnerligen kär plats. Medge att sommaren 1969 var magisk. Neil Armstrong tog de första stegen på månen och i USA gick den legendariska Woodstockfestivalen av stapeln. Samt icke minst: jag föddes på Alnön! Alnö kyrka där jag döptes. Tunet med Alnö gamla kyrka och hembygdsgården. Ett underbart ställe. Bland annat brukar öns midsommarfirande traditionellt äga rum här. Syrran och jag trivs! Synd bara att vi inte hinner stanna längre på Alnön denna gång. Resan går vidare……till Timrå där vi stannar utanför detta hus med adress Tallbacksvägen 5. Här har jag inte varit sedan början av 70-talet, då min farfar Hans och farmor Nanny bodde i den lilla tegelvillan. De byggde huset i mitten av 50-talet. Mina barndomsminnen från besöken vi gjorde hos dem är vaga (jag var bara några få år då), men mycket ljusa och varma. Härligt att återse huset och det är i sådant fint skick. Färden fortsätter över den mäktiga Ångermanälven och Högakustenbron, Norrlands Golden Gate.På klassisk mark för rattens riddare längs E4:an norröver: Dockstabaren som fyller 75 år den 4 juni (samma dag som jag faktiskt).Syrran på vägen upp för Kusthöjden i Örnsköldsvik där vi ska övernatta i en Airbnb-lägenhet.Från balkongen på Kusthöjden är utsikten över Örnsköldsvik verkligen magnifik.
Syrran och jag är på väg till Höga kusten och i närheten av Trosa passar vi på att besöka Tullgarn, ett av Sveriges elva kungliga slott. Det byggdes på 1720-talet av Magnus Julius De la Gardie (som rev en gammal nedgången borg i Vasarenässans som stod här tidigare). Tullgarn köptes sedan av staten 1772 för att bli ett lustslott åt hertig Fredrik Adolf, Gustaf III:s yngste bror. Tyvärr var slottet inte öppet för visning när vi gjorde visit, så jag fick nöja mig med att stoltsera med ett av de praktfulla lejonen vid ingången. Tullgarn är förstås mest känt som slottet där Gustaf V och hans Victoria med familj spenderade somrarna runt förra sekelskiftet. Dåvarande kronprinsparet Gustaf och Victoria med sina söner Gustaf Adolf, Wilhelm och Erik på Tullgarn under 1890-talet. Oscar II överlät slottets nyttjanderätt till Gustaf redan 1881 och han kom att uppskatta Tullgarn livet ut. Victoria var dock inte lika förtjust. Hennes känsliga luftrör led av fukten i slottet. Hon sökte sig till det mildare klimatet på Öland, där hon lät uppföra Solliden (färdigställt 1906) som alternativt sommarresidens.Syrran vid slottets sjösida i Tullgarnsviken, som ruvar på en skatt. Drottning Victoria var en ivrig amatörfotograf och någonstans under ytan finns tusentals av hennes fotonegativ på glasplåtar nedsänkta, vilket en fiskare utförde enligt Victorias önskan efter drottningens bortgång 1930. Den exakta platsen har förblivit hemlig, men det lär ha förekommit draggningar… Tullgarnsviken fick förresten ett mycket celebert besök sommaren 1909 då den ryska tsarens yacht Standart ankrade utanför slottet. Tsarfamiljen dricker te i parken på Tullgarn med de svenska kungligheterna den 28 juni 1909. Från vänster: prins Karl, kronprins Gustaf Adolf, Gustaf V, Nikolaj II, prins Wilhelm, drottning Victoria, kejsarinnan Aleksandra, prinsessan Märtha, storfurstinnan Olga, kronprinsessan Margareta och prinsessan Maria Pavlovna. Stående bakom till höger: prinsessan Ingeborg. Sittandes längst framför: storfurstinnorna Anastasia, Maria och Tatiana, samt prinsessorna Margaretha och Astrid.Även om Gustaf VI Adolf i sina yngre år vistades mycket på Tullgarn blev han aldrig så begeistrad i slottet som fadern, Gustaf V. Han kom istället att föredra sitt eget sommarslott Sofiero i Skåne. Men vid Tullgarns sjösida finns ändå en platta med Gustaf VI Adolfs namnchiffer jämte årtalet 1965 infällt i stengrunden. Anledningen har vi hittills gått bet på. Vet ni?Gustaf VI Adolf var hängivet intresserad av arkeologi. Passionen tog faktiskt sin början vid Tullgarn, då han som 16-åring 1898 deltog en utgrävning i trakten kring slottet under ledning av riksantikvarien Hans Hildebrand. Blivande kung Gustaf VI Adolf i grävartagen när han som kronprins besökte USA 1926. Hans omfattande arkeologiska kunskaper blev med tiden internationellt ryktbara. Som kulturellt bevandrat majestät på den svenska tronen är det väl bara Gustaf III som gör honom rangen stridig.Under sitt besök i Förenta Staterna 1926 passade även kronprins Gustaf Adolf på att den 26 maj träffa min favoritpresident Calvin Coolidge. Stort!
Happy together! Jag och min bike vid Tölö kyrka. Har precis kört några härliga mil i det sköna nordhalländska landskapet runt Kungsbacka. Mår som en prins.Mitt nya tillhåll i Hede börjar arta sig. En smula spartanskt kanske. Men behöver man så mycket mer än en pålitlig cykel och ett anständigt klädombyte för att vara lycklig, egentligen?
Hårda bud! Förfall och dekadens! Man tvingas hålla ut på Långö medan helgen cykelovänligt regnar bort i Halland… …men lyckligtvis kan tennis med goda vännerna Fredrik och Selma på Karlskrona TK rädda upp det mesta!
Tillbaka med tåget hemmavid över söndagen. Det är alltid en fröjd att mötas av vårt kära stationshus, som också är Kungsbackas äldsta stenbyggnad. Stationen ritades av arkitekten Hans Hedlund och slog upp portarna den 1 september 1888 i samband med att Göteborg-Hallands Järnväg stod klar.I Badhusparken har grönskan börjat spricka ut på allvar. Våren doftar och förnimms som bara våren gör på mina gamla nordhalländska breddgrader. Det är som jag åter kan känna barndomens annalkande skolavslutning i luften och hägringen av ett långt, lustfyllt sommarlov.Badhusparkens klassiska fontän, Glädjens källa, hälsar ett sprudlande välkommen. Fontänen, som renoverades häromåret, har stått i parken sedan 1901 och skänktes till Kungsbacka av den Göteborgsbaserade VVS-firman A J G Bissmark när stadens vattenverk invigdes 1897.Nu har jag tagit upp landsvägsracern (ja, via tåget!) från Långö till mitt hyrda förråd på Green Storage i Hede. Denna säsong är det Halland från cykelsadeln som gäller. Fixar man Lygnern runt som i yngre år?Givetvis tog jag en liten tur på hojen och susade runt kring Hede, Tölö och Gårdskulla. En härlig feeling! Här bevistar jag mitt forna kvarter på Järnvägsgatan, ett kulturmiljöklassat egnahemsområde från mitten av 1930-talet.
Första maj: Kraftwerk på!Och landsvägsracer ut! Det är sedan gammalt. Smörj kedja och växlar, pumpa däcken, svida om till cykeldressen, hoppa upp i sadeln och sedan glida iväg som en frisk vårvind. Det gör underverk för livsandarna. Som John F Kennedy lär ha sagt: ”Nothing compares to the simple pleasure of a bike ride”.
Christian Dahlgrens Blogg 