Allt detta grävande i den skit som folk upplevt. Det är samma sak i Sommar i P1, samma offermentalitet som jag bara inte står ut med. Jag fullkomligt avskyr den formen av kultur.
– Bruno K Öijer om varför han nobbat Söndagsintervjun i P1 (SvD 22/8).
Allt oftare återkommer jag till Odyssén. Vi har alltid läst den som en äventyrsbok. Senare förstår vi att det även är en bok om sökandet efter fadern. Och naturligtvis, en bok om att återvända till det förflutna. Ithaka är historia. Peneople är historia, huset han lämnade är historia. Nostalgin är vinden som fyller Odysseus segel.
Det förflutna är inte alls abstrakt, det består av många konkreta småsaker. Efter sju års lycklig samlevnad med nymfen Kalypso lovar hon honom odödlighet om han stannar hos henne för evigt, men Odysseus avstår ändå. Jag har undrat för egen del, låt oss alla vara ärliga och säga om vi skulle tacka nej till ett sådant erbjudande.
I ena vågskålen ligger odödlighet, en evigt ung kvinna, jordens alla fröjder, och i den andra – en återvändo till en plats där de knappt minns dig, en annalkande ålderdom, ett hus belägrat av rövare, samt en åldrande hustru. Vilken vågskål väljer du?
Odysseus väljer den andra. På grund av Penelope och Telemachos, ja, men också på grund av något konkret och smått som han nämner: röken från skorstenen, minnet av röken som stiger ur barndomshemmets skorsten. Att få se röken en gång till. (Eller att få dö i hemmet, spridas som rök ur skorstenen.)
Hela dragningskraften i detta återvändande är koncentrerad till den detaljen. Varken Kalypsos kropp eller odödligheten väger tyngre än röken från en enda skorsten. Den tyngdlösa röken får vågskålen att tippa över. Odysseus reser tillbaka.
– Georgi Gospodinov, Tidstillflykt, 2020.
Hela tiden vi bodde i Islip spelade jag varje lördag fotboll under vintermånaderna med byns fotbollslag. Det hade inte existerat någon fotboll i Islip på åttio år. Exsoldaterna hade infört den på nytt.
Byns nittioåring beskärmade sig över att spelet inte nu var sådant som det varit när han var pojke. Han sade att det var omanligt. Han pekade över planen mot två gamla träd.
”De där brukade vara vårt hemmamål. Det andra målet, också två träd, fanns någonstans en halv mile uppför floden. Poliskonstapeln ingrep till slut och förbjöd spelet. Två män hade blivit dödade under en match: en blev ihjälsparkad och två dränkte varandra under ett slagsmål. Den tiden var spelet storartat.”
– Robert Graves, Farväl till alltihop, 1929.
Häromkvällen kom hustrun in i TV-rummet för att köra mig i säng. Hon tar inte ringaste hänsyn till att man sitter mitt i ett program. Det var en film om Dracula, och hon kastade bara en blick på rutan och såg greven stå där med dreglande käftar och långa hörntänder som droppade av blod, och så knäppte hon av med orden:
– Du behöver väl inte sitta och titta på politiska diskussioner hela natten.
– Torsten Ehrenmark, ur Årets Ehrenmark: Går det så går det, 1974.
Sorgen och eländet får du utan att anstränga dig, men glädjen, skrattet och omtanken om livet och alla nära och kära, det får man jobba för.
– Gösta Linderholm (1941-2020) intervjuad i DN 18/6 2011 inför sin 70-årsdag.
I really don’t know why it is that all of us are so committed to the sea, except I think it is because in addition to the fact that the sea changes and the light changes, and ships change, it is because we all came from the sea.
And it is an interesting biological fact that all of us have, in our veins the exact same percentage of salt in our blood that exists in the ocean, and, therefore, we have salt in our blood, in our sweat, in our tears. We are tied to the ocean. And when we go back to the sea, whether it is to sail or to watch it we are going back from whence we came.
– President John F Kennedy, remarks at the America’s Cup in Newport on September 14, 1962.
After all, the chief business of the American people is business. They are profoundly concerned with producing, buying, selling, investing and prospering in the world.
– President Calvin Coolidge, adress given to the American Society of Newspaper Editors in Washington DC on January 17, 1925.
Läsa är att resa – det är att sitta stilla och ändå få vind i seglen, det är att ta sig in i olika verkligheter, väcka uppdämda minnen, öppna existensformer som är skrämmande eller tröstande, tina upp känslor som jag inte visste att jag saknat, kanske en sårbarhet som gör mig starkare.
– Per Wästberg, Tidvatten, 2023.
Sir, this is a unique dog. He does not live by tooth or fang. He respects the right of cats to be cats although he doesn’t admire them. He turns his steps rather than disturb an earnest caterpillar. His greatest fear is that someone will point out a rabbit and suggest that he chase it. This is a dog of peace and tranquility.
– John Steinbeck, Travels with Charley: In Search of America, 1962.
När du nalkas böckerna, sova de icke; när du spörjer och frågar, hålla de sig icke undan; de banna icke, om du tager miste; de skratta icke, om du är okunnig.
– Richard de Bury, engelsk biskop och bibliofil (1287-1345).
