Jag har alltid tyckt att rock n’ roll borde vara en flykt från politiken. Om du vill ha en politisk synpunkt är en rockstjärna den sista personen du ska gå till. Vi är precis lika förvirrade som alla andra.
– Alice Cooper, aktuell med nya albumet Road, TT-BLT 21/8.
Partiväsendets avigsidor äro iögonfallande. Det småskurna, finurliga har stort utrymme. Små intressen, rädd undfallenhet för de minst omdömesgilla, fördomsfullhet, allt detta kan ibland göra sig brett inom parlamentarismen.
Ingen går villigare med på alla dessa anklagelsers riktighet än den, som trots allt är oryggligt förvissad om att demokratin och parlamentarismen beteckna den enda framkomliga vägen. Friheten kan obestridligen missbrukas och blir missbrukad.
Den innehåller emellertid just i sin egenskap av frihet botemedlen mot sin urartning. Den fria kritikrätten, offentligheten över vad som händer och sker och den rättskänsla som är tillfinnandes hos ett sunt folk, motverka förfallet. Man kan förtvivla om folkväldet endast om man förtvivlar om människorna själva.
– Torgny Segerstedt, ur Demokrati och diktatur (1933).
Monumentet på Hasslö över S-pionjären Fabian Månsson (1872-1938).
Man har skällt mig för borgare – jag godtar denna titel, ty det är en hederstitel, om den förstås rätt… Jag vet ytterst lite om Marx, men det bekymrar mig inte, ty det intresserar mig långt mera om den svenska arbetaren har en gris att slakta och en ko att mjölka än allt vad Marx skrivit och gjort... Vi måste kämpa mot despotin i alla dess former. Icke minst mot den i våra egna led.
– Fabian Månsson, ur hans försvarstal på tredje vänsterkongressen 1919.
Tradition matters because it is not given to societies to proceed through history as if they hade no past and as if every course of action were available to them. They may deviate from previous trajectory only within a finite margin.
The great statesmen act at the outer limit of that margin. If they fall short, the society stagnates. If they exceed it, they lose the capacity to shape posterity.
Det var underbart att leva här, i denna stad som gästvänligt upptog allt främmande och bjöd på sig själv. Det var naturligt att njuta av livet i den lätta, glättiga, liksom i Paris sprudlande luften.
Wien var, som bekant, njutningens stad, men vad betyder kultur annat än att genom konst och kärlek avvinna livets grövre materia dess finaste, dess sprödaste, dess subtilare väsen?
Man var finsmakare i kulinarisk mening, man älskade ett gott vin, ett beskt och friskt öl, fina bakverk och tårtor, men man anspråksfull även i subtilare njutningar. Förmågan att musicera, dansa, spela teater, konversera, att uppträda på ett fint och behagligt sätt vårdades här som en konst i sig.
Inte det militära, inte det politiska, inte det kommersiella dominerade i den enskildes eller i stadens liv. En vanlig wienares första blick i tidningen på morgonen gällde inte debatterna i parlamentet eller världshändelserna, utan teaterns repertoar, som intog en för andra städer knappast fattbar plats i det offentliga livet.
För den kejserliga teatern, Burgtheater, var för wienaren, för österrikaren, mer än enbart en scen där skådespelare spelade teater. Den var ett mikrokosmos som återspeglade makrokosmos, en brokig spegelbild vari samhället betraktade sig självt, den goda smakens enda riktiga cortigiano.
Det som var viktigt hemma var arbete och därutöver var Evert noggrann med att man skulle behandla alla människor lika. Han brukade säga att ’en ren krage och putsade skor är den ram inom vilken personligheten får utvecklas – vad personen för övrigt vill lägga i den ramen är hans ensak’.
Vissa tider har jag varit rädd för telefon. För intrånget. Man är så lätt att hitta. Men nu finns inte bara hitta.se utan också en stör ej-funktion. Jag behöver vara i fred… Vi har alla en inre oförstörbar ensamhet som vi ska värna om.
– Kerstin Ekman, författare, intervjuad i DN 20/8.
Stirrar man på ett träd i trädgården tillräckligt länge ser man att allt bara föds växer och dör i kosmisk tystnad och ingen vet varför Av oss alltså Men säj att INGEN vet överhuvudtaget