Långö som det var då (115)

Vi befinner oss på ett snörikt Långö den 6 mars 1972. I korsningen Tullgatan / Östra Strandgatan vid bilbron mot Pantarholmen kommer Långöbussen – då med linjenummer 17 – insvängande till norra delen av vår ö. På fordonen är fortfarande de gamla länsvisa registreringsskyltarna i bruk (med K för Blekinge), men de skulle försvinna under 1973 och ersättas av dagens moderna system för nummerplåtar.

Urban musik för finsmakare

Som medlem i Lustans Lakejer, och sedan med de egna projekten Mockba Music och Paris Bis, svarade Tom Wolgers för de odiskutabelt ädlaste tongångar som klingade ut från det svenska 80-talets New Romantic-scen.

Men det var musiken han skapade till utställningen Stockholmssviten på Moderna museet 1987 som Tom Wolgers själv höll högst. Det var ett samarbete med fotografen Bruno Ehrs, där den moderna kosmopolitiska huvudstaden anslående skildrades i söndagsödsliga, närmast eskapistiskt drömska bilder. I kombination med Tom Wolgers atmosfäriska kompositioner i gränslandet mellan syntpop och konstmusik blev resultatet enastående.

I en intervju 2017 förklarade han att Stockholmssviten ”är det jag är mest nöjd med av allting. Den anser jag vara ett centralt verk”. Nu har äntligen denna produktion tillgängliggjorts på CD för första gången. Ljudet är utsökt, konvolutet läckert formgivet. I mitt tyckte är detta tveklöst en av årets stora kulturgärningar. Albumet finns att beställa via Pet Sounds i Stockholm.

Tom Wolgers, 9 juni 1959 – 3 november 2020.

Välkomna till Sveriges vinterträdgård!

Affärslivskrönika i BLT och Sydöstran 7/12:

Snön faller och vi med den, sjunger Ulf Lundell beklagande. Inte heller Harry Martinson verkar särskild glad över kung Bores ankomst.

”Kölden hårdnar till, fientligt blå. / Klätt i frostens nålar pinas skogens ris. / Torr och död som halm syns vassen stå / I ett glashårt skruvstäd klämd i vinterns is”, skriver han i dikten Vinterhat.

Som friluftsmänniska kan jag bara skaka på huvudet åt sådana kverulanter. I synnerhet som jag bor i Blekinge och har förmånen att kunna kliva ut i gnistrande vackra naturscenerier närmast runt knuten överallt. Här är underbart att vandra om sommaren. Men Sveriges trädgård gör skäl för namnet även på vintern.

Det vita pudrets försköning av stad, land och skärgård – snöns rent estetiska kraft – ger upplevelsen av Blekinge poetiska kvaliteter som definitivt inte skäms för sig. Tyvärr är det kanske en av våra bäst bevarande hemligheter.

Förvisso har vårt län sett en mycket lovande trend i ökat turistantal under ordinarie semestersäsong. Men ska vi lyckas bygga upp en verkligt blomstrande besöksnäring gäller det att få hela dess infrastruktur hållbar året om med restauranger, övernattningsställen, utflyktsmål, et cetera.

Potentialen finns. Ett Blekinge i vinterskrud är mysigt, friskt och hänförande. Satsa på att låta fler upptäcka det!

Vinterkväll på Långö

Skuggspel vid Pantarholmskajen. Nu har snön äntligen kommit till ön och isen börjar lägga sig.
Muraregatan.
Min mammas barndomshem vid Mimerslunden.
Gamla Långöskolan.
Lagmansgatan.
Vår gård på Arkitektgatan med julgranen tajmad på plats.

Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad;
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

– Erik Axel Karlfeldt, Vinterorgel, 1920.

Mörtsjöåsen tur och retur

”Vandra, känna vidden av livet och glädjas åt tron att runt nästa hörn av vägen ligger Paradiset”, som Olle Hammarlund skrev om tjusningen av att gå.
Själv prövade jag idag att vandra leden från Bastasjö till Mörtsjöåsen, en sträcka på 8,5 kilometer.
Framme vid Mörtsjöåsen, sommartid ett populärt rekreationsområde. Efter blott en kortare paus – man blir nerkyld ganska fort i sena november så det gäller att hålla ångan uppe – vände jag åter till Bastasjö. Totalt blev det 17 kilometer och fyra uppfriskande timmar i vandringsspåret.

Armchair Travel

Asta Caplan, 2021.

Läsa är att resa – det är att sitta stilla och ändå få vind i seglen, det är att ta sig in i olika verkligheter, väcka uppdämda minnen, öppna existensformer som är skrämmande eller tröstande, tina upp känslor som jag inte visste att jag saknat, kanske en sårbarhet som gör mig starkare.

– Per Wästberg, Tidvatten, 2023.

Skogsliv

”Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden”, menar buddisten och fredsaktivisten Thich Nhat Hahn. Han förkunnar den kontemplativa vandringens väg till ökad närvaro, harmoni och självinsikt. ”Med medveten andning, värdig hållning och med ett leende på dina läppar ska du sätta din fot på jordens yta som en kejsare sätter sitt sigill på kungliga dekret”.

Ja, så kan man resonera. Annars är det ju bara skönt att ströva runt lite i ett friluftsområde som Bastasjö. Den gröna leden på 12,9 kilometer blev dagens djärva vandringspass genom skogen i ljuvligt robusta november, då naturen skrudar om inför vintern och luften är frisk och klar. Men, oj. Det kändes i benen efteråt!