En liten utflykt på Fars dag. Frida och jag tog med våra pappor Bengt och Anders till Marinmuseum vid Stumholmen för att bjuda dem på lunch.
Här står vi samlade i Galjonshallen kring den gamla monsterfavoriten Medusa, del av amiralitetsbildhuggargeniet Johan Törnströms magnifika galjonsfigur Perseus som en gång prydde det 60-kanonsbestyckade linjeskeppet Försiktigheten (sjösatt 1784).
Enligt grekisk mytologi ska alla som skådar Medusas ansikte bli förstenade, så känsliga tittare på fotot ovan bör kanske därför kika med just en viss försiktighet.
Den grekiske hjälten Perseus i egen hög person. Farsdagslunch i Marinmuseets restaurang.
Bland annat bjuder vi på högintressanta intervjuer med rekryteringsproffset Annika Zimmerman, Techtanks VD Ingela Håkansson och KFH:s nya verksamhetsledare Marcus Sandekjer. Vidare summerar Sanna Persson sina år som besöksnäringsutvecklare i Sölvesborg, Sara Dahlberg från Svenskt Näringsliv ger en bild av brottsligheten mot företagen och vi har en gästkrönika av Nina Andersson, tidigare näringslivschef i Karlshamn. Allt detta och mycket mer finns fritt att läsa här.
Vår Långöfamiljs viloplats på Wämö kyrkogård, Karlskrona.
Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans, någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly Någonstans o någonstans har alla tågen gått och alla klockor stannat: någonstans inom oss är vi alltid här och nu, är vi alltid du intill förväxling och förblandning, är vi plötsligt undrans under och förvandling, brytande havsvåg, roseneld och snö.
Helgvandring i höstskogarna kring Bastasjö i Karlskrona och jag säger som den franske favoritförfattaren Patrick Modiano: ”För mig har aldrig hösten varit någon dyster årstid. De vissna löven och de allt kortare dagarna har aldrig fått mig att känna att någonting tar slut utan snarare att gripas av förväntningar inför framtiden. Det finns något elektriskt i luften… Jag känner mig inte deppig vid den tiden. Jag har heller inte känslan av tidens flykt. Jag känner att allt är möjligt. Året börjar i oktober.”
Nils Dardel, Författarinnan Ulla Bjerne omgiven av blomster på terass med svenska flaggan i bakgrunden, 1914.
Den svenska målarkonstens David Bowie, en penselns Oscar Wilde, vår främste inhemske dandy på parnassen. ”Han seglar fram som en tjugotalets extravagante Odysseus på ett hav av champagne”, skulle Lars Forssell senare något syrligt beteckna den rollgestalt vilken Nils Dardel så legendariskt kommit att personifiera.
Men det var inte bara champagne. Bakom den eleganta masken fanns den envist strävande konstnären som suveränt sökte sin egen banbrytande väg. ”Jag kan och ska bli en stor målare, en vacker människa vars blick är ren”, skrev den 26-årige Dardel 1914.
Nils Dardel (1888-1943).
Det var också då han mötte Ulla Bjerne, den första kvinna han passionerat förälskade sig i. Det skedde i den lilla medeltida orten Senlis, norr om Paris, där Dardel slagit sig ner för att kunna fokusera på sitt måleri bortom glammet i den franska huvudstadens utlevande konstnärskretsar. Dagens Nyheters Pariskorrespondent Gustaf Hellström gjorde Dardel sällskap och så dök den sprallige författaraspiranten Ulla Bjerne upp.
Dardel rapporterade i ett brev: ”Jag är ute på landet och har idag börjat måla. Hellström är här och så en liten flicka från Norrland som är som en grabb och spottar och dricker absinth utan socker och vatten, som går klädd i karlhatt och käpp och har lärt Hellström svära. Hon skriver noveller och berättar mycket roliga historier, så att vi ligger dubbla av skratt”.
Hellström kunde förstås inte heller motstå Bjerne. Kärlekshistorien artade sig till ett tämligen eldfängt triangeldrama. Men vilken sprudlande friskhet i Dardels underbara porträtt av denna norrländskagarçonne!
För den som vill bekanta sig mer med Nils Dardel och hans tid är Ingemar Lindahls Visit hos excentrisk herre (1980) ett gott val.
Koloristen Yngve Bäck (1904-1990) var 1956 med och grundade den finländska konstnärsgruppen Prisma, som ville bryta med det inhemskt rådande traditionstunga nationella stilidealet och strävade efter ett modernt, ljust och internationellt präglat måleri. I gruppens manifest skrev Bäck mycket sympatiskt:
Egentligen har vi ingen gemensam programförklaring. Vi motsätter oss mystiskt, av känslorna styrt tänkande, och förespråkar en klarhet som grundar sig på eftertanke. Vi vill inte kämpa mot någonting, utan enbart fästa uppmärksamhet på vårt synsätt.
Prisma var verksam till 1963. Övriga medlemmar bestod av Sam Vanni, Torger Encknell, Gösta Diehl, Regnar Ekelund, Unto Pusa och Sigrid Schauman.
Christian Dahlgrens Blogg 