Staten är det potentiellt farligaste hotet mot människans rättigheter: den har legalt monopol att utöva våld mot lagligen avväpnade offer. När den inte begränsas och inskränks av individuella rättigheter, är staten människans dödligaste fiende. Det var inte som skydd mot det privatpersoner ägnar sig åt, utan till skydd mot vad staten gör, som Bill of Rights skrevs…

Om fysiskt tvång ska uteslutas från samhällets alla relationer, behöver människan en institution som har till uppgift att skydda deras rättigheter utifrån en objektiv uppsättning regler. Detta är vad en stat – en legitim stat – bör ägna sig åt. Denna statens grundläggande uppgift är anledningen till att människor alls behöver en stat och det enda som rättfärdigar den moraliskt…

Den grundläggande skillnaden mellan vad människor privat ägnar sig åt och vad staten ägnar sig åt – en skillnad som man numera försöker förbigå med tystnad eller okunskap – ligger i att staten har lagligt monopol på att bruka fysiskt våld.

Ett sådant monopol är nödvändigt eftersom staten är den enda aktör som har till uppgift att inskränka och bekämpa användandet av fysiskt våld; och av exakt denna anledning måste statens görande och låtanden var strikt definierade, avgränsade och kringskurna, inga nyckfulla infall får styra dess handlande.

Staten bör fungera som en opersonlig robot, med lagarna som enda styrmedel. Om ett samhälle ska kunna vara fritt, måste dess statsmakt vara strikt kontrollerad.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 100, 111), Timbro 2013.

Rätten till liv är ursprunget till alla rättigheter – och äganderätten är enda sättet att förverkliga dem. Utan äganderätt är inga andra rättigheter möjliga.

Eftersom människan måste hålla sig vid liv av egen kraft har en människa utan rätt till frukten av sina mödor inte något sätt att hålla sig vid liv. En människa som producerar medan andra förbrukar det hon producerat, är en slav.

Man måste komma ihåg att äganderätten, liksom alla andra rättigheter, är en rätt att handla: det är inte rätten till ett objekt, utan till handling och till de konsekvenser som uppstår av att man producerar, eller gör sig förtjänt av objektet.

Det är inte en garanti för att en människan kommer att förtjäna någon egendom, bara en garanti för att hon kommer att äga den om hon har förtjänat den. Det är rätten att förtjäna, behålla, använda och göra sig av med materiella värden.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 97), Timbro 2013.

En rättighet är en moralisk princip som gör tydligt och upprätthåller människors frihet att agera i samhället. Det finns bara en grundläggande rättighet (alla andra är konsekvenser och korollarier av den): en människas rätt till sitt liv.

Livet är en process av självbevarande och självgenerande handlingar – vilket betyder: friheten att vidta alla de handlingar som krävs för att en rationell varelse ska kunna upprätthålla, främja, förverkliga och glädjas i sitt eget liv. (Det är det som är innebörden av liv, frihet och strävan efter lycka.)

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 96), Timbro 2013.

Betydelsen av termen ”plikt” är: moralisk nödvändighet att utföra vissa handlingar utan annan anledning än lydnad under någon högre auktoritet, utan hänsyn till något personligt mål eller motiv, någon önskan eller något intresse.

Det är uppenbart att antibegreppet är resultatet av mysticism, inte en abstraktion härledd ur verkligheten. I en mystisk etisk teori står ”plikt” för uppfattningen att människor måste lyda befallningar från en övernaturlig auktoritet.

Även om antibegreppet har sekulariserats och det är världsliga väsen som föräldrar, nationen, staten, mänskligheten etc, som numera tillskrivs den auktoritet som förr tillskrevs Guds vilja, så vilar plikternas påstådda överhöghet fortfarande inte på någonting annat än ett mystiskt påbud.

Vem i helvete har rätt att kräva den typen av underkastelse och lydnad? Detta är den enda korrekta formuleringen av den sådan fråga (och den enda korrekta adressen) för ingen och ingenting kan ha sen sådan rätt eller ett sådant anspråk på jorden.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 85-86), Timbro 2013.

Eftersom en rationell människa vet att hon måste förverkliga sina ambitioner av egen kraft, vet hon att vare sig rikedom eller jobb eller några andra mänskliga värden existerar i en given, begränsad, statisk mängd, som väntar på att fördelas.

Hon vet att alla slags nyttigheter måste produceras, att en människas vinst inte innebär en annan människas förlust, att en människas framgång inte förtjänas på bekostnad av dem som inte uppnår den.

Därför inbillar hon sig inte att hon kan ställa något slags oförtjänt, ensidigt krav på någon annan människa – och hon låter aldrig sina intressen fullkomligt bero på någon specifik människa eller något specifikt faktum.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 73), Timbro 2013.

Handelsprincipen är den enda rationella etiska principen för alla mänskliga relationer, personliga och sociala, privata och offentliga, andliga och materiella. Det är rättvisans princip.

En handlare är en människa som förtjänar vad hon får, och som varken ger eller tar det oförtjänta. Hon behandlar inte människor som härskare eller slavar, utan som självständiga jämlikar. Hon handlar med människor i fria, frivilliga, otvungna utbyten – utbyten som gynnar båda parter enligt vars och ens självständiga bedömningar.

En handlare förväntar sig inte att få betalt för sina tillkortakommanden, bara för sina prestationer. Hon försöker inte belasta andra med sina egna tillkortakommanden, men slavar inte heller under oket av andras misslyckanden.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 64), Timbro 2013.

Produktivt arbete är människans väg till obegränsad prestation, det frammanar de ädlaste egenskaperna i hennes karaktär: kreativitet, ambition, självsäkerhet, en vägran att acceptera katastrofer utan att bjuda motstånd och en hängivenhet till målet att förändra jorden i enlighet med sina värden.

Produktivt arbete betyder inte att man tanklöst följer något jobbs invanda rutiner. Det betyder en medvetet vald och eftersträvansvärd produktiv karriär, som i sin tur kan vara varje slags rationell strävan, storslagen eller modest, och kräva stor eller liten förmåga.

Det som här är etiskt relevant är inte graden av en persons förmåga, eller hur högt hennes arbete skattas, utan att hon använder sitt intellekt till fullo och på mest ändamålsenligt vis.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 59), Timbro 2013.