Kategoriarkiv: Stil

Kungliga slott: Ulriksdal

Publicerad den av
Svara
Nu befinner vi oss på Ulriksdal, ett annat av de elva kungliga slotten. Det är naturskönt beläget i Solna, norr om Stockholm. Vi grep tillfället till ett studiebesök när vi ändå var på väg ner från Ulvön och Höga kusten.
Här står jag på slottsgårdens anrika mark och tar in historiens vingslag. Ulriksdal uppfördes på 1600-talet av fältherren Jacob de la Gardie, köptes senare av Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp (som efter Karl X Gustavs död bar den unika titeln riksänkedrottning), har vidare förfogats av kungligheter som Karl XI, Ulrika Eleonora d y och Fredrik I, Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, samt icke minst av den inredningsglade festprissen Karl XV på 1800-talet.
Ulriksdal var öppet för visning och vi gick en guidad tur i gemaken. Här skiner syrran i ett av den nedre våningens rum, inrett i praktfull nyrokoko.
Främst intresserade jag mig emellertid för andra våningen, där vår gamle kung Gustaf VI Adolf satt sin prägel på slottet. Han hade Ulriksdal som kunglig bostad under vår och höst i 50 år, från 1923 till sin död 1973. Här tar vi oss en titt på den kulturellt orienterade monarkens bibliotek.
Stora matsalen. Bordet är dukat med den exklusiva Ulriksdalsservisen, som dåvarande kronprinsparet Gustaf (VI) Adolf och Louise Mountbatten fick i bröllopsgåva av hovets personal 1923. Servisen formgavs av Wilhelm Kåge, konstnärlig ledare på Gustavsbergs porslinsfabrik.
Ulriksdals höjdpunkt: det stora vardagsrummet, en synnerligen intagande 1920-talsmiljö, skapad av inrednings- och möbelarkitekten Carl Malmsten. Denna ljusblåa avdelning är avsedd för dagen.
Och denna röda avdelning är menad för kvällen. När kronprins Gustaf (VI) Adolf knöt banden med Louise Mountbatten 1923 önskade de sig ett vardagsrum i bröllopspresent. 8000 stockholmare samlade in 50 000 kronor för ändamålet och Carl Malmsten designade därefter detta paradexempel på den ljusa, hemtrevliga nyklassicistiska stil vi känner som Swedish Grace.
Det kungliga paret kurar skymning vid öppna spisen på Ulriksdal när det begav sig. Deras vardagsrum markerade en innovation. Förgyllda gemak och pampiga salonger fanns det åtskilliga av på de kungliga slotten. Men något modernare rum för lättsamt vardagligt umgänge fick man före 1923 leta förgäves efter.
Toppmöte! Jag och gamle kungen, en klart beundransvärd monark i regentlängden.
Blivande kung Gustaf VI Adolf kopplar av hemma i Ulriksdals slottspark 1942. Först den 29 oktober 1950 skulle han ärva tronen, strax innan sin 68-årsdag.

”Jämlikheten fodrar inte dålig smak”

Publicerad den av
Svara

Apropå kultur, är det slående hur välklädda människor är på bilder från 1950-talet och tidigare. När man gick till möte i någon förening, till skolan för föräldramöte eller till doktorn eller banken klädde man upp sig, av respekt för sammanhanget. Fattigdomen stod inte i vägen för stil. Det är också så jag minns det.

Kanske förstod man också giltigheten av den gamla devisen ”som man är klädd blir man hädd”. I städerna idag kan man se vuxna och mogna människor komma i gympakläder, kläder som ser ut som pyjamas för natten eller kortbyxor även i det offentliga rummet. Man tycks inte längre förstå att om man ingår i ett samhälle, bör man också bidra till stil och hyfs i gemenskapen. Jämlikheten fodrar inte dålig smak.

Jag inser att frågan är känslig. Men hur man klär sig, och i vilka sammanhang, är en del av civiliteten. Barbara har tvingats slåss med skolmyndigheterna genom åren för att få en enkel klädkod för skolan. Deras linje har varit att individen får klä sig precis hur som helst, oavsett sammanhang. Men den inställningen bygger inte ett samhälle.

Skolan är en arbetsplats, och man klär sig därefter. Numera är det även många vuxna som inte förstår vad klädvalet uttrycker av respekt eller disrepekt för sammanhanget. Sällan i Ambjörby på 1950-talet, och heller inte idag när det kallas till föreläsning i hembygdsföreningens regi med inbjudna talare utifrån, kommer människor annat än i sina bästa kläder.

– Hans Bergström, Ett Sverige som försvann. Min uppväxt på 50-talet, 2026

Rumble in the Småland

Publicerad den av
Svara
Float like butterfly, sting like a bee! Börjar morgonpasset med att träna boxning på nya jobbets träningslokal i Värnamo. Det är aldrig för sent att slå världen med häpnad!
Inspirationen kommer givetvis från detta ikoniska seriealbum anno 1978.
Och ibland hände det ju att även The Greatest gick på stadens gator som en vanlig man (här i New York City 1963). Stil och klass, synnerligen förebildligt. Eller vad säger ni, ungdomar?

Kojak, snut och stilikon

Publicerad den av
Svara
Telly Savalas (1922-1994) som den stenhårda eleganten Theo Kojak.

New York var rejält på dekis under 70-talet, en konkursmässig metropol, kraftigt nedgången och schabbig, ökänt plågad av en närmast epidemisk kriminalitet. Men som åtskilliga miljoner TV-tittare världen över snart skulle upptäcka fanns det hopp om ordning på torpet. 

Vi snackar naturligtvis om Telly Savalas i sin paradroll som polisbefälet Theo Kojak. Tuff och respektingivande, envis och omutlig, streetsmart, ständigt närvarande. Gav sig aldrig förrän skurkarna tvingades skaka galler på hans station Manhattan South i New Yorks elfte polisdistrikt.

Theo Kojak personifierade idealet för det som är ordningsmaktens uppgift: åk på larm, lös brott, handklova buset. Och inte minst, vilket är slående när jag nu börjat plöja de gamla avsnitten på nytt, var han hela tiden uppträdde synnerligen välklädd. Inte undra på att Telly Savalas snabbt blev ett beundrat modelejon. 

Who loves ya, baby? Kojak med sin underlydande parhäst Bobby Crocker (Kevin Dobson).

Kojak producerades av TV-bolaget CBS och gick i fem säsonger mellan 1973-78. Liksom fallet med många andra TV-serier och filmer från USA under 60- och 70-talet svarade den legendariska amerikanska herrekiperingsfirman Botany 500 för kläderna till Telly Savalas rollfigur. 

Men en omåttligt populär stilikon borde väl ta tillfället i akt att starta eget på modefronten? Javisst, det var precis vad som skedde. I tidningen New York Times den 19 januari 1977 lanserades herrkollektionen ”Telly Savalas Apparel for the Man” med följande Kojakmässiga presentation av honom själv: 

Thatababy! Boffl – or put politely – conservative cloths with a flair. That’s what we’ll be offering. 

I Philadelphia Daily News den 29 mars 1977 förklarade Telly Savalas sin klädfilosofi så här: 

I’ve always taken great pride in dressing. When I started Kojak, I decided to make him the most well-dressed cop who ever lived – and on a police lieutenant’s pay. Things like wearing a suit with a vest and being careful about a hatband don’t make the clothes cost any more, but they stand out.

Clothes tell everything about a man’s place in life. His masculinity, his attitude toward his job and the degree of self-understanding he has reached.

Some people go through life looking like unmade beds and still manage to succeed. The average man needs the right clothes to help his ego and his image.

Amen to that, baby!