Vandring på Norra Ulvön

Publicerad den av
Svara
Under påskhelgen har min syster och jag hyrt Villa Dalbo i Ulvöhamn av paret Linn Madsen och Christian Sabe (som under turistsäsongen driver den förträffliga sommarkrogen Bistro Ruben). Denna långfredag tänkte vi sträcka ut benen genom att vandra över till den nordligaste sidan av ön.
En knapp kilometer från Ulvöhamn kom vi fram till Ulvöns fridfulla begravningsplats.
Kyrkogården är vackert belägen på en holme vid Bysjön och anlades 1920 (innan dess var det brukligt att öborna för sin sista vila fick hålla till godo med Nätra kyrkogård på fastlandet).
Norrbyn. Det är svårt att tro att man befinner sig långt ute i skärgården när man hamnat i detta landskap. I gamla tider härskade Ulvöns bönder här och de ansågs stå högre i social rang än fiskarbefolkningen.
Framme vid dagens mål: Sandvikens fiskeläge omkring sju kilometer från Ulvöhamn. De väderbitna gråa byggnaderna är från 1700-talets slut. När fiskarna övergav Sandviken vid förra seklets början fanns det planer på att riva hela rasket. Men istället blev det en semesterby för sommarturister.
Det är skönt att koppla av med en kopp kaffe!
I folkmun kallades Sandviken för ”de krökta ryggarnas fiskeläge”, detta på grund av att den ständiga landhöjningen (idag fortfarande 0,8 centimeter per år) tvingade de stackarnas fiskarna att dra sina båtar allt längre upp på stranden..
Sandstranden är må vara fin. Själva tyckte vi dock att det vilade en ganska dyster stämning över platsen. Men för den hugade är möjligheten öppen att hyra en stuga här till sommaren.
Ett otippat fynd. En bit bortanför Sandviken dök plötslig en telefonkiosk upp mitt ute i obygden. Vi misstänker att det är samma telefonkiosk som vi senast såg nedanför Malabacken i Ulvöhamn på 90-talet.
På tillbakavägen vandrade vi på en skogsstig som passerade Kvarnsjön. Vid dess ena utlopp började Ulvöborna 1918 bygga en dammanläggning för ett kraftverk. Ytterligare en påbyggnad av dammen skedde 1923 och kostnaden gick loss på totalt 32 000 kronor i den tidens penningvärde. Men…
…kort därefter var katastrofen ett faktum. Våren 1924 brast dammen med ett jättelikt brak,  
kraftverket spolades ut i havet och på endast några minuter sjönk Kvarnsjön med sju meter!
Åter i Ulvöhamn avslutas vandringen med att syrran testar elpianot i Ulvö kyrka. Det lät inte dumt alls.

Påsk på Höga kusten

Publicerad den av
Svara
Under påskhelgen åkte jag och syrran upp till Höga kusten, en för oss mycket kär del av landet sedan barndomen. Här är vi i Örnsköldsvik och tittar till M/S Kusttrafik, som vår pappa brukade vara befälhavare på under somrarna förr i världen.
M/S Kusttrafiks hemmahamn är egentligen Ullånger, varifrån hon sedan decennier skeppat över ett oräkneligt antal turister till Ulvön. Men utanför säsongen vilar hon ut i Ö-vik.
Syrran med vår farbror Owe och hans Berit vid Naturum nedanför det mäktiga Skuleberget.
Stugan i Sjöland där vi bodde flera somrar på 70- och 80-talet. Tyvärr var den nuvarande ägaren Ulla inte hemma när jag och syrran hade vägarna förbi, men vi lämnade en hälsning till henne via grannarna.
”Ett tradarfik i Docksta i motorvägens skugga”, som strofen lyder i Ted Ströms klassiska folkhemsepos Vintersaga. Det är Dockstabaren han syftar på och här bjuds vi på en utmärkt lunch.
Dockstabaren borde förstås K-märkas. Det är som att stiga in i 70-talet. Bara detta att restaurangen har kvar en menyskylt med beställningsknappar till köket!
Har ni någonsin sett tofflor som dessa? Tillverkas av Docksta Skofabrik och säljs i deras egen butik vid Skulebergets fot. Jag kunde naturligtvis inte motstå att köpa ett par.

Återbesök i Borås

Publicerad den av
Svara
Upp till kamp, dock oklart om vad, manas det utanför stadshuset i Borås. Egentligen är jag på visit för att spela tennis, men kan förstås inte låta bli att fångas av denna sköna agitprop-skulptur från den folkhemska epokens glansdagar.
Skulpturgruppens titel är Folktalaren, skapad 1957 av konstnären Sven Lundqvist (1918-2010). Väl värd att spana in för den som har vägarna förbi. Dock har ännu inte tennisstjärnan Sven Davidson, Borås store son som samma år, 1957, vann mästartiteln på Roland Garros, blivit staty i stan. Obegripligt.
Ett kärt återseende! Tillsammans med Bengt Sjögren, då hallchef på Borås Tenniscenter och idag aktiv inom IK Ymer, drev jag under min tid på Borås Tidning frågan om att Sven Davidson skulle hedras med ett minnesmärke i sin hemstad. Jag kanske borde göra comeback i spalterna så det blir lite tryck igen?
Sven Davidson (1928-2008) kammade hem finalsegern i Öppna franska mästerskapen 1957 mot amerikanen Herbie Flam i tre raka set (6-3, 6-4, 6-4) och blev därmed historisk som Sveriges första Grand Slam-vinnare i herrsingel.

Matglädje!

Publicerad den av
Svara
Kinasyltor av gammalt hederligt snitt är vi inte längre bortskämda med i mina trakter på sydostkusten. Thairestaurangerna dominerar numera totalt på den asiatiska matfronten. Men kommer man till västgötska Vårgårda finns det undsättning att söka. Restaurang Shanghai, belägen på Kungsgatan i centrum, håller ännu den minnesvärda kulinariska fanan högt.
Fyra små rätter har serverats. Lyckan var förstås fullkomlig när jag äntligen fick tillfälle att beställa in denna under min uppväxttid synnerligen populära måltid igen, emblematisk för det traditionella svensk-kinesiska köket. Fyra små rätter lär, enligt vad den gastronomiska historien förtäljer, introducerats 1973 av Stockholmskrögaren Erland Yang Colliander som – passande nog dagen till ära – också drev en restaurang vid namn Shanghai.