”Karl Staaff bjöds in till socialdemokratins förtroenderåd. Numera allierar sig det liberala partiet med kristdemokrater och bigotteriet. Man kan ana det hån som skulle strömma ur Herbert Tingstens skoningslösa, liberala penna.”
Olle Svenning, ledarskribent på Aftonbladet, avfyrar en bredsida mot Jan Björklund och Folkpartiet. Som ivrig NATO- och kärnvapenförespråkare hade Tingsten nog ändå funnit vissa förmildrande drag hos dagens Björklundliberaler…
”Branschen kallar det inslag eller avbrott. Jag föredrar termen inbrott. Det är så det känns. Reklaminbrott. Man blir berövad någonting – sin tid, men också sin värdighet.”
Lars Ryding, journalist på SvD, om den nya lagändringen som gör det möjligt sända längre reklaminslag per timme i svenska kommersiella kanaler (en lag som i praktiken är skräddarsydd för TV4).
Rekommenderad vidareläsning för den kritiske radikalen: Reklamen är livsfarlig av alarmisten Sven Lindqvist, utgiven redan 1957. En underhållande stridsskrift som finns i nytryck – vad sägs exempelvis om följande rader:
”Reklamen är mördande farlig, ett hot mot ett naturligt liv. Den lurar oss att köpa saker vi inte vill ha, lockar våra barn att driva utpressning hemma och tvingar oss att byta ut saker vi trivs med.”
Eller som Nationalteatern uttrycker det:
”Åsikter har blivit en ‘Matrixmur’ som folk använder för att slippa möta verkligheten. De kan sitta hemma och njuta av sina åsikter istället. Tänk om Carl von Linné hade skrivit sina åsikter om växtriket istället för att ta reda på hur det fungerar.”
Ernst Billgren, konstnär, om åsiktsinflationen i Sverige (DN 30/7). Onekligen något för en gammal ledarskribent att tänka på (jag…).
”Det var det enda datum som var ledigt för ett sådant här evenemang, men i sann söderbergsk anda är det ingenting som stör oss.”
Nils Sjöstrand, ordförande för Hjalmar Söderbergssällskapet, om att invigningen av Peter Lindes Söderbergsstaty i Humlegården sker på en dag med något obehagliga associationer – den 11 september (SvD 28/7).
En av Sveriges främsta, bästa och fortfarande mest lästa författare lär väl dock knappast riskera att terroriseras. Förutom av duvor då.
”Men att Centerpartiet beslutat sig för att inrikta valkampanjen mot högutbildade innerstadsväljare är egentligen en ganska rimlig prioritering av ett parti med begränsade resurser.”
Maria Eriksson, ledarskribent i SvD, kommenterar Stockholmcenterns hemliga valplan som läckt ut till media.
Ursäkta, ”begränsade resurser”? Centern torde tillhöra ett av världens rikaste partier efter försäljningen av sin tidningskoncern och har idag närmare två miljarder kronor i kassan. Som nouveau riche är det väl snarare naturligt Centern fiskar efter en väljarkategori som mer hör hemma i städernas salonger än i glesbygdens ladugårdar.
”Att en person som har legitimerat främlingsfientlighet med ett sådant eftertryck som han gjorde för bara 15–20 år sedan, blivit en folkkär farbror som gör program om skolmat på TV. Det är en tillräcklig orsak att flytta till ett annat land.”
Andres Lokko, journalist och numera boende i London, om Ny Demokratis gamle frontfigur Bert Karlsson som Lokko menar bäddat för Sverigedemokraternas framfart idag.
”Skola, skola, skola.”
Erik Ullenhag, partisekreterare, svarar på tidskriften Fokus fråga om vilket som är Folkpartiets viktigaste budskap inför valet. Är det inte lika bra att FP snart gör slag i saken och fusionerar sin verksamhet med Lärarnas Riksförbund?
”Det är helt otänkbart att vi skulle samregera med SD även om det finns vissa värdefrågor som vi har gemensamt.”
Christel Henningsson, gruppledare för Kristdemokraterna i Sölvesborg, stänger dörren till Jimmie Åkesson & Co (Sydöstran 3/6).
Men vilka värdefrågor är det som KD har gemensamt med ett främlingsfientligt, högerextremt parti som SD? Avskyn mot homosexuella, aversionen mot kultureliten, den populistiska vurmen för ”verklighetens folk”…?
Det vore intressant att höra Christel Henningsson utveckla detta vidare.
”Jag har gillat Kiss sedan 1970-talet.”
Mona Sahlin, partiledare (S), kommer ut som hårdrockare i Expressen (12/6).
Sahlin är även känd som en hängiven diggare av Bruce Springsteen. Därmed distanserar hon lätt Fredrik Reinfeldt, som föredrar Da Buzz och Magnus Uggla. Den enda borgerliga partiledaren som kan ge Sahlin en match om creddigast musiksmak är Göran Hägglund. Han gillar Pink Floyd och The Clash!
”Jag sitter gärna i tekniska nämnden igen. Det är en rolig nämnd där det inte blir så stora ideologiska debatter.”
Kerstin Ekberg Söderbom, kandidat på S-listan i Karlskrona, om vilka kommunala uppdrag hon siktar på efter valet (Sydöstran 11/6).
En rimlig uppföljande fråga som journalisten borde ställt är väl denna: Om det är roligast utan ideologi, varför vill man då överhuvudtaget syssla med politik? ***puzzled***
Christian Dahlgrens Blogg 