Hatarens mentala förhållningssätt ligger på barnets nivå. Inget framstår som helt verkligt för honom utom det rent konkreta, det han ser och hör, det vill säga det omedelbara ögonblicket utan vare sig ett förflutet eller en framtid. Han har lärt sig tala, men aldrig tillägnat sig förmågan att uppfatta begrepp.

Han tyder begrepp som ett slags kodspråk som andra av någon outgrundlig anledning använder sig av, signaler som inte har någon relevans för verkligheten eller för honom själv.

Han behandlar begrepp som förnimmelser och deras innebörd skiftar allteftersom omständigheterna ändras. Vad han än får lära sig eller råka uppfatta upplever han som om han alltid känt till det, som om det vore medfött, och han kommer inte ihåg hur han lärde sig det – som om det vore en osorterad hög av obearbetat material som flutit upp till ytan av en slump.

Här ligger den viktigaste skillnaden mellan hans egen och ett barns mentalitet – ett normalt barn är intensivt aktivt i sitt kunskapssökande. Hataren förändras inte; han söker inte kunskap – han ”låter sig inte påverkas” av ”upplevelsen” och hoppas att något ska hända i hans huvud; om inget händer kommer han att bli självrättfärdigt ilsken och hävda att det inte är något han kan göra något åt.

Mental aktivitet, det vill säga mental ansträngning – vad som helst som innebär bearbetning, identifiering, organisering, anpassning, kritisk utvärdering eller kontroll av det som rör sig hans huvud – är främmande territorium som han under sitt förvirrade liv gör sitt bästa för att undvika. Hans mentalitet har stagnerat så mycket som en människa kan uthärda utan att gå över den gräns som skiljer passivitet från psykos.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 235-236), Timbro 2013.

I mänsklig kontext är ”jämlikhet” en politisk term; den innebär likhet inför lagen, jämlikhet i fråga om fundamentala oförytterliga rättigheter som tillkommer alla i deras egenskap av människor, som inte får kränkas eller upphävas av institutioner upprättade av andra, till exempel genom att lagstiftningsvägen utdela adliga titlar eller dela in människor i kaster, då man ger vissa människor särskilda privilegier som andra inte får del av.

Kapitalismens frammarsch sopade bort alla kaster, inklusive institutioner som aristokrati, slaveri och träldom. Men när altruisterna talar om ”jämlikhet” är det inte i denna bemärkelse.

De vränger ut och in på begreppet och gör det till ett antibegrepp: de hävdar att det inte innebär politisk utan istället metafysisk jämlikhet – att jämlikheten ska gälla ifråga om personliga egenskaper och dygder, utan hänsyn till medfödda egenskaper eller individuella val, handlingar eller karaktär.

De bekämpar inte av människan skapade institutioner, utan naturen själv, det vill säga verkligheten, som de går till storms mot – med hjälp av samhällets institutioner.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 226), Timbro 2013.

För att överleva måste människan upptäcka och producera allt hon behöver, vilket betyder att hon måste förändra miljön och anpassa den efter sina behov. Naturen har inte utrustat henne för att själv anpassa sig till naturen, som djuren gör.

Från de mest primitiva kulturer till de mest avancerade civilisationerna, har människan varit tvungen att tillverka saker; hennes välbefinnande är beroende av hur framgångsrik hon är på att producera. Inte den mest primitiva människostam kan överleva utan det som påstås var en källa till förorening – elden.

Det var inte bara symboliskt som elden var gudarnas egendom, som Prometheus gav åt människan. Miljövännerna är de nya gamar som samlas för att släcka den elden.

Det är onödigt att påminna om hur människans tillvaro såg ut – under århundraden och årtusenden – före den industriella revolutionen. Att miljövännerna ignorerar eller undviker att tala om det är ett brott mot mänskligheten som är så stort att det faktiskt skyddar dem från kritik – ingen kan tänka sig att någon kan vara kapabel till det.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 205), Timbro 2013.

Grundförutsättningen i kapitalistisk utrikespolitik är frihandel – det vill säga att avskaffa handelshinder, skyddstullar och särskilda privilegier – att öppna världens handelsvägar för fritt internationellt handelsutbyte och konkurrens mellan alla enskilda medborgare i alla länder som handlar direkt med varandra.

Under 1800-talet var det frihandeln som befriade världen genom att sälja billigare och undergräva alla kvarvarande spår av feodalism och det etatistiska tyranni som utövades av enväldiga monarker.

Liksom under romarriket accepterade världen det brittiska imperiet eftersom det pumpade in energi i det världsomspännande handelsnätet i allmänhet. Även om Irland fortfarande i hög utsträckning och med mycket dåligt resultat styrdes med repressiva metoder (av statusskäl) var det på det hela taget lagstyre och frihandel som osynligt exporterades från England.

Då England behärskade haven kunde alla människor var de än kom ifrån i praktiken flytta var som helst och ta sina pengar och ägodelar med sig.

Precis som fallet var med det romerska imperiet, föll det brittiska samman när det repressiva inslaget i blandekonomin blev dominerande och politiken etatistisk. Det var inte militär styrka som höll samman det brittiska imperiet.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 162-163), Timbro 2013.