Historien lär oss att handelsmannen och krigaren alltid har varit ärkefiender. Handeln utmärker sig inte på slagfältet, fabriker producerar inte när de bombas, profit växer inte ur spillror. Kapitalism är ett samhälle för handelsmän – och för detta har den förhånats av varje självutnämnd krigare som betraktar handel som ”självisk” och erövring som ”ädel”.

De som verkligen är intresserade av fred bör lägga märke till att världen, under kapitalismen, fick uppleva den längsta fredsperioden någonsin – då det inte förkom några krig som omfattade hela den civiliserade världen alls – från Napoleonkrigen 1815 till första världskrigets utbrott 1914.

Man bör komma ihåg att de politiska systemen under 1800-talet inte var helt och hållet kapitalistiska utan blandekonomier. Det frihetliga inslaget var emellertid dominerande; det var så nära ett kapitalistiskt århundrade som mänskligheten någonsin kommit. Men det etatistiska inslaget bredde ut sig under hela 1800-talet, och när det satte världen i brand 1914 dominerades den tidens stater av etatistisk politik.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 162), Timbro 2013.

På en fri marknad skapas rikedom med hjälp av ett allmänt, fritt och ”demokratiskt” röstningsförfarande – genom de köp och försäljningar som varje individ gör som deltar i ett lands ekonomiska aktiviteter. Varje gång du köper en viss produkt istället för en annan innebär det att du lägger din röst till fördel för en viss producent.

Och i den här typen av röstning använder väljaren sin röst bara när det gäller frågor han själv kan bedöma: i fråga om de egna preferenserna, intressena och behoven. Ingen har makt att fatta beslut åt andra eller påtvinga andra sin egen uppfattning: ingen har makten att utnämna sig själv till ”folkets röst”, vilket berövar folket dess röst och demokratiska rättigheter.

Låt mig nu definiera skillnaden mellan ekonomisk och politisk makt: ekonomisk makt är positiv till sin natur, människor erbjuds en belöning, ett incitament, en betalning eller ett värde; politisk maktutövning är negativ, man hotar att bestraffa eller skada människor, att sätta dem i fängelse eller förgöra dem.

Företagarens verktyg är värden, byråkratens verktyg är rädsla.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 144), Timbro 2013.

Medan altruismen vill frånta de skarpsinniga lönen för mödan genom att hävda att det är den kompetentes moraliska plikt att tjäna den som inte äger kompetens och offra sig för vem helst som har behov av det – tar oss stamtillhörigheten ett steg längre: dess anhängare förnekar att intelligensen existerar och den roll den spelar i välståndsproduktionen.

Det är moraliskt sett rent oanständigt att betrakta välstånd som en anonym produkt av stamgemenskapen och sedan bara diskutera hur man ska ”omfördela” den.

Åsikten att välstånd är resultatet av en obestämd, kollektiv process, att alla på något sätt har bidragit, att det är omöjligt att säga vem som gjort vad, och att något slags utjämnande ”fördelning” därför är nödvändigt – skulle kanske ha varit rimlig bland en samling primitiva vildar i djungeln där man ägnade sig åt att flytta stenblock utan hjälp av redskap (men även där måste någon organisera och starta flyttandet).

Att hysa den uppfattningen i ett industrisamhälle – där individuella framgångar finns offentligt dokumenterade – är en så grov undanflykt att det är en skymf att över huvud taget överväga den.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 134), Timbro 2013.

Diktaturstater är fredlösa. Alla fria nationer hade rätt att invadera Nazityskland och har idag rätt att invadera Sovjetunionen, Kuba eller varje annat slavläger. Om en fri nation väljer att göra det eller inte, handlar det om det egna landets intressen, inte om att respektera ett gäng slavdrivares obefintliga ”rättigheter”.

En fri nation är inte förpliktigad att självuppoffrande befria andra nationer, men en fri nation har rätten att göra det om och när den så vill.

Men den rätten är förknippad med villkor. På samma sätt som brottsbekämpning inte ger polisen rätt att använda kriminella handlingar, har en nation som invaderar en diktatur för att störta den inte rätt att upprätthålla någon ny form av totalitärt samhälle i det besegrade landet.

Ett totalitärt samhälle har inga nationella rättigheter, men de individuella medborgarnas rättigheter gäller, och segraren har inte rätt att kränka dem. Därför kan invasion av en diktatur moraliskt försvaras bara om och när segraren inför ett fritt samhällssystem, det vill säga ett system som baseras på individuella rättigheter…

Det finns fyra utmärkande drag som ofelbart kännetecknar en diktatur: enpartisystem, nationalisering eller expropriering av privat egendom, samt censur. Ett land där dessa vidrigheter förekommer har förverkat all moralisk rätt, varje anspråk på nationella rättigheter eller nationell suveränitet, och blir rättslöst.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 106, 107), Timbro 2013.