Att krossa ett bageri

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 26/3:Corren.

Livsmedelsarbetarförbundet, gren av Sveriges mäktigaste särintresseorganisation LO, spänner musklerna mot Ingeborgs bageri i Linköping som inte vill ha deras kollektivavtal. Sedan några dagar är det lilla företaget på Hunnebergsgatan försatt i blockad.

Fackliga vakter i brandgula västar patrullerar med sammanbitna miner utanför entrén. ”Vi ger oss inte förrän vi har ett avtal påskrivet”, säger LO-Livs förhandlingschef Gerald Lindberg, som hotar att trappa upp striden genom att strypa leveranserna till bageriet och begära sympatiåtgärder från övriga fackförbund (Corren 25/3).

Facket är i sin fulla rätt att statuera exempel på detta Jimmy Hoffa-liknande vis. Men är det rimligt? Ingeborgs bageri har ägts i ett halvår av Ahmed och Sema Mehdi.

Lönsamheten är ännu inte på den nivån att fackets dikterade lönekrav går att uppfylla. ”Vi är inte uppe på noll än. Det är därför vi inte har råd att skriva på kollektivtal”, förklarar Sema Mehdi till Corren. Fast varför skulle facket ta sådana hänsyn?

Uppenbarligen driver LO hellre bageriet i konkurs och spär på arbetslösheten, än avstår från att utnyttja sin fulla vapenarsenal – inte minst i avsikt att skrämma andra företagare till lydnad och underkastelse. Dagens kollektivavtalssystem är både principiellt stötande och strukturellt osunt.

Modellen fungerar som en kartell, där arbetsgivarnas och fackets särintresseorganisationer sluter bindande överenskommelser som gäller alla företag och anställa inom en viss bransch.

De enskilda aktörerna A och B kan inte ställa sig vid sidan av med egna uppgörelser, utan att drabbas av stenhårda repressalier från den utomstående och resursstarka aktören C. Därmed sätts en fundamental regel i marknadsekonomin ur spel, nämligen den fria och individuella kontraktsrätten.

Att facket kan pressa företagare att skriva kontrakt mot deras vilja blir en form av tyranni, som borde vara väsensfrämmande i ett öppet och modernt samhälle.

Då Sverige saknar grundlagsfäst individuell kontraktsrätt som skydd mot fackliga övergrepp, missgynnar rådande kartellbildning särskilt den okvalificerade arbetskraften som inte tillåts konkurrera med realistiska löner. Kombinerat med det höga skattetrycket är konsekvensen att massor av jobb prissätts för högt och stora sysselsättningsproblem skapas.

Men viktigare är tydligen att LO:s maktställning förblir ograverad.

Blockad Ingeborgs bageri Linköping

Fackets blockadvakter utanför Ingeborgs bageri i Linköping.

Kom inte här och stick ut med gult!

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 25/3:Corren.

Konstnären Bernth Uhno i Skänninge målade sitt hus i flera nyanser av gult. Därmed blev han, vilket nu är allmänt riksbekant, ett samhällsproblem för Mjölby kommuns byråkrater och politiker.

”Färgsättningen är inte svensk”, säger byggnadsnämndens centerpartistiske ordförande. Byggnadsantikvarien menar att det gultonade huset är ”främmande för Skänninge”.

Med den argumentationen förstår man att Bernth Uhno upprör de lokala makthavarna. Det rimmar inte med deras värdegrund och självbild att kommuninvånare har mage att måla sina egna hus på ett osvenskt och främmande sätt. Det måste hållas hårt på färgskalan.

Vad ska annars folk tro? Att de plötsligt hamnat i ett annat land, bortom Mjölbys äktsvenska bevakande konformism, där människor tillåts vara fria, skapande och kreativa? Skrämmande ju.

Säkerhetsrisken Sverige

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 25/3:Corren.

Förra veckan hotade den ryske ambassadören i Danmark vårt grannland med atomkrig, om danskarna utrustar sina örlogsfartyg med luftförsvarsrobotar som är integrerade i Natos defensiva missilsköld. Ett makalöst grovt och chockerande rått uttalande.

Men en gangsterdiplomati som är helt i linje med Putinregimens extremt fientliga uppträdande i Östersjöområdet de senaste åren. Ryssland kränker inte bara systematiskt Sveriges gränser till sjöss och i luften. Ryska stridsflygplan har också simulerat kärnvapenangrepp mot svenskt territorium.

Även Baltikum och Polen har utsatts för nukleära anfallsövningar av den ivrigt upprustande ryska militärkolossen. Att Danmark nu fått göra andra Östersjönationer sällskap i den radioaktiva skottgluggen borde således inte förvåna.

Ryssland vill skrämma till anpassning och underkastelse, sannolikt med det långsiktiga målet att göra den strategiskt viktiga Östersjön till ett i praktiken ryskdominerat innanhav (en dröm som har gamla anor i Kreml).

Efter Ukrainakriget och stölden av Krim finns skäl att frukta att baltstaterna står i tur för Putins revanschistiska imperieplaner. Här har den ryske härskaren en gyllene chans att ytterligare förnedra och splittra det väst som redan fegat ur från att sätta hårt mot hårt i Ukraina.

Till skillnad från det olycksaliga ukrainska folket har invånarna i Estland, Lettland och Litauen Natomedlemskapets skyddsgarantier att luta sig emot. Problemet är att dessa länders utsatta geografiska position gör dem mycket svårförsvarade, och skulle Nato vilja riskera ett europeiskt storkrig för Baltikums skull?

Ska ett ryskt angrepp trovärdigt kunna avskräckas, har Sverige en oundviklig nyckelroll. I synnerhet om man tar Gotland i beaktande. Med denna ö i ryska händer kan militär kontroll över Östersjön snabbt etableras, och undsättande sjö- och flygstridskrafter från Nato till baltstaterna effektivt skäras av.

Omvänt kan ett starkt svenskt försvar, inkluderande Natobaser med insatsberedda styrkor, både på Gotland och längs vår övriga Östersjökust, sända signalen att priset för iscensättningen av ett nytt Krim på baltisk mark vore väldigt högt.

Men Sverige saknar dels egen militär kapacitet att tala om, dels ingår vi inte i Natos medlemskrets. Därmed är vi ingen stabiliserande aktör i regionen. Utan tvärtom en säkerhetsrisk, som snarast inbjuder Ryssland till fortsatta äventyrligheter och vidare aggression.

På sin blogg den 21/3 varnade Försvarshögskolans tidigare chef Karlis Neretnieks för att vårt allians- och försvarslösa land kan utnyttjas som ett presumtivt verktyg i Putins erövringspolitik:

”Den svenska försvarsmaktens oförmåga att idag, och inom överskådlig framtid, hindra Ryssland att tämligen enkelt och billigt besätta, ‘låna’, sådana delar av svenskt territorium som skulle göra det mycket svårt, kanske omöjligt, för Nato att ingripa till försvar av sina baltiska medlemmar har gjort ett isolerat angrepp mot Sverige till en tänkbar option”.

Men förståelsen bland ansvariga politiker i regering och riksdag tycks ytterst begränsad. Man kan inte ens ena sig om tillräckliga anslag till det famösa ”enveckasförsvaret”, som i bästa fall är stridsdugligt i mitten av nästa decennium. Ett svenskt Natomedlemskap är också långt borta.

Vad återstår? Att prova bönens makt om lugnare tider?

Wallström snubblade rätt om diktaturen

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 23/3:Corren.

Ingen kan anklaga vår regering för att ha förlorat sitt diplomatiska handlag. Hur kan regeringen förlorat något som uppenbarligen aldrig funnits?

Kombinationen av entusiastisk amatörism och Palmeaktig plakatpolitik har på kort tid lyckats få såväl israeler som araber att vända Sverige ryggen. Utrikesminister Wallström är persona non grata i Mellanöstern, regionens uppretade ambassadörer reser i flock hem från Stockholm och svenska företag nekas nya affärsvisum till Saudiarabien.

Förvisso var det rätt att fimpa det militära Saudiavtalet, men kunde det inte skett utan allt klumpigt snubblande? Ändå: det är något djupt befriande med att Wallström kallar Saudiarabien för vad det faktiskt är, en medeltida diktatur. Ett land som halshugger sina medborgare på öppen gata kan gott få ha Palmes ord om ”satans mördare” ringande i öronen.

Som om Vilks kunde rubba Allah

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 21/3:Corren.

I måndags gjorde konstnären Lars Vilks sitt första offentliga framträdande sedan terrordåden i Köpenhamn den 14 februari. Ursprungligen skulle föreläsningen hållits vid Karlstads universitet på inbjudan av lärosätets Utrikespolitiska förening.

Men efter den blodiga islamistattacken i Köpenhamn backade universitetsledningen och gav Vilks kalla handen. Så mycket är alltså försvaret av tankens och konstens frihet värd inom Karlstads akademiska högborg. Lyckligtvis var det robustare virke i studenterna, som letade upp en lokal utanför universitetsområdet där Vilks kunde tala. Heder åt dem!

Säkerhetspådraget kring arrangemanget var förstås massivt. Vilks anlände med en mur av livvakter, tungt beväpnade poliser och en helikopter som snurrade i luften. Det är verkligen helt sjukt.

Vad har Lars Vilks haft för sig som motiverar denna resurskrävande skyddsinsats från samhällets sida? Varför hatas Vilks så fanatiskt att hot om våldsam död är ständigt närvarande vart än han går och står? Vilket monströst brott är han skyldig till?

Precis samma oerhörda förbrytelse som flera medarbetare på satirtidningen Charlie Hebdo i Paris nyligen fick betala med sina liv för. De har ritat teckningar, teckningar vissa anhängare till islam anser vara så gränslöst kränkande att endast blod och förintelse kan sona synden.

I debatten har det höjts röster som tycker att Vilks & Co är onödigt provocerande. Kunde de inte tagit större hänsyn, ägnat sig åt ofarligare aktiviteter istället för att trampa på ömma religiösa tår?

En stilla undran.

Om Allah är ljuset och den absoluta sanningen, varför skulle denne gudom känna sig utmanad av några streck på ett papper? Varför skulle en enda troende som står i förbund med universums högsta makt bry sig ett skvatt om vad Vilks hittar på?

Är det rimligt att någon med ett vanligt ritstift kan få den allsmäktige härskaren över evigheten ur balans? Allah upprörs nog mer av tillbedjare som tolkar honom likt en skogstokig prinsessan på ärten, än anblicken av en rondellhund signerad Lars Vilks.