Medan altruismen vill frånta de skarpsinniga lönen för mödan genom att hävda att det är den kompetentes moraliska plikt att tjäna den som inte äger kompetens och offra sig för vem helst som har behov av det – tar oss stamtillhörigheten ett steg längre: dess anhängare förnekar att intelligensen existerar och den roll den spelar i välståndsproduktionen.

Det är moraliskt sett rent oanständigt att betrakta välstånd som en anonym produkt av stamgemenskapen och sedan bara diskutera hur man ska ”omfördela” den.

Åsikten att välstånd är resultatet av en obestämd, kollektiv process, att alla på något sätt har bidragit, att det är omöjligt att säga vem som gjort vad, och att något slags utjämnande ”fördelning” därför är nödvändigt – skulle kanske ha varit rimlig bland en samling primitiva vildar i djungeln där man ägnade sig åt att flytta stenblock utan hjälp av redskap (men även där måste någon organisera och starta flyttandet).

Att hysa den uppfattningen i ett industrisamhälle – där individuella framgångar finns offentligt dokumenterade – är en så grov undanflykt att det är en skymf att över huvud taget överväga den.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 134), Timbro 2013.

Diktaturstater är fredlösa. Alla fria nationer hade rätt att invadera Nazityskland och har idag rätt att invadera Sovjetunionen, Kuba eller varje annat slavläger. Om en fri nation väljer att göra det eller inte, handlar det om det egna landets intressen, inte om att respektera ett gäng slavdrivares obefintliga ”rättigheter”.

En fri nation är inte förpliktigad att självuppoffrande befria andra nationer, men en fri nation har rätten att göra det om och när den så vill.

Men den rätten är förknippad med villkor. På samma sätt som brottsbekämpning inte ger polisen rätt att använda kriminella handlingar, har en nation som invaderar en diktatur för att störta den inte rätt att upprätthålla någon ny form av totalitärt samhälle i det besegrade landet.

Ett totalitärt samhälle har inga nationella rättigheter, men de individuella medborgarnas rättigheter gäller, och segraren har inte rätt att kränka dem. Därför kan invasion av en diktatur moraliskt försvaras bara om och när segraren inför ett fritt samhällssystem, det vill säga ett system som baseras på individuella rättigheter…

Det finns fyra utmärkande drag som ofelbart kännetecknar en diktatur: enpartisystem, nationalisering eller expropriering av privat egendom, samt censur. Ett land där dessa vidrigheter förekommer har förverkat all moralisk rätt, varje anspråk på nationella rättigheter eller nationell suveränitet, och blir rättslöst.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 106, 107), Timbro 2013.

Staten är det potentiellt farligaste hotet mot människans rättigheter: den har legalt monopol att utöva våld mot lagligen avväpnade offer. När den inte begränsas och inskränks av individuella rättigheter, är staten människans dödligaste fiende. Det var inte som skydd mot det privatpersoner ägnar sig åt, utan till skydd mot vad staten gör, som Bill of Rights skrevs…

Om fysiskt tvång ska uteslutas från samhällets alla relationer, behöver människan en institution som har till uppgift att skydda deras rättigheter utifrån en objektiv uppsättning regler. Detta är vad en stat – en legitim stat – bör ägna sig åt. Denna statens grundläggande uppgift är anledningen till att människor alls behöver en stat och det enda som rättfärdigar den moraliskt…

Den grundläggande skillnaden mellan vad människor privat ägnar sig åt och vad staten ägnar sig åt – en skillnad som man numera försöker förbigå med tystnad eller okunskap – ligger i att staten har lagligt monopol på att bruka fysiskt våld.

Ett sådant monopol är nödvändigt eftersom staten är den enda aktör som har till uppgift att inskränka och bekämpa användandet av fysiskt våld; och av exakt denna anledning måste statens görande och låtanden var strikt definierade, avgränsade och kringskurna, inga nyckfulla infall får styra dess handlande.

Staten bör fungera som en opersonlig robot, med lagarna som enda styrmedel. Om ett samhälle ska kunna vara fritt, måste dess statsmakt vara strikt kontrollerad.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 100, 111), Timbro 2013.

Rätten till liv är ursprunget till alla rättigheter – och äganderätten är enda sättet att förverkliga dem. Utan äganderätt är inga andra rättigheter möjliga.

Eftersom människan måste hålla sig vid liv av egen kraft har en människa utan rätt till frukten av sina mödor inte något sätt att hålla sig vid liv. En människa som producerar medan andra förbrukar det hon producerat, är en slav.

Man måste komma ihåg att äganderätten, liksom alla andra rättigheter, är en rätt att handla: det är inte rätten till ett objekt, utan till handling och till de konsekvenser som uppstår av att man producerar, eller gör sig förtjänt av objektet.

Det är inte en garanti för att en människan kommer att förtjäna någon egendom, bara en garanti för att hon kommer att äga den om hon har förtjänat den. Det är rätten att förtjäna, behålla, använda och göra sig av med materiella värden.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 97), Timbro 2013.

En rättighet är en moralisk princip som gör tydligt och upprätthåller människors frihet att agera i samhället. Det finns bara en grundläggande rättighet (alla andra är konsekvenser och korollarier av den): en människas rätt till sitt liv.

Livet är en process av självbevarande och självgenerande handlingar – vilket betyder: friheten att vidta alla de handlingar som krävs för att en rationell varelse ska kunna upprätthålla, främja, förverkliga och glädjas i sitt eget liv. (Det är det som är innebörden av liv, frihet och strävan efter lycka.)

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 96), Timbro 2013.