Ayn Rand om miljövänstern

Ayn RandFör att överleva måste människan upptäcka och producera allt hon behöver, vilket betyder att hon måste förändra miljön och anpassa den efter sina behov. Naturen har inte utrustat henne för att själv anpassa sig till naturen, som djuren gör.

Från de mest primitiva kulturer till de mest avancerade civilisationerna, har människan varit tvungen att tillverka saker; hennes välbefinnande är beroende av hur framgångsrik hon är på att producera. Inte den mest primitiva människostam kan överleva utan det som påstås var en källa till förorening – elden.

Det var inte bara symboliskt som elden var gudarnas egendom, som Prometheus gav åt människan. Miljövännerna är de nya gamar som samlas för att släcka den elden.

Det är onödigt att påminna om hur människans tillvaro såg ut – under århundraden och årtusenden – före den industriella revolutionen. Att miljövännerna ignorerar eller undviker att tala om det är ett brott mot mänskligheten som är så stort att det faktiskt skyddar dem från kritik – ingen kan tänka sig att någon kan vara kapabel till det.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 205), Timbro 2013.

Best of Metropolitan (6)

Metropolitan

Jane Clark: You’re totaly impossibe and out of control with some sort of drug problem and a fixation on what you consider Rick Von Sloneker’s wickedness. You’re a snob, a sexist, totally obnoxious and tiresome, and lately you’ve gotten just weird. Why should we believe anything you say?

Nick Smith: I am not tiresome.

Marco Rubio – högerns svar på Obama

Skrivit i Corren 24/4:Corren.

Ronald Reagan är den äldste presidenten i USA:s historia. Han var 69 år när han vann första gången 1980. Hillary Clinton kommer att fylla 69 år strax innan valdagen den 8 november 2016.

Men Reagan stod för en ny och fräsch politik, som skarpt kontrasterade mot företrädaren Jimmy Carters luggslitna 70-talskurs. Reagan var en smittande solig personlighet och en lysande kommunikatör, varm och humoristisk.

Hillary Clinton har inga av dessa fördelar. Hon må sakna konkurrens till Demokraternas nominering (i sig ett fattigdomsbevis för det partiet). Men har vi hittills sett eller hört något genuint övertygande budskap från hennes sida om varför just hon ska bli president?

Reagans ålder var aldrig något problem. Han själv kändes inte gammal. Det han stod för kändes inte gammalt. Hillary Clinton däremot känns bara gammal. Vilket faktiskt redan visade sig 2008 när hon nesligt förlorade mot Barack Obama i primärvalen.

Om inte min egen favorit Rand Paul i Republikanernas startfält får chansen att slå henne, tror jag att Marco Rubio kan bli en dödligt farlig utmanare. Han är påfallande ung, endast 43 år, senator från Florida med familjerötter på Kuba.

”Gårdagen är över”, deklarerade Rubio med en tydlig känga åt Clinton när han nyligen lanserade sin presidentkandidatur – till tonerna av svenska dansmusikduon Axwells och Ingrossos låt ”Something new”. Det gäller även i förhållande till Republikanerna.

Rubio vill förnya och bredda partiet, göra dess väljarbas mindre ”vit” och mer etniskt blandad. Han kombinerar traditionell konservatism med ganska djärva jämlikhetsinslag. Bland annat förespråkar han en generösare migrationspolitik och nödvändigheten av särskilda insatser i syfte att förbättra de ekonomiska möjligheterna för fattigare samhällsgrupper.

Man skulle nästan kunna likna Marco Rubio vid en slags högervariant av Barack Obama. Båda representerar ett vitaliserande generationsskifte i amerikansk politisk kultur, som Hillary får svårt att matcha. Hon är ju, som sagt, ingen Reagan.

Christian Dahlgren republikan

Ayn Rand om frihandel

GAyn Randrundförutsättningen i kapitalistisk utrikespolitik är frihandel – det vill säga att avskaffa handelshinder, skyddstullar och särskilda privilegier – att öppna världens handelsvägar för fritt internationellt handelsutbyte och konkurrens mellan alla enskilda medborgare i alla länder som handlar direkt med varandra.

Under 1800-talet var det frihandeln som befriade världen genom att sälja billigare och undergräva alla kvarvarande spår av feodalism och det etatistiska tyranni som utövades av enväldiga monarker.

Liksom under romarriket accepterade världen det brittiska imperiet eftersom det pumpade in energi i det världsomspännande handelsnätet i allmänhet. Även om Irland fortfarande i hög utsträckning och med mycket dåligt resultat styrdes med repressiva metoder (av statusskäl) var det på det hela taget lagstyre och frihandel som osynligt exporterades från England.

Då England behärskade haven kunde alla människor var de än kom ifrån i praktiken flytta var som helst och ta sina pengar och ägodelar med sig.

Precis som fallet var med det romerska imperiet, föll det brittiska samman när det repressiva inslaget i blandekonomin blev dominerande och politiken etatistisk. Det var inte militär styrka som höll samman det brittiska imperiet.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 162-163), Timbro 2013.

Ayn Rand om handelsmannen och krigaren

Ayn RandHistorien lär oss att handelsmannen och krigaren alltid har varit ärkefiender. Handeln utmärker sig inte på slagfältet, fabriker producerar inte när de bombas, profit växer inte ur spillror. Kapitalism är ett samhälle för handelsmän – och för detta har den förhånats av varje självutnämnd krigare som betraktar handel som ”självisk” och erövring som ”ädel”.

De som verkligen är intresserade av fred bör lägga märke till att världen, under kapitalismen, fick uppleva den längsta fredsperioden någonsin – då det inte förkom några krig som omfattade hela den civiliserade världen alls – från Napoleonkrigen 1815 till första världskrigets utbrott 1914.

Man bör komma ihåg att de politiska systemen under 1800-talet inte var helt och hållet kapitalistiska utan blandekonomier. Det frihetliga inslaget var emellertid dominerande; det var så nära ett kapitalistiskt århundrade som mänskligheten någonsin kommit. Men det etatistiska inslaget bredde ut sig under hela 1800-talet, och när det satte världen i brand 1914 dominerades den tidens stater av etatistisk politik.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 162), Timbro 2013.

Hallå, första världskriget är slut!

Skrivit i Corren 22/4:Corren.

Är det en verklighetsfrämmande idé med öppna gränser och fri migration? Frågan är snarare hur väl motsatsen rimmar med verkligheten.

Trots EU:s höga murar och ogina politik mot flyktingar från omvärldens oroshärdar, verkar det som en hopplös uppgift att hålla dem borta. Varje år kommer hundratusentals migranter till Europa. Många är villiga att bokstavligen riskera allt för möjligheten att skapa en bättre tillvaro för sig själva och sina familjer.

Att massdöden lurar på Medelhavet ombord på överfulla, sjöodugliga skepp har lika liten avskräckande effekt som EU:s taggtrådsstängsel, vakttorn och poliskontroller. Det säger något om hur stark drivkraften är.

Vore det inte smartare att ta tillvara varje människa som vill bidra till att göra Europa rikare? Klarar inte våra arbetsmarknads- och välfärdssystem detta, är det något grundläggande – rent ut sagt huvudlöst – fel med samhällsorganisationen.

Att bygga murar runt problemen istället för att modernisera och reformera löser ingenting på sikt. Vi binder bara ris på egen rygg, eftersom den främsta källan till välstånd är och förblir humankapitalet; människor som jobbar, handlar, konsumerar och skapar i fritt utbyte med varandra.

Det är rationellt att migranter lämnar icke-produktiva platser som härjas av krig, förtryck och plundrande härskare. Ansträngningar i sådana fientliga miljöer ger usel, om ens någon, lön för mödan. Den dagliga faran för liv och lem gör knappast situationen uthärdligare.

Det är rationellt att vi välkomnar migranterna. Dessa människors ambitioner och strävanden gör ofantligt mycket bättre nytta hos oss, än om de skulle stanna kvar i elände och misär. Det blir en vinst för bägge parter, förutsatt att inte marknaderna är politiskt sönderreglerade på ett sätt som försvårar, eller stöter iväg, tillströmningen av nytt folk till produktionsapparaten.

Hur utopiskt är det egentligen med öppna gränser? I mitten av 1800-talet kunde man inte ens röra sig fritt inom Sverige. Att människor skulle kunna flytta mellan olika städer, socknar och landsändar utan tillstånd från överheten var sannerligen inte okontroversiellt. Men se på sjutton, det fungerade alldeles utmärkt.

Detta var århundradet då industrikapitalismen sopande undan resterna av feodalism och kungligt envälde i Europa. Som konsekvens föll 1860 de gamla murarna på vår kontinent, såväl inrikes som utrikes.

Författaren Stefan Zweig, boende i dubbelmonarkin Österrike-Ungern, skriver i sina memoarer: ”Vi kunde leva mer kosmopolitiskt, då hela världen stod öppen för oss. Vi kunde resa utan pass och tillstånd, vart vi ville, ingen förhörde oss för att utröna vår politiska inställning, härkomst, ras och religion”. Så var Europa innan 1914.

Första världskriget gjorde slut på friheten. Konflikten tvingade statsmaktens politiska klass att ”tillfälligt” återinföra de internationella gränskontrollerna.

Det är nu väldigt länge sedan man hörde färska nyheter från skyttegravarna i Flandern. Personligen misstänker jag att kriget kanske är över vid det här laget. Vore det då inte dags låta folk börja leva som Stefan Zweig igen?

Ayn Rand om ekonomisk och politisk makt

Ayn RandPå en fri marknad skapas rikedom med hjälp av ett allmänt, fritt och ”demokratiskt” röstningsförfarande – genom de köp och försäljningar som varje individ gör som deltar i ett lands ekonomiska aktiviteter. Varje gång du köper en viss produkt istället för en annan innebär det att du lägger din röst till fördel för en viss producent.

Och i den här typen av röstning använder väljaren sin röst bara när det gäller frågor han själv kan bedöma: i fråga om de egna preferenserna, intressena och behoven. Ingen har makt att fatta beslut åt andra eller påtvinga andra sin egen uppfattning: ingen har makten att utnämna sig själv till ”folkets röst”, vilket berövar folket dess röst och demokratiska rättigheter.

Låt mig nu definiera skillnaden mellan ekonomisk och politisk makt: ekonomisk makt är positiv till sin natur, människor erbjuds en belöning, ett incitament, en betalning eller ett värde; politisk maktutövning är negativ, man hotar att bestraffa eller skada människor, att sätta dem i fängelse eller förgöra dem.

Företagarens verktyg är värden, byråkratens verktyg är rädsla.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 144), Timbro 2013.

Best of Metropolitan (3)

Metropolitan-Whit-Stillman

Nick Smith: The titled aristocracy are the scum of the earth. What really makes me furious is the idea of a whole class of people, mostly Europeans, all looking down on me.

Sally Fowler: You always say ”titled” aristocrats. What about ”untitled” aristocrats?

Nick Smith: Well, I could hardly despise them, could I? That would be self-hatred, which is unhealthy.”