Påsk på Höga kusten

Under påskhelgen åkte jag och syrran upp till Höga kusten, en för oss mycket kär del av landet sedan barndomen. Här är vi i Örnsköldsvik och tittar till M/S Kusttrafik, som vår pappa brukade vara befälhavare på under somrarna förr i världen.
M/S Kusttrafiks hemmahamn är egentligen Ullånger, varifrån hon sedan decennier skeppat över ett oräkneligt antal turister till Ulvön. Men utanför säsongen vilar hon ut i Ö-vik.
Syrran med vår farbror Owe och hans Berit vid Naturum nedanför det mäktiga Skuleberget.
Stugan i Sjöland där vi bodde flera somrar på 70- och 80-talet. Tyvärr var den nuvarande ägaren Ulla inte hemma när jag och syrran hade vägarna förbi, men vi lämnade en hälsning till henne via grannarna.
”Ett tradarfik i Docksta i motorvägens skugga”, som strofen lyder i Ted Ströms klassiska folkhemsepos Vintersaga. Det är Dockstabaren han syftar på och här bjuds vi på en utmärkt lunch.
Dockstabaren borde förstås K-märkas. Det är som att stiga in i 70-talet. Bara detta att restaurangen har kvar en menyskylt med beställningsknappar till köket!
Har ni någonsin sett tofflor som dessa? Tillverkas av Docksta Skofabrik och säljs i deras egen butik vid Skulebergets fot. Jag kunde naturligtvis inte motstå att köpa ett par.

Återbesök i Borås

Upp till kamp, dock oklart om vad, manas det utanför stadshuset i Borås. Egentligen är jag på visit för att spela tennis, men kan förstås inte låta bli att fångas av denna sköna agitprop-skulptur från den folkhemska epokens glansdagar.
Skulpturgruppens titel är Folktalaren, skapad 1957 av konstnären Sven Lundqvist (1918-2010). Väl värd att spana in för den som har vägarna förbi. Dock har ännu inte tennisstjärnan Sven Davidson, Borås store son som samma år, 1957, vann mästartiteln på Roland Garros, blivit staty i stan. Obegripligt.
Ett kärt återseende! Tillsammans med Bengt Sjögren, då hallchef på Borås Tenniscenter och idag aktiv inom IK Ymer, drev jag under min tid på Borås Tidning frågan om att Sven Davidson skulle hedras med ett minnesmärke i sin hemstad. Jag kanske borde göra comeback i spalterna så det blir lite tryck igen?
Sven Davidson (1928-2008) kammade hem finalsegern i Öppna franska mästerskapen 1957 mot amerikanen Herbie Flam i tre raka set (6-3, 6-4, 6-4) och blev därmed historisk som Sveriges första Grand Slam-vinnare i herrsingel.

Matglädje!

Kinasyltor av gammalt hederligt snitt är vi inte längre bortskämda med i mina trakter på sydostkusten. Thairestaurangerna dominerar numera totalt på den asiatiska matfronten. Men kommer man till västgötska Vårgårda finns det undsättning att söka. Restaurang Shanghai, belägen på Kungsgatan i centrum, håller ännu den minnesvärda kulinariska fanan högt.
Fyra små rätter har serverats. Lyckan var förstås fullkomlig när jag äntligen fick tillfälle att beställa in denna under min uppväxttid synnerligen populära måltid igen, emblematisk för det traditionella svensk-kinesiska köket. Fyra små rätter lär, enligt vad den gastronomiska historien förtäljer, introducerats 1973 av Stockholmskrögaren Erland Yang Colliander som – passande nog dagen till ära – också drev en restaurang vid namn Shanghai.

Han som ville kunna tänka själv

När ska HT och andra upptäcka att det finns de som aldrig kan ta parti för annat än egen övertygelse om det rätta, och att de sannerligen inte är legoknektar utan lever under hårdare lagar än andra: ”En mogen man är sin egen domare”.

– Dag Hammarskjöld, i ett brev 1955 till vännen och förre UD-kollegan Sture Petrén, om sin inställning till partipolitik.

(HT syftar på DN:s chefredaktör Herbert Tingsten, citatet ”En mogen man…” är från Hammarskjölds inträdestal i Svenska Akademien 1954 över fadern Hjalmar Hammarskjöld som han efterträdde på stol nummer 17.)

Ikaros och gossen Gråsten

Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.

Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd – såsom gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,
som glanslöst men evigt grönskar.

– Werner Aspenström, ur Dikter under träden, 1956.