Mörtsjöåsen tur och retur

”Vandra, känna vidden av livet och glädjas åt tron att runt nästa hörn av vägen ligger Paradiset”, som Olle Hammarlund skrev om tjusningen av att gå.
Själv prövade jag idag att vandra leden från Bastasjö till Mörtsjöåsen, en sträcka på 8,5 kilometer.
Framme vid Mörtsjöåsen, sommartid ett populärt rekreationsområde. Efter blott en kortare paus – man blir nerkyld ganska fort i sena november så det gäller att hålla ångan uppe – vände jag åter till Bastasjö. Totalt blev det 17 kilometer och fyra uppfriskande timmar i vandringsspåret.

Skogsliv

”Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden”, menar buddisten och fredsaktivisten Thich Nhat Hahn. Han förkunnar den kontemplativa vandringens väg till ökad närvaro, harmoni och självinsikt. ”Med medveten andning, värdig hållning och med ett leende på dina läppar ska du sätta din fot på jordens yta som en kejsare sätter sitt sigill på kungliga dekret”.

Ja, så kan man resonera. Annars är det ju bara skönt att ströva runt lite i ett friluftsområde som Bastasjö. Den gröna leden på 12,9 kilometer blev dagens djärva vandringspass genom skogen i ljuvligt robusta november, då naturen skrudar om inför vintern och luften är frisk och klar. Men, oj. Det kändes i benen efteråt!

På bevingad fot

Helgvandring i höstskogarna kring Bastasjö i Karlskrona och jag säger som den franske favoritförfattaren Patrick Modiano: ”För mig har aldrig hösten varit någon dyster årstid. De vissna löven och de allt kortare dagarna har aldrig fått mig att känna att någonting tar slut utan snarare att gripas av förväntningar inför framtiden. Det finns något elektriskt i luften… Jag känner mig inte deppig vid den tiden. Jag har heller inte känslan av tidens flykt. Jag känner att allt är möjligt. Året börjar i oktober.”

På oceanen

Skepp o’hoj, amigos! Idag har jag begivit mig till sjöss för en avkopplande paddeltur på Danmarksfjärden.
Det börjar bli lite disigt…
…och plötsligt försvinner solen bakom tunga vita slöjor. Mäktigt. Förhållandena kan skifta fort när man är ute och försöker betvinga elementen.

En liten utflykt åt Kalmarhållet

Frida och jag på loppisrunda i Kalmartrakten.
Stufvenäs Gästgifveri ville vi givetvis ogärna missa när vi ändå var i krokarna. Deras kök brukar kunna leverera, så även denna lördag. Frida avnjöt en sparrisrisotto medan jag valde röd sichuanrubbad kalv. Inte billigt, men vad är livet om man inte unnar sig bättre gastronomi emellanåt?
Stylish på-maten-kaffe!

Nedslag i Kungsbacka

Nästa anhalt på utflykten var min tidigare hemstad Kungsbacka, där vi mellan fredag och lördag slog ett improviserat läger vid Tölö kyrka. En skönt meditativ plats.
På Tölö kyrkogård vilar Ludvig Waldehorn, min underbare vän och arbetskamrat från El-Be Hifi. Vi hade talat om att starta en egen ljudfirma tillsammans. Men han rycktes bort i en bilolycka sommaren 1988. Tänk, det är 35 år sedan nu. Minnet av honom förblir ändå lika ljust och levande.
Konsten att bli av med resdammet. Fiffiga Frida trollade fram en dusch!
Ska man spana in Kungsbacka är trapporna upp till det gamla vattentornet på Tölöberg ett bra tips.
Utsikt över stan.
Och här mellan träden skymtar mitt gamla kära hem.
Frida och Axel utanför huset på Järnvägsgatan 62 där jag växte upp under 70- och 80-talet. Det var en häftig, väldigt rolig känsla att få visa dem miljön i mitt barndoms Arkadien.
Kolla vad fin trädgården blivit, Axel! De nuvarande ägarna har verkligen tagit väl hand om fastigheten, det värmer i hjärtat.
Nedanför mitt forna pojkrum på andra våningen. Nostalgifeeling!
På lördagseftermiddagen var det dock spårbyte för min del. Jag återvände med tåg till Karlskrona eftersom jobb på Sydöstran väntade, medan semesterlediga Frida och Axel fortsatte trippen med sikte på Höga kusten, Jämtland och Norge. Om jag är avis? Gissa.

I Kullamannens spår

Raffel! Drama! Spänning! Nu är vi på utflykt hos Kullamannen…
Som diggare av den klassiska TV-serien från 1967 var det naturligtvis en upplevelse att äntligen besöka Kullaberg och den ikoniska fyren. Jag, Frida och Axel von Fersen åkte hit från Långö under torsdagen.
Sedan blev det glamping!
Utflyktssällskap par excellence: Frida och Axel.
På fredagen vandrade vi runt lite i den fina och mycket speciella naturmiljön på Kullaberg.
Hänförande, inte sant!
Vi fortsatte i Kullamannens spår och gjorde visit på den idylliska gården Himmelstorp.
Kullabergsbygden är sannerligen ett sommarparadis. Hit kommer vi gärna tillbaka.