Kategoriarkiv: Uteliv

Expedition till Södra Ulvön

Publicerad den av
Svara
Andra dagen i Ulvöhamn. Under morgonen tog vi sikte på grannön, Södra Ulvön.
Vi klev i land där min familj äger en bit mark som pappa köpte för många år sedan.
Det är ett fint läge vid inloppet till Ulvöhamn.
Här slår jag mig gärna ner. Problemet är att få bygglov. Tomten är strandskyddad och Länsstyrelsen svårflirtad med dispenser.
På Södra Ulvön gjorde vi ytterligare ett strandhugg.
Här står nämligen denna skylt och pekar lockande in mot ön.
Den gamla gruvan med sin efterlämnade infrastruktur tyckte jag som barn var mycket fascinerande. Det tycker jag fortfarande.
Retur till Ulvöhamn.
Vi avslutar vistelsen med en hyllningsöl till Ulvön på Bistro Ruben.
Åter till fastlandet med Kusttrafik. Frida & Co vilar ut på fördäck efter förmiddagens strapatser.

Comeback på Ulvön

Publicerad den av
Svara
Till sjöss med Kusttrafik igen, med avgång kl 09.30 från Ullånger mot Ulvön via Docksta och Mjällomslandet.
Frida med Beda i aktern.
1970-talets Ulvöhamn. Som barn var jag mycket på Ulvön, i princip varje år från 1975 till början av 80-talet. Men sedan 1992 har jag tyvärr aldrig varit på återbesök. Obegripligt.
Min syster Kerstin och mamma Inger under vår första Ulvösommar 1975.
Jag och släktingen Lena Ålund från Alnön som hälsade på.
En härlig barndomstid!
Tilllbaka! Här sitter jag nyanländ på kajen i Ulvöhamn tillsammans med Lena Wallin, som arbetar på Kusttrafik, och Sven Bodin, guide på Ulvön.
Beda och Axel med Ulvö Hotell i bakgrunden. Det gamla sporthotellet har genomgått en grundlig makeover sedan jag var här sist för dryga 30 år sedan.
Ett glas rosé på hotellets terrass är inte fel. Vid kajen Kusttrafik.
Underbart att vara åter!
Sven Bodin fängslar besökarna i Ulvö kapell.
Ulvö kyrka.
I ett hus längst upp på Malabacken i Ulvöhamn hade vår familj en fin och rejäl vän. Det var Harry Wisten, tidigare lots på Ulvön innan lotsstationen lades ner 1967. Bland annat bodde vi en oförglömligt skojig vintervecka hos honom 1978. Idag är han sedan länge avliden, men jag ville ändå titta förbi. Ingen var hemma, men till min glada överraskning är namnet kvar på dörren! Jag fick senare reda på att det är en släkting till Harry – Åke Wisten – som numera äger huset. Det känns bra.
In memoriam: Harry Wisten, 1907-1989.
En stunds trevligt samspråk med Linn Madsen som driver Bistro Ruben. På min tid var detta platsen för Café Måsen, som Linn sedermera övertog och förvandlade till ett helt fantastiskt ställe. Restaurangen är uppkallad efter Linns far, Ulvöprofilen Ruben Madsen (1948-2022).
Frida och jag är eniga: såväl maten som vinet på Bistro Ruben får högsta betyg.
Vi förstår att Ulvön kallas Bottenhavets pärla.

Högakustenbron och Kusttrafik

Publicerad den av
Svara
Paus!
Ett mäktigt byggnadsverk! Bron, som invigdes 1997, är 1800 meter lång och dess pelare sträcker sig 180 meter över Ångermanälvens yta.
Vi beslöt att stanna här över natten och dinerade furstligt på Hotell Höga Kustens restaurang. Ingen dålig utsikt, eller hur?
Innan middagen gjorde vi dock en kort rekognoseringstur till Ullånger, cirka 20 minuters bilfärd norrut. Frida passade på att rasta hundarna…
…medan jag inspekterade kära gamla Kusttrafik. Under många somrar från mitten av 70-talet och framåt var min pappa befälhavare ombord och körde turister till Ulvön. Dit ska vi imorgon!
Kapten Dahlgren med syrran och mig på Kusttrafiks brygga 1975.

Midsommar på Alnön

Publicerad den av
Svara
Glad midsommar från hembygdsgården på Alnön!
Onekligen på tiden att man är tillbaka.
Senaste gången vi firade midsommar här på hembygdsgården var 1973. Den lille killen med läskedrycksflaskan är jag, nyss fyllda 4 år. Bredvid står pappa Anders med min syster Kerstin i famnen.
Även farmor Nanny och farfar Hans från Timrå hade slutit upp.
Nu är man här i annat celebert sällskap: Frida med hundarna Beda och Axel. Jag följer med dem några dagar på en roadtrip uppåt landet.
Min dopkyrka. Jag föddes på Alnön den 4 juni 1969 och döptes här vid högmässan den 24 augusti samma sommar av komminister Erik Sahlén (det hjälpte inte, jag förblev hedning av ohejdad vana).
Min familjs forna residens vid Alnösundet.
Samma stuga 1974.
Och så här såg det ut när pappa satte stugan på plats sommaren 1971.
Pappa och jag.
Det värmer i hjärtat att de nuvarande ägarna tagit så väl hand om stället. Trots att jag inte varit här sedan barnsben (pappa sålde hela klabbet redan 1975) så hade jag inga problem att känna igen mig. Till och med vårt gamla utedass finns kvar i backen.
Tunnbrödslunch på en av Alnöns fina stränder innan vi fortsatte vidare mot Höga kusten.

Navigare necesse est

Publicerad den av
Svara

I really don’t know why it is that all of us are so committed to the sea, except I think it is because in addition to the fact that the sea changes and the light changes, and ships change, it is because we all came from the sea.

And it is an interesting biological fact that all of us have, in our veins the exact same percentage of salt in our blood that exists in the ocean, and, therefore, we have salt in our blood, in our sweat, in our tears. We are tied to the ocean. And when we go back to the sea, whether it is to sail or to watch it we are going back from whence we came.

– President John F Kennedy, remarks at the America’s Cup in Newport on September 14, 1962.

Mörtsjöåsen tur och retur

Publicerad den av
Svara
”Vandra, känna vidden av livet och glädjas åt tron att runt nästa hörn av vägen ligger Paradiset”, som Olle Hammarlund skrev om tjusningen av att gå.
Själv prövade jag idag att vandra leden från Bastasjö till Mörtsjöåsen, en sträcka på 8,5 kilometer.
Framme vid Mörtsjöåsen, sommartid ett populärt rekreationsområde. Efter blott en kortare paus – man blir nerkyld ganska fort i sena november så det gäller att hålla ångan uppe – vände jag åter till Bastasjö. Totalt blev det 17 kilometer och fyra uppfriskande timmar i vandringsspåret.

Skogsliv

Publicerad den av
Svara

”Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden”, menar buddisten och fredsaktivisten Thich Nhat Hahn. Han förkunnar den kontemplativa vandringens väg till ökad närvaro, harmoni och självinsikt. ”Med medveten andning, värdig hållning och med ett leende på dina läppar ska du sätta din fot på jordens yta som en kejsare sätter sitt sigill på kungliga dekret”.

Ja, så kan man resonera. Annars är det ju bara skönt att ströva runt lite i ett friluftsområde som Bastasjö. Den gröna leden på 12,9 kilometer blev dagens djärva vandringspass genom skogen i ljuvligt robusta november, då naturen skrudar om inför vintern och luften är frisk och klar. Men, oj. Det kändes i benen efteråt!

På bevingad fot

Publicerad den av
Svara

Helgvandring i höstskogarna kring Bastasjö i Karlskrona och jag säger som den franske favoritförfattaren Patrick Modiano: ”För mig har aldrig hösten varit någon dyster årstid. De vissna löven och de allt kortare dagarna har aldrig fått mig att känna att någonting tar slut utan snarare att gripas av förväntningar inför framtiden. Det finns något elektriskt i luften… Jag känner mig inte deppig vid den tiden. Jag har heller inte känslan av tidens flykt. Jag känner att allt är möjligt. Året börjar i oktober.”