Kategoriarkiv: Tennis

Tennisens feta katt

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 18/9:

Ärat vårt namn flög över jorden. Men det var då. I helgen fick vi det definitiva kvittot på att Sveriges stormaktstid är ett minne blott. Vårt bedagade landslag misslyckades i kvalet för att hålla sig kvar i Davis Cups elitdivision. Förnedringen blev total: 5-0 till Belgien.

Ingen är förvånad. Fiaskot var väntat. Få tror heller att nedflyttningen endast blir en temporär affär som 2000, då vi kunde komma tillbaka efter en säsong. Snarare är frågan om Sverige nu ens kan hålla stånd bland B-lagen i division 1.

Nog är det deprimerande för ett land som tillhört världens främsta tennisnationer. Tolv gånger har vi varit i Davis Cup-final, sju gånger har vi vunnit (senast 1998). Med osäkerheten kring den sjukdomsdrabbade Robin Söderlings framtid står det också skrivet i stjärnorna när vi kan hävda oss i Grand Slam-turneringarna igen. Söderling var rankad fyra. Vår bäste man idag är doldisen Patrik Rosenholm, 440 på ATP-listan!

Sätt det i kontrast till det gyllene 80-talet, då vi hade en uppsjö av starka spelare i kölvattnet efter giganterna Borg, Wilander och Edberg. Då kunde det inte ens räcka att ligga på topp-10 för att platsa i Davis Cup-laget. Under 90-talet fortsatte tennisframgångarna av bara farten, tills allt ebbade ut. Vad hände?

Ekonomen Stefan Fölster varnade nyligen för att Sverige blivit en ”fet katt”. På Världsbankens ranking av företagsklimatet har flera av våra konkurrentländer börjat segla om oss. Ännu är läget helt okej.

Men om regeringen inte håller garden uppe, utan istället slår av på reformtakten och låter sig nöja med sakernas tillstånd, kan effekterna på sikt bli allvarliga. Näringslivet tappar ångan, färre entreprenörer får luft under vingarna, tillväxten faller, välståndet minskar.

Sveriges tunga fall från tennistronen är ett avskräckande exempel på konsekvenserna av ”feta katten”-syndromet. Vi tog storstilade segrar för givna, slutade drilla lovade juniorer för att kunna möta utländskt motstånd, lät utvecklingen springa ifrån oss.

Feta katter dåsar, hungriga jagar. Alliansen borde akta sig för att bli lika mätt som en gång Svenska tennisförbundet.

Inspirerande tennissöndag

Publicerad den av
1

Idag har vi tittat lite på Björn Borgs gamla racketar. Finns att beskåda på Stockholm TK. Härlig klubb med skön 70-talskänsla. Har man tur sitter dessutom Rolf Norberg, medlem i vårt legendariska Davis Cup-lag 1975, bakom bokningsdisken.

Donnay Borg Pro, den mest berömda modellen i Borgs arsenal.

Dags att avskaffa tennis som OS-gren?

Publicerad den av
Svara

”OS-tennisen drog i slutet på juli in i Wimbledon och förfulade den finaste och mest klassiska av tennisarenor. Borta var traditionen, den kunniga och sportsliga publiken – istället blev det en tävling vilken som helst inför ögonen på i tennis oinsatta och skräniga åskådare vars fanatiska patriotism gav rysningar av obehag.”
– Jonas Arnesen, Sveriges främste tennisjournalist, sågar i senaste numret av Tennismagasinet försöket att ge den vita sporten högre status som OS-gren genom att lägga matcherna på Wimbledon. Snarare blev det klarare än någonsin tidigare att OS aldrig kan mäta sig med de fyra Grand Slam-turneringarna.

De oförbätterliga golfarna…

Publicerad den av
Svara

I helgen var jag på Särö och försökte, som synes, göra en insats på golfbanan. Jag förstår att man kan bli biten av denna sport, flera av mina vänner är helt oförbätterliga golfare. De spelar i ur och skur, en del vägrar ens att låta sig hindras av snö och is på vintern.

Frågan är dock om några slår medlemmarna av ärevördiga Richmonds golfklubb i hängivenhet. Richmond ligger tio mil utanför centrala London och när tyskarna inledde sin bomboffensiv under blitzen 1940 införde klubben kompletterande krigstidsregler för att hantera situationen:

”Under tävling är det tillåtet för spelarna att söka skydd vid artillerield eller bombfällning utan att behöva plikta för uppehåll. Lägen för kända bomber med fördröjd utlösning är utmärkta med röda flaggor på rimligt, men ej garanterat säkert, avstånd…

En boll som rubbas genom fientligt anfall får utan plikt flyttas till ursprunglig plats; om den gått förlorad eller förstörts får den ersättas av en annan boll, dock ej läggas närmare hålet. Spelare, vars slag påverkas av att en bomb exploderar samtidigt, får slå en ny boll från samma plats. Plikt: ett slag.”

Bomber eller inte, personligen håller jag mig nog hellre kvar på de här banorna:

Ute på gruset igen

Publicerad den av
Svara

Sol, sommarvärme och grustider. Hej, hej grustider. Jag tar Nättrabybussen till Karlskrona Tennisklubb med nysträngad racket, köper två rör färska Headbollar och tränar ett par timmar. Det är kvällspasset mellan kl 18 och 20. Gamle MUF-kompisen Ulf står för sparringen på andra sidan nät. Inledningen går trögt. Massor av idiotiska missar och uttryck som ”fan”, ”jävlar”, ”helvete” regnar omkring.

Vi har svårt att vänja oss vid bollarna. Hårdare tryck i dem än med Wilson Davis Cup som vi använt tidigare. Som små, ostyriga gula kryssningsmissiler flyger våra Head ATP kors och tvärs runt banan. Dessutom är det underlaget då. Efter månader av snabba inomhusbanor gäller det att acklimatisera sig på det tyngre röda gruset igen.

Men sen börjar det lossna. Kontrollen blir sakta bättre. Några fina, dundrande servar ger hopp om framtiden, forehanden blixtrar till och dödar, backhanden känns som ett allt pålitligare vapen. Faktiskt är jag säkrare på backhand än forehand idag. Hur nu det gått till. Forehanden ska ju vara det mest naturliga slaget.

Fast i grunden och botten är man en klåpare. Det hjälper inte att älska tennis aldrig så mycket. Att hyfsat bemästra det här märkliga spelet kräver en livstid. Minst. Efter träningen tänker jag på vad Sune Sylvén, Svenska Dagbladets tidigare sportchef, skrev en gång:

”Tennis är en oerhört komplicerad sport – utan tvekan den mest fascinerande av individuella sporter. Det räcker inte med bollsinne och bra ben, spelaren måste ha ett särskilt sinne som får själva tennisen att fungera. Han måste kunna plocka ihop delarna till en fungerande enhet. Ytligt sett verkar spelet enkelt, i själva verket är tennisen nästan obegriplig.”

Det där särskilda sinnet har jag nog inte. Vilket spelar mindre roll egentligen. För roligare med något så skenbart simpelt som boll och racket mellan vita linjer är svårt att ha. Det blir en drog, en livsstil, man har obegripligt skoj helt enkelt. Och det räcker väl?

Green, green grass of home…

Publicerad den av
2

Bara några veckor kvar! Den 9 juni invigs Karlskrona TK:s båda gräsbanor. Dagen till ära blir det en uppvisningsmatch mellan Stefan Edberg och Magnus Larsson på det klassiska underlaget. Numera är gräs en sällsynt företeelse som vi vanliga dödliga nästan bara kan se och avundas spelarna i Wimbledon. Karlskrona TK:s gräsbanor är unika, de enda klubbägda i Sverige. 200 kronor i timmen kommer det kosta medlemmarna att få pröva sina racketar på det gröna slagfältet. En billig peng för att leka Wimbledonchampion en stund, inte sant? Vi syns i Karlskrona, tennisvänner!