Hade vägarna förbi. Ett spontanbesök blev ofrånkomligt.Företagaren och motorentusiasten Sven ”Smokey” Åsberg (1918-1992) var mannen som på 1960-talet tyckte att en torvmosse i Anderstorp borde passa utmärkt för anläggandet av en racingbana, gjorde slag i saken och fick Formel 1-stallen att komma till Småland. Vad är egentligen omöjligt?En läcker påminnelse om fornstora dagar. Vid riksväg 27 i Anderstorp tronar en fullskalig kopia av Ronnie Petersons supercoola JPS Lotus.Önskar mig i julklapp nu!Sport vi minns. Formel 1-tävlingen Sveriges Grand Prix hölls den 17 juni 1978 på Anderstorp. Som Buster konstaterar var givetvis Ronnie Peterson (Lotus) favoriten på hemmaplan.Han kom dock i mål på tredje plats efter vinnaren Niki Lauda (Brabham) och tvåan Riccardo Patrese (Arrows). Tyvärr blev denna tävling såväl Ronnie Petersons sista i Sverige som slutet på Formel 1-loppen i Anderstorp (totalt blev det sex stycken mellan åren 1973-78). Efter Ronnies tragiska dödsolycka på italienska Monza-banan i september 1978 tynande intresset bort för att hålla den småländska Formel 1-cirkusen igång.
Nu på väggen i min heliga hörna: Donnay Borg Pro, racketmodellen som Björn Borg spelade med i Wimbledon 1980 (då han vann den monumentala finalen mot John McEnroe och tog sin femte raka titel). Lyckan är fullständig.
Float like butterfly, sting like a bee! Börjar morgonpasset med att träna boxning på nya jobbets träningslokal i Värnamo. Det är aldrig för sent att slå världen med häpnad!Inspirationen kommer givetvis från detta ikoniska seriealbum anno 1978.Och ibland hände det ju att även The Greatest gick på stadens gator som en vanlig man (här i New York City 1963). Stil och klass, synnerligen förebildligt. Eller vad säger ni, ungdomar?
Vi högtidlighåller 6 juni med tennis på Karlskrona TK. Det är ju Björn Borgs födelsedag!Pausfrisyr. Spelkompisen Selma: ”Du ser ut som en veteranmedlem i Noice!”.
Vinnaren Alexander Lüning, 13 år, visar stolt upp prispokalen i Agge Cup. Bakom honom från vänster: jag, Fredrik Almén, Selma Matthiasdottir, Hans Dahlgren, Björn Lüning och Kerstin Dahlgren.
Lördagen den 17 maj var det urpremiär för Agge Cup, tennisturneringen för släkt och vänner som uppkallats efter min far Anders Dahlgren (kallad Agge bland sina närmaste). Vi kläckte spontant idén till denna begivenhet under hans glammiga begravningsmiddag på Grand Hotell i Lund i höstas. Ty man kan väl knappast hedra minnet av en kär anförvant på bättre vis än genom den vita sporten?
Denna första gång blev vi sju deltagare som samlades på Karlskrona TK:s för säsongen nyligen öppnade grustennisbanor. Varje match spelades i ett set och som lottningen utföll mötte jag i starten min rutinerat bollsäkre kusin Björn Lüning. Och gick på pumpen. Attans!
Slutvinnare och champion blev Björns unge son Alexander Lüning som välförtjänt fick ta hem prispokalen till Malmö. På kvällen var det galamiddag på Långö för samtliga spelare och nästa år blir det förstås Agge Cup igen. Då jäklar ska jag ta revansch!
Jag laddar för att hålla serven……men kusinen Björn från Malmö blev för tuff att knäcka. Han vann med 6-4. Min kusin Hans från Borås i domarstolen. Denne giftige racketfantom fick först möta vännen Fredrik Almén och vann med 6-3. Därefter spelade han och min överman Björn en stenhård rafflande semifinal, som Björn gick segrande ur med 7-6 (tiebreak 7-3).Syrran Kerstin hade inte spelat tennis på två år, men bet ändå väldigt bra ifrån sig när hon mötte Alexander i sin startgrupp. Han fick kämpa för sin vinst med 6-3. En riktig fight med långa game blev det också när Alexander gick vidare för att möta vännen Selma (som på grund av det ojämna deltagarantalet drog lotten att gå direkt till semi). Alexander vann till sist med 6-3 och var klar för final mot sin pappa Björn. Men efter två slitsamma matcher i följd under bältet valde Björn att med ålderns rätt lämna walkover och Alex knep därmed Agge Cup-titeln 2025!Hedersomnämnande till Fredrik (Selmas sambo) som inte bara spelade tennis med den äran, utan också gjorde en förnämlig domarinsats – såväl i matchen mellan mig och Björn, som mellan Björn och Hans. Prisutdelning!Aftertennis på Arkitektgatan 8, Långö, där jag och Björn tar en gin & tonic. Egentligen skulle vi grillat utomhus i pergolan på gården. Vädrets kylslagna makter gjorde emellertid att Agge Cup-festen fick improviseras i pappas gamla våning istället. Hans utbyter match-erfarenheter…,,,med Fredrik som precis skaffat en ny racket, dagen till ära.Grillat var det här! Syrran (som övertagit våningen efter pappa) hade förutseende köpt en elgrill till balkongen och intog med självklar auktoritet rollen som kvällens kock.Agge Cup-mästaren Alexander smörjer kråset.
På Lotsberget, närmare 80 meter över havet. 1725 inrättades en lotsstation på Ulvön som var i drift till 1 januari 1967. En av de sista lotsarna hette Harry Wisten, en kär vän till vår familj. Han bodde kvar på Ulvön till sin bortgång 1989. Lotsstugan uppe på Lotsberget är från 1835 och inrymmer ett litet lotsmuseum som håller öppet under sommarsäsongen.Nere på Hamngatan finns sedan 2013 ett annat ställe som är värt att besöka för den som vill bekanta sig med Ulvöns fascinerande historia. Det är förstås Ulvö museum, som egentligen ej ännu öppnat för säsongen. Men Östen Markström, som har ett hus strax bredvid och vars släkt funnits på Ulvön i många hundra år, hade vänligheten att bjussa mig och syrran på en privat visning.Så bodde en typisk fiskarfamilj förr i tiden.Inte för inte är Ulvön surströmmingens Mekka. Det var här som denna kulinariska läckerhet började tillverkas i större omfattning till hela konungarikets fromma. Idag finns tyvärr ingen lokal produktion kvar. Men 1999 instiftades Surströmmingsakademien på Ulvön med syfte att främja surströmmingskulturens fortlevnad.Vår pappas bidrag till Ulvö museum: ett cirka 70 meter långt rep av tunna tallrötter, tillverkat för mycket länge sedan av kust- och fiskesamer som använt det vid notdragning av vårlekande strömming. Pappa upptäckte det vid en sjöbod på ön, tipsade Ulvöhistorikern och turistguiden Sven Bodin som ryckte ut och räddade fyndet till eftervärlden.Vy från museets sjöbod.Vid handelsboden ligger M/F Ulvön och väntar på att ta oss tillbaka hemåt imorgon. Kiosker av gammalt hederligt snitt ser man knappt längre. Men det finns en på Hamngatan som drivs av Östen Markström. Kiosken startades av Östen Markströms morfar 1948, därefter tog mormodern över och hon fortsatte tills sommarsäsongens slut 1978. Sagan var dock ingalunda all. För några år sedan återupptog Östen verksamheten så nu är det liv i luckan igen.Nostalgi! Östen har sparat gammal ädel reklam som han haft den goda kulturhistoriska smaken att fortfarande skylta med. Detta är GB:s glasslista från 1969, en mycket fin årgång (jag föddes då).Och detta är GB:s sortiment anno 1978. Det är inte osannolikt att jag den sommaren köpt någon glass av Östens mormor från just exakt denna bevarande lista. Förmodligen blev det klassiska favoriten 88:an som då kostade 2 kronor och 20 öre. Farväl, kära Ulvön. Vi ses snart igen!
Christian Dahlgrens Blogg 