Nyligen överfölls den danske tecknaren Kurt Westergaard i sitt hem av en yxbeväpnad extremist. Westergaard var upphovsman till karikatyren av profeten Muhammed med en bomb i turbanen. Sedan bilden publicerades i tidningen Jyllands-Posten 2005 har Westergaard levt under ständiga dödshot från fanatiska islamister.

Att de menar allvar visade yxangreppet mot Westergaard med all förskräckande tydlighet. Om han inte lyckas rädda sig in i ett säkert rum och därifrån kunnat larma polisen, hade Kurt Westergaard sannolikt ej längre funnits bland oss.

Samma öde skulle kunnat – och kan fortfarande! – drabba den svenske konstnären Lars Vilks. Även hans huvud kräver islamistiska fundamentalister som al-Qaida på sitt redan blodiga fat. Mordkomplotten som nu avslöjats mot Vilks illustrerar åter vilka krafter vi har att göra med (läs här, här, här och här). 

För undvikande av missförstånd. Islam har en självklar plats i Sverige och övriga Europa – liksom var som helst i resten av världen. Precis som kristendom, judendom, buddism eller vilken livsåskådning det än må vara. Vanliga, fridsamma muslimer äger rätt att utöva sin tro på samma villkor som alla andra.

Men gentemot islamisternas våldsfixerade och djupt inskränkta vulgärreligiösa ideologi finns inget utrymme för tolerans. 

Kurt Westergaards ”brott” bestod i en teckning. Lars Vilks ”brott” bestod i en teckning. För detta ska de sona med sina liv, enligt fundamentalisternas medeltida uppfattning. Den 2/1 skrev jag ett blogginlägg med anledning av överfallet på Kurt Westergaard (läs här). Samma budskap gäller naturligtvis även Lars Vilks och hans bild av profeten Muhammed i rondellhundens skepnad:

Om denna karikatyr kan man tycka mycket – tramsig, onödigt provocerande, motbjudande, hädisk. Men yttrande- och tryckfriheten gäller även sådant material.

Vi får aldrig tillåta oss att ge vika för extremister, som vill kväsa de grundläggande rättigheter som vårt öppna, demokratiska samhälle bygger på.

Att huka när viktiga ideal och principer utmanas är att göra våld på friheten och i slutänden blir vi alla offer. Därför är den räddhågade självcensurens undfallenhet lika farlig som fanatikernas skrämsel och terror.

I solidaritet med Lars Vilks och till frihetens försvar publicerar jag härmed hans beryktade teckning. Och uppmanar alla demokratiskt sinnade bloggare att göra detsamma.