Nu är det 1979 igen

”Regeringen Reinfeldt är rökt”. Det sa statsvetaren Sören Holmberg hösten 2007. De rödgrönas övertag var så massivt att alliansen inte hade en sportslig chans. Det dröjde till våren 2010, sedan var Sören Holmberg rökt.

De rödgrönas budgetalternativ imponerade inte, samtidigt som de positiva effekterna av alliansens politik började sjunka in hos väljarna. Plötsligt var det match igen. Regeringen drog ifrån, om än knappt, i mätning efter mätning.

Enligt gårdagens opinionsbarometer från Synovate tycks dock vinden mojnat för regeringen. Ledningen har krympt till ynka 68 000 röster, i praktiken öppet läge.  Är vi månne på väg mot en repris från valet 1979?

Olof Palme försökte då återta makten efter förlusten mot Thorbjörn Fälldin tre år tidigare. Valnatten blev en sällsynt rysare. Fälldin vann med en diminutiv marginal på drygt 8000 röster.

Om det blir Sahlin eller Reinfeldt denna gång verkar avgöras av två saker:
1) Kallast nerver.
2) Bäst tumme med Fru Fortuna.

Dansant röstfiske

Både Centern och Kristdemokraterna går till val på att sänka dansbandsmomsen från 25 till 6 procent. Suck.

(harkel): Jag har förvisso inget emot dansband…

…eller jo – ärligt talat avskyr jag dansband och vill helst se eländet nerplöjt med blod på Lövsta soptipp. Fast okej då, man får väl vara tolerant…

Men seriöst. Någon måtta får det väl ändå vara på detta eviga politiska jonglerande med differentierade skattesatser, som redan gjort skattesystemet till en svårgenomtränglig härva.

Sänk gärna momsen – om det är det ni vill, KD och C. Men gör det då generellt. Och återställ principerna från den stora skattereformen 1990-91.

Det vore i långa loppet bäst även för verklighetens folk på dansbanan.

Grip in, Jan Björklund!

I tidskriften Skolvärlden, som utges av Lärarnas Riksförbund, läser vi en debattartikel som slår ett slag för införande av skoluniform. Skribenten är en moderatpolitiker vid namn Ann-Louise Trulsson, ordförande i utbildningsnämnden i Karlskrona och präst till professionen. 

Som tungt argument för sin sak anför hon bland annat:

”De problem med våld och sexuella trakasserier mot kvinnliga elever som förekom under några veckor på en av Karlskronas gymnasieskolor hade troligtvis varit enklare åtgärdat om eleverna varit klädda i skoluniform.”

Vilket väl låter misstänkt likt en implicit plädering för att dessa uniformer bör vara uppsydda som burkor? Vi ser fram mot nästa nummers eldfängda replik av skolmajoren Jan Björklund (FP).

Främlingar på tåg

Vilket tåg väljer du? Den retoriska frågan ställs i de rödgrönas gemensamma reklamsnutt till TV-tittarna. Meningen är förstås att vi ska lockas att hoppa på deras. Symboliserat av ett X2000-tåg som susar fram genom landskapet. Vad är budskapet? Bristande verklighetskontakt?

Är det något som SJ:s  X2000-flotta associeras med efter denna sommar är det väl knappast fungerande drift. Snarare sönderfall, ständiga förseningar, stillaståenden och mindre lyckade evakueringar av passagerare som fastnat ute i spenaten.

Det är effekten av en klantigt skött bolagisering och uppstyckning av det gamla affärsverket SJ, där de forna organisationsenheterna (bland annat underhållet) inte klarar av att samverka tillfredsställande. Politiskt kan bägge block generöst dela på skulden för eländet.

Symptomatiskt nog är det heller inga riktiga tåg i de rödgrönas reklamfilm. Utan en modelljärnväg. Om de istället presenterat en trovärdig modell för hur SJ:s verksamhet ska klaffa i framtiden, hade sannolikt fler väljare intresserat sig för att lösa biljett.

Sjukt valfläsk

Ledarkommentar i Östgöta Correspondenten om förslaget att bygga ett nytt lasarett i Finspång:

Finspångslasarettets lokaler döms ut som otjänliga. Ett givet tillfälle att även döma ut idén med ett lasarett i Finspång? Icke. Istället vill majoriteten både i kommunen och i landstinget bygga nytt. Och oppositionen applåderar. Det är ju valår.

Beklämmande. Väljarna rankar vårdfrågor högt. Om det är något de då borde kunna begära, så är det att deras förtroendevalda tar sjukvården på allvar. Landstingets ekonomi blöder. Rationellt sett är det ett oförsvarbart resursslöseri att ett län med vårt invånarantal, och våra avstånd, ska ha fyra lasarett. Det minsta, i Finspång, skulle lagts ner för länge sedan.   

Det är en sak med primärvård. Den ska vara nära människorna. Geografin har dock inte alls samma betydelse när det gäller den tunga vården, och den avgörande akutbehandlingen sker för övrigt i ambulanserna numera. Detta vet egentligen alla politiker. Men de orkar inte ta debatten av rädsla för protester.

Förlorare: demokratin, sjukvården och samtliga Östergötlands invånare.

Vi tolkar världen genom Black Sabbath (11)

Från arkivet har vi lyckats gräva fram Black Sabbaths första demo, en unik filmad inspelning från 60-talet. Det var innan skivbolaget krävde:

”Du, grabbar, det här var väl trevligt. Men kan ni inte fööörsöka spela lite mera, ja, skiiitigare liksom. Rockigare, eller vad man ska säga… elektriskt… Äh, sånt som kidsen gillar, va. Och du, Ozzy, den här transagrejen, alltså, ta det inte personligt nu va, men vi har ju snackat om detta innan vid lunchen idag och… ja, men ärligt talat, vi tror inte det funkar riktigt. Flätor och hatt är inte poppis längre. Fundera gärna på bandnamnet också, Astrud Gilberto, ska det inte vara Astrid förresten? Är ni en slags variant på folksångarna i Alice Cooper? Dom kommer aldrig att bli nått. Hmmm… nu vill vi inte vara petiga och visst, ni bestämmer själva, det gör ni. Men nä, något mera catchy behövs nog. Kom igen på torsdag, så testar vi nåra andra idéer. Här är fem pund så länge, kila ner på puben grabbar och lura på saken.”

Leve valstugan!

Ledarkommentar i Östgöta Correspondenten apropå att partiernas valstugor nu slagit upp portarna i Linköping:

Om jag inte minns fel dristande sig en gång Lars Tobisson, då partisekreterare i Moderaterna, att ifrågasätta nyttan av valaffischer. Spelade de egentligen någon roll för valutgången? Var det dyrbara affischerandet på gator och torg inte bara ett onödigt slöseri med pengar, trycksvärta och papper?

Han sammankallade sina kolleger i övriga partier och föreslog ett gemensamt avskaffande. Enligt historien höll alla med Tobisson. I princip. Men att bryta den invanda traditionen var ändå för vågat. Affischerna blev kvar.

Det var nog bra. Visst skulle det kännas tråkigt och fattigt utan denna demokratins färgglada utsmyckning? En valrörelse kan inte enbart bedrivas på distans via tidningar, TV eller bloggar. Den måste också synas och märkas konkret i vår egen vardag.

För detta har även valstugorna en viktig betydelse. De signalerar aktivitet, inbjuder till möten och jordnära diskussion mellan väljare och kandidater. Det talas mycket om sociala medier i detta digitalfokuserade tidevarv. Men vad är väl socialare än möjligheten att ses öga mot öga?