Genom grottan av löv
ser jag de första stänken på havet.
Syrligt är kartet jag klöv,
borta är fåglarna,
borta är båtarna,
och jag hör mig mumla nej,
du bryr dig inte mer om mig
än om denna våta, förbibrummade humla.
Hösthumla, Beppe Wolgers (1957).
Into my heart an air that kills
From yon far country blows:
What are those blue remembered hills,
What spires, what farms are those?
That is the land of lost content,
I see it shining plain,
The happy highways where I went
And cannot come again.
Ur A Shropshire Lad, A.E. Housman (1896).
Idag ska Saabs delårsrapport presenteras. Förväntningar? Aktiekursen har rusat med nästan 20 procent på börsen. Detta alltså för ett bolag som varken kan betala löner till sina anställda, räkningar till sina underleveratörer och som inte lyckats produera en enda bil på närmare ett halvår. Den som begriper hur finansmarknaden egentligen funkar kan väl räcka upp en hand.
TV är livsfarligt. Det har forskare i Australien kommit fram till, enligt en artikel jag nyligen såg i den tunga kvalitetstidningen Metro. För varje timme vi häckar i TV-soffan förkortas vår tid på jorden med 22 minuter. I Sverige tittar Medelsvensson 98 minuter per dag, vilket betyder ett dagligt levnadsminus på 36 minuter.
Om vårt blågula folk däremot helt slutade med sin stillasittande konsumtion av televisionens rörliga bilder, skulle vi lura liemannen på nästan två år i ökad livslängd.
Men om det är rena döden att glo på TV, måste det ju vara precis lika hälsovådligt att sitta passiv och läsa böcker. Eller hur? Ur den aspekten antar jag att vi ska motta SIFO:s färska statistik över svenskarnas läsvanor med glädje. I genomsnitt ägnar vi bara 19,6 minuter åt böcker varje dag. Vilket är en minskning med 0,9 minuter sedan förra året.
Särskilt duktiga på att låta bli att läsa är män. Närmare en fjärdedel av den manliga befolkningen undviker de farliga böckerna helt och hållet. Problemet är kvinnorna, som sitter djupast fast i litteraturträsket. De tycks ha märkvärdigt svårt att slita sig från romaner och annan okynnesläsning. Det kanske vore hög tid med en riktad avvänjningskampanj från Folkhälsoinstitutet?
”Fidel Castro eller Khadaffi! De har en otrolig folklig känsla!”
– Björn Afzelius, musiker och proggikon, svarar på frågan om vem han vill se som statsminister i Sverige (1983).
Förra sommaren avgick Sven-Otto Littorin (M) efter en påstådd sexköpsskandal och försvann in i dimmorna. Nu visar dock ex-ministern livstecken igen. Charterbolaget Ving uppger att han vunnit deras novelltävling på temat ”min drömresa”. Denna går i Littorins fall till det ”magiska Mellanöstern”.
Målande beskriver han ökenländerna Libanons och Jordaniens lockelser. Bland annat enligt följande: ”Ta fram kikaren och kolla runt lite. Hittar du Sodom och Gomorra?”
Tja, vad säger man? Sent ska syndaren vakna.
Fredrik Reinfeldt lät under en pressfrukost i Rosenbad meddela att han solat och badat på sin semester. Samt läst böcker. Fyra stycken. Samtliga skrivna av Camilla Läckberg.
Naturligtvis vore det tacksamt att driva gäck med ett sånt erkännande. Hade en ledande politiker i en ädel och stolt kulturnation som Frankrike vågat blotta liknande låglitterära preferenser, skulle denne knappast tagits på allvar många minuter till under sin offentliga karriär. Men detta är ju mindre stolta Sverige. Som visserligen delar ut världens mest prestigetyngda litterära pris i Alfred Nobels namn. Inte vill vi framstå som särskilt märkvärdiga för det. Och ingen kan säga att Reinfeldt hymlat om sin mindre avancerade smak på det kulturella området.
Inför valet förra året ställde Göteborgs-Posten frågan till moderatledaren huruvida han föredrog P O Enquist eller Camilla Läckberg. Svaret blev den senare. Även Mona Sahlin fick samma fråga och svarade Enquist. Sedan fattade verklighetens folk sitt beslut. Och gav förtroendet att styra landet åt diggaren av hafsiga kioskdeckare. Vilka han nu alltså samvetsgrant har plöjt igenom.
Men varför moralisera? P O Enquist gav själv en gång följande råd om vilka böcker barn bör läsa. Ett råd som passar svenska regeringschefer lika gott, tycker jag:
”Ni får läsa precis vad fan ni vill, bara ni läser böcker. Om det är skitlitteratur spelar ingen roll, bara ni läser böcker. Förr eller senare får ni omdöme nog att läsa vad som är bra eller nyttigt för er.”
Vem vet, även Fredrik Reinfeldt kanske tids nog finner vägen till Kapten Nemos bibliotek.
Harpo. Popmusikens svar på clownen Manne.
Christian Dahlgrens Blogg 