Gene Simmons – tennisspelaren

Gene Simmons Japan 1977

Jag har lyckas komma över ett gammalt exemplar av tidningen Music Life, ett japanskt KISS-special från 1977, där Gene Simmons frågas ut om allt mellan himmel och jord. Och ett svar var onekligen mycket otippat… se nedan i herr Simmons egen handstil:

Gene Simmons KISS tennis

Trots att jag är ett inbitet KISS-fan sedan barnsben, har jag aldrig hört talas om denna sensationella uppgift tidigare.

Kanske är det något svårt att visualisera Simmons på en tennisbana, men tydligen är demonbasisten ingen motståndare att leka med, oförsonligt jagande med racketen ”to the death” för att vinna varje boll.

Spelar han månne fortfarande? Hur är hans backhand? Hur är serven? Vilket är hans favoritunderlag? Visst är vi alla ivriga att få veta mer!

Nåväl, när det gäller idrottsutövande måste Gene numera definitivt räknas som den överlägset coolaste i originalgruppen.

Om ni brinner av nyfikenhet på de övriga medlemmarnas motionsaktiviteter: Peter Criss simmar, Paul Stanley bowlar, Ace Frehley sportar föga överraskande inte alls – fast han gillar å andra sidan att titta på tennis (vilket ändå är värt en liten stjärna i boken åt The Spaceman, eller hur?).

KISS

Hon är så bäst!

Marie-Louise Ekman

Jag bara älskar Marie-Louise Ekman. Helt reservationslöst. Denna underbara konstnär har verkligen lyst upp vår karga svenska tundra genom åren. Det skojiga citatet ovan återfinns i Klas Gustafsons rykande färska biografi, som jag gärna vill ha i julklapp – om ingen tidning har lust att skicka mig ett rec-ex! 

Socialstyrelsen och folkrörelserna informerar

Bra att veta: råkar du hamna helt oskyddad i rymden gäller det att snabbt finna en lösning. Motstå reflexen att hålla andan, ut med luften direkt, annars sprängs lungorna. Vacuum är inte att leka med.

Cirka 15 sekunder är tiden att handla, sen blir du medvetslös. Men det är ingen större fara än, förutsatt att nån annan finns där som är kvick att rädda dig inom 1 till 2 minuter.

Sen är det tyvärr ganska kört. Det funkar inte ens med flytväst i den här miljön (saknar totalt poäng faktiskt). Säkrast är som vanligt att stanna hemma och spola kröken.

Spola kröken

Den poppiga medeltiden

Medeltiden

Medeltiden har fått en hel del oförtjänt dålig press under seklernas lopp. Bara beteckningen ”medeltiden” antyder oblygt att den är en slags skämmig blindtarmsepok mellan antiken och renässansen, som mänskligheten helst kunde sluppit.

Att folk sedan länge slänger sig med uttrycket ”mörka medeltiden” gör knappast heller några underverk för epokens aktier på historiebörsen.

Det är egentligen mer än lovligt orättvist. Synar man medeltiden närmare i sömmarna är det tämligen uppenbart att den varken var medelmåttig eller mörk. Tvärtom. Snarare väldigt dynamisk och innovativ.

Det var exempelvis då som universiteten etablerades, arkitekturen firade kioskvältartriumfer med grandiosa katedralsbyggen, målerikonsten gjorde remarkabla landvinningar – och karnevalerna hittades på.  Medeltidsmänniskorna gillade att dansa, festa och ha kul.

Det var dessa muntra grabbar och donnor som praktiskt taget uppfann den moderna, västerländska musiken genom notsystemet och en helt ny, utvecklad harmonilära. Hade så inte skett skulle vi aldrig hört talas om Mozart, Beethoven, Miles Davis, Povel Ramel, The Beatles, Led Zeppelin, KISS, Duran Duran, Village People, you name it.

Tänk på det nästa gång det spelas gamla sköna livsbejakande hits som YMCA på radion. Det var under medeltiden som grunden lades till popåldern.