En ovärdig populism

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 23/8:Corren.

Sverige har länge önskat stoltsera som en humanitär stormakt i världen. Fast på hemmaplan är det andra bullar dessa dagar.

Den generösa famnen mot flyktingar undan krig, förtryck och terror byttes snabbt mot nedfällda gränsbommar när de asylsökande från fjärran infernon blev så besvärande många.

Det välfärdsindustriella komplexet fick svårt att absorbera volymerna (som den migrationsbyråkratiska eufemismen lyder) och utmanas systemet, slå vakt om systemet.

Evangeliet på temat öppna-era-hjärtan gav ändå inget lyft i opinionen när Medelsvensson hellre tycktes lyssna till predikanter med motsatt budskap.

Alltså mönstrades den internationella solidaritetens höga visa raskt ut mot nationellt vurmande och deklarationer om att blott Sverige svenska värderingar har i den folkhemska krusbärsbusken.

Den illusionslöse iakttagaren påminns kanske om Ronald Reagans klassiska, lätt cyniska skämt: ”Det sägs att politik är det näst äldsta yrket i världen. Jag har i alla fall lärt mig en sak, nämligen att det har mycket gemensamt med det äldsta”.

Även i förhållningssättet till tiggeriet har humaniteten fallit på politikerbörsen i takt med att många i folkdjupet börjat tröttna på att se luggslitna EU-migranter i gatuhörnen. En påpasslig testballong har som bekant sänts upp från regeringshåll om regelrätt förbud.

Statsminister Stefan Löfven, som gärna hänvisar till den svenska modellen som paradargument för eller emot vad det vara månde, lät också geschwint förklara att tiggeri inte är förenligt med denna hans omhuldade modell.

Egentligen handlar den svenska modellen om att staten ska hålla sig utanför avtalsförhandlingar och liknande mellan fack och näringsliv (Saltsjöbadsavtalet 1938, ni vet).

Tiggeri är nu inte arbete. Men det är att karaktärisera som frivilliga ekonomiska transaktioner mellan enskilda människor, något som staten också bör hålla sitt lagstiftningsvapen borta från.

Därmed inte sagt att tiggeri borde anses som hållbar, rimlig försörjning.

Eller att vi ska godta osanitära kåkstäder och nedskräpning på annans mark (vilket redan är illegalt).

Eller att vi ska acceptera att EU-länder som Rumänien skamlöst utnyttjar unionens fria rörlighet till att exportera iväg en oönskad, fattig, utsatt minoritet till rikare medlemsstater.

Men när svenska politiker ordar om att förbjuda själva tiggarna, då är det snarare fråga om ytterligare ett kyligt kalkylerat offer på den krassa populismens altare.

Manns varningsord

Publicerad den av
Svara

Thomas Manns Doktor Faustus kan läsas som hur Tyskland förvandlade sin kultur till eldsflammande rit. Som situationen i Europa artar sig, tycks alltför få gjort sig besväret att öppna boken. Inte för att det kanske skulle gjort någon skillnad. Men fler hade åtminstone blivit mindre överraskade när ringdansen kring lågorna åter är ett faktum.

Rättvisare rättvisa

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 19/8:Corren.

Klackarna i taket! Linköping blir värdkommun för Fair Trade Forum 2017, vilket kommunalrådet Nils Hillerbrand (MP) i torsdagens Corren uttrycker sin glädje över. Som inspirerade uppladdning för detta event i den rättvisa, etiska handelns tecken har han denna helg åkt till Göteborg.

Där hålls nämligen årets Fair Trade Forum i dagarna tre med nationellt sammanstrålande nätverkande rättviseaktivister och representanter från Sveriges certifierade Fairtradekommuner. Och en sådan kommun är ju Linköping sedan 2009, efter att den då styrande borgerliga alliansen beslutat att detta var en bra idé.

Därför satsas våra skattepengar på att köpa in Fairtradevaror som kaffe, te och bananer till kommunens arbetsplatser, skolor och äldreboenden.

Kommunen ägnar sig också åt propagandaverksamhet för att övertyga oss om hur toppen det är med Fairtrade. ”Håll dig uppdaterad på vilka aktiviteter och evenemang som är på gång genom att följa Fairtrade City Linköping på Facebook”, tipsas det på kommunens hemsida.

Linköping är som bekant platsen där idéer blir till verklighet. Men ärligt talat. Var just denna Fairtrade City-idé så smart att förverkliga, egentligen? Visst, det tycker säkert LO och Svenska kyrkan, som står bakom det ”oberoende” Fairtrade i Sverige och dikterar vilka krav som gäller för att kvala in under dess banér.

Och visst, i mångas ögon förefaller det progressivt, kreddigt och världsförbättrande ansvarstagande att stoltsera som medlem i Fairtradeklubben.

Vi vill göra gott, vi vill hjälpa hårt arbetade människor i fattigare länder att få en drägligare tillvaro, det är absolut inget fel med att engagera sig för schyssta villkor inom den internationella handeln.

Men stå då upp för riktig marknadsekonomi, en fri handel över gränserna utan diskriminerande tullar och snedvridande subventioner.

Fairtrades alternativa handelssystem däremot är mindre lyckat, vilket visats av forskningsstudier från bland andra University of London 2014, från Berkeleyuniversitetet 2012, från Lunds Universitet, SLU och AgriFood Economics Centre 2009.

Produktionen är dyr och ineffektiv. Småskaligheten och de reglerade minimipriserna konserverar redan utsatta ekonomiska och sociala förhållanden.

Mekanismen för utbud och efterfrågan rubbas, följden är kostsam överproduktion av exempelvis kaffe. Mycket tvingas Fairtrades kontrakterade bönder dumpa på den vanliga marknaden, vilket gör det kärvare för reguljära kaffeodlare att klara plus och minus.

Kan vi inte fundera lite på hur vettigt det är att officiellt stödja sådan ”rättvisa” från Linköpings sida?