Fars dag

Min far Anders Dahlgren (1940-2024) och jag, juni 1980. Bilden är tagen på Alléskolan i Kungsbacka när jag precis slutat fjärde klass och ett långt sommarlov vid Höga kusten väntade.

Jag skall gå genom tysta skyar,
genom hav av stjärnors ljus,
och vandra i vita nätter
tills jag funnit min faders hus.

Jag skall klappa sakta på porten,
där ingen mer går ut,
och jag skall sjunga av glädje
som jag aldrig sjöng förut.

– Dan Andersson, ur Den hemlöse, 1922. 

Gyllene november

”Inget guld kan stanna,” som Robert Frost konstaterade i sin berömda dikt (ja, han syfte på löv). Passa därför på att njuta av den ädelskimrande naturen så länge överdådet varar.
Eller för att tala med en annan namnkunnig poet, vår egen Erik Axel Karlfeldt: ”Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst”. Själv tycker jag det är den härligaste tiden att vandra och sträcker som vanligt gärna ut benen i Bastasjö, Karlskronas förträffliga friluftsområde.
Träffade på några fridfullt betande får. Ingen dum tillvaro. Nästan lite avundsjuk.
Ack, detta sköna landskap! Man blir glad.

Rekreation i Kungsbacka

Hemma några dagar i Kungsbacka. Naturligtvis är det givet att fika en stund på Tullen 8:2 Cafe & Bistro vid Norra Torggatan. Här låg förr mitt stamlokus Kristianssons Kafé, den ständiga mötesplatsen innan mobiltelefoner och sociala medier utarmade umgängeslivet.
Kristianssons skattade tyvärr åt förgängelsen när den Medinska fastigheten (”Gamla Gästis” i folkmun) förvandlades till aska i en storbrand hösten 2006.
Näckrosdammen i Kungsbackaskogen. Det må regna, men vad gör det?
Kontemplerar en stund under trädens rogivande grenar vid Bissmarkstenen (rest till minne av färgmästare F G Bissmark som tog initiativet till att plantera Kungsbackaskogen på 1860-talet – bara så att genrationer av skolbarn som i likhet med mig fick tillbringa ett oändligt antal gymnastiktimmar och friluftsdagar här vet vem de har att tacka).
Järnvägsgatan där jag växte upp på 70- och 80-talet. Mitt kära barndomshem är det gröna huset till vänster. Tvärs över bodde paret Georg och Vera Thomsen. Georg, allmänt kallad Jojje, var en härlig herre från Danmark som hade en antikaffär i sin källare. I vår egen källare hade det tidigare bedrivits ett skrädderi. Det stod gamla symaskiner och annat kvar när vi flyttade in i mitten av 70-talet. Då var huset tämligen risigt, men min genialiskt händiga pappa renoverade upp hela rasket i tipp-topp skick.
Vattentornet, anno 1897, på Tölöberg.
Det är många trappor upp hit, men helt klart värt mödan. Utsikten är anslående.
Nu är jag nere i innerstaden igen och promenerar längs Sjöallén. På andra sidan vattnet ligger Hamntorget, där det idag är parkeringsplats men på min tid brukade området vara fullt av uppdragna fritidsbåtar istället för bilar.
Alléskolan, där jag gick i låg- och mellanstadiet åren 1976-82. Numera är skolan sedan länge stängd och kommer troligen att rivas vad det lider efter att bland annat huserat en flyktingförläggning.
Stilla flyter Kungsbackaån.
Så skönt att vara i härliga Halland ett tag!
Man förstår att det är klass på stan när biblioteket ser det som självklart att ha The New Yorker i tidningshyllan.
Kärlek.
Fakta för vetgiriga: detta är Sveriges första Willys Cash-butik. Den ligger i Tölö och startades 1986 i vad som då var ett nedlagt Falconbryggeri. Mannen bakom verket hette Willy Schleeh (1932-2013) som tidigare drivit Kungsmässans Matmarknad med den äran.
Jajamen!

In memoriam

Sjökapten

Anders Christian Dahlgren

10 januari 1940 – 28 september 2024

Kära underbara pappa! Det finns inga ord för den saknad du lämnar efter dig.
Tack för allt som du i din varma generositet har gett oss i livet.