Tillbaka i tid: Äskhults by

Publicerad den av
Svara
Besöker i arla morgonstund Äskults by, som är belägen en kort bit från mitt nattläger i vindskyddet. Här är det som tiden stått stilla i flera hundra år.
Äskult är ett sedan 2004 ett kulturreservat, består av fyra gårdar (Bengts, Jönsas, Derras, Göttas) som åskådliggör hur livet på landet tedde sig i en typisk västsvensk by åren kring sent 1700- och tidigt 1800-tal.
Det ovanliga med Äskhult är att gårdarna aldrig splittrades och flyttades ut i samband med 1800-talets skiftesreformer. Istället höll gårdarnas ägare envist fast vid det gamla och fortsatte husera tillsammans kring det gemensamma bytorget.
En man kallad Derra-Gottfrid var den siste personen som bodde och verkade i byn med jordbruk, jakt och fiske. Han höll ut ända till 1963. Strongt gjort, tycker jag.
Genom insatser från Västkuststiftelsen och Kungsbacka kommun hålls numera Åskhults by åter igång på traditionellt vis med kålgårdar, allmogeåkrar, djur och hamlade träd (där löven blir till foder).
Den som är nyfiken på hur det svenska kulturlandskapet såg ut när Carl von Linné var i farten, rekommenderas varmt att göra en visit på denna plats.
Och med denna studie av en vaken och en sovande gris i morgonsolen tar jag farväl av Äskhult och avslutar min expedition i härliga Halland för denna gång.

Hallandsleden, dag 2

Publicerad den av
Svara
Tidig morgonpaus efter att vandrat genom terrängen upp för den tämligen krävande Klintåsen på sträckan från Iglatjärn, Hjälm och Stensjön.
Fjärås kyrka. Bakom den ståtar dagens stora attraktion.
Vi talar naturligtvis om Fjärås Bräcka, en mäktig lämning från senaste istiden och som reser sig 60 meter över den halländska kustslätten. Längst bort i väster skymtar havet i form av Kungsbackafjorden.
Denna trappa fanns inte på min tid när jag växte upp i Kungsbacka på 70- och 80-talet. Det visar sig vara en rekonstruktion av den trappa som fanns här 1917-21 då det låg en liten tågstation vid Bräckans fot.
Järnvägsresenärerna, med får man förmoda god kondition, kunde då promenera upp på Bräckan för vidare transport på andra sidan…
…där Hallands största insjö Lygnern ligger. I början av förra seklet fanns en ångbåt som gick över sjön till Sätila (där för övrigt den omåttligt populära TV-serien Raskens spelades in på 1970-talet).
Kungsbacka är bland annat känt för sitt synnerligen goda dricksvatten. Det hämtas från Lygnern och renas naturligt i dessa dammar vid Bräckans västra sida.
På anläggningen Naturum kan man informera sig rikligt om Bräckans unika landskap och dess historia. Annars är det ett förträffligt ställe för vandraren att fylla på vattenförrådet, ladda mobilens falnande batteri och få sig en välbehövlig kopp kaffe. Det serveras även utmärkt paj.
Li gravfält, som har kvar ett hundratal resta stenar från järnåldern. Förmodligen var stenarna mångdubbelt fler från början. Dessvärre har mindre hänsynsfulla kulturbevarande krafter förr om åren lyckats försnilla en hel del av dem.
Strax utanför vid landsvägen står vad som i folkmun kallas ”Kung Frodes sten”, som med sina 4,7 meter är den högsta i gravfältets suggestiva kollektion.
Pastoralt vid Bräckan. En passande inramning att läsa dikter av Gustav Philip Creutz.
Ett hus med utsikt över Lygnern måste sägas ha en boendekvalitet som tål konkurrens.
Cirka två kilometer från Bräckan finns Limmahögarna. Om du råkande vara en person med inflytande och status i trakten under bronsålderns epok, fick du sannolikt äran att begravs här. Limmahögarna var ursprungligen tre till antalet, dock har bara en av dem överlevt till vår tid i hyggligt skick (det är den som syns på bilden).
Även modernare påfund finns att studera närmare längs leden.
Det är inte värmen som tar sin tribut. Det är värkande apostlahästar. I Kungsbacka upptäckte jag nämligen att mina gamla trotjänare till vandringskängor hade gett upp. Alltså var jag tvungen att på Kungsmässan hastigt köpa nya skodon. Och att gå in dessa i skarpt läge jublade inte direkt fötterna åt.
Äntligen! Efter att vandrat närmare två mil från Iglatjärn i morse nådde jag framåt tidig kväll målet Äskhult med ömmande tånaglar, blåsor och en svullen vad. Men jag fixade det!
Sällan har det känts så skönt att vila ut i ett vindskydd som här.

Hallandsleden, dag 1

Publicerad den av
Svara
Hey ho! Let’s go! På torsdagen hade vädret slagit om till strålande sol.
Det blev en härlig vandringsdag genom det idylliska landskapet i norra Halland.
Framme vid Lilla Iglatjärn…
… och här var det hög tid för rast…
…innan vandringen fortsatte på stenig stig.
Dagens mål: Stora Iglatjärn, min käraste badsjö där jag under uppväxten i Kungsbacka gick i simskola som barn. Gissa om det nu var underbart med ett dopp! (OBS – officiellt på kartan heter sjön Iglatjärr, men vi har alltid och i alla tider sagt Iglatjärn och att kalla den något annat än så är blasfemi.)
Vid badplatsen hade det byggs ett nytt vindskydd, som jag tacksamt bjöd in mig i.
Här kommer natten… Kan man ha det bättre?

Camp Dahlgren på Tölöberg

Publicerad den av
Svara
Välkommen till Camp Dahlgren! Jag är hemma i Kungsbacka på väg till en liten utflykt på Hallandsleden och har slagit läger på Tölöberg, i den lilla skogen bakom det gamla vattentornet. Bilden är tagen under ett kort soligt uppehåll i ett hällande regnoväder.
Det var regn, rusk och åska i två dagar.
Men varför klaga? Jag hade det skönt, torrt och avkopplande i tältet som med den äran stod pall för vädrets makter.

Smålands majestätiska berg

Publicerad den av
Svara
På vift strax söder om Jönköping fick vi syn på en restaurangbyggnad högt över omgivningen och lockades ofelbart att ta oss dit upp längs en smal, ringlande bilväg.
Platsen är Smålands Taberg, ett fascinerade ställe med en respektingivande utsikt från toppen även en gråmulig förmiddag som denna.
En minnessten som erinrar om att Taberg fick prominent besök den 3 juni 1975 när Carl XVI Gustaf var här på Eriksgata.
Kunglig glans på Taberg var det också den 13 september 1954 när Gustaf VI Adolf gjorde visit under sin Eriksgata genom Jönköpings län.
Budskapet att Taberg är populärt bland kungligheter framgår vidare med all önskvärd tydlighet av detta monument, som förkunnar att Oscar II och drottning Sofia dök upp den 27 augusti 1895 (då i samband med en järnvägsinvigning). Tja, nog är berget värt en utflykt alltid.

Hemma hos i Åby

Publicerad den av
Svara
Vi befinner på Lindbyvägen i Åby strax utanför Norrköping och har hittat hem till villan där en legendarisk svensk fotbollsprofil brukade husera. Kan ni gissa vem?
Jovisst, här bodde ingen mindre än George ”Åby” Ericson – vår färgstarke förbundskapten under 70-talet som tog Sverige till VM-slutspelen i Västtyskland 1974 och i Argentina 1978.
George ”Åby” Ericson (1919-2002), även känd från Bo Widerbergs film Fimpen och för sin egenkomponerade svensktoppshit Vi är svenska fotbollsgrabbar.
När vi ändå är i Åby och snackar fotboll, så kan vi förstås inte låta bli att även spana in detta hus på Mostugevägen. Vem bodde här då, tror ni?
Rätt svar: Gunnar Nordahl (1921-1995), som bland annat utmärkte sig i IFK Norrköping, var med i landslaget som tog OS-guld i London 1948 och blev – som Sveriges första professionella spelare på elitnivå – firad skyttekung i italienska AC Milan.

På ädel motormark

Publicerad den av
Svara
Hade vägarna förbi. Ett spontanbesök blev ofrånkomligt.
Företagaren och motorentusiasten Sven ”Smokey” Åsberg (1918-1992) var mannen som på 1960-talet tyckte att en torvmosse i Anderstorp borde passa utmärkt för anläggandet av en racingbana, gjorde slag i saken och fick Formel 1-stallen att komma till Småland. Vad är egentligen omöjligt?
En läcker påminnelse om fornstora dagar. Vid riksväg 27 i Anderstorp tronar en fullskalig kopia av Ronnie Petersons supercoola JPS Lotus.
Önskar mig i julklapp nu!
Sport vi minns. Formel 1-tävlingen Sveriges Grand Prix hölls den 17 juni 1978 på Anderstorp. Som Buster konstaterar var givetvis Ronnie Peterson (Lotus) favoriten på hemmaplan.
Han kom dock i mål på tredje plats efter vinnaren Niki Lauda (Brabham) och tvåan Riccardo Patrese (Arrows). Tyvärr blev denna tävling såväl Ronnie Petersons sista i Sverige som slutet på Formel 1-loppen i Anderstorp (totalt blev det sex stycken mellan åren 1973-78). Efter Ronnies tragiska dödsolycka på italienska Monza-banan i september 1978 tynande intresset bort för att hålla den småländska Formel 1-cirkusen igång.

Rumble in the Småland

Publicerad den av
Svara
Float like butterfly, sting like a bee! Börjar morgonpasset med att träna boxning på nya jobbets träningslokal i Värnamo. Det är aldrig för sent att slå världen med häpnad!
Inspirationen kommer givetvis från detta ikoniska seriealbum anno 1978.
Och ibland hände det ju att även The Greatest gick på stadens gator som en vanlig man (här i New York City 1963). Stil och klass, synnerligen förebildligt. Eller vad säger ni, ungdomar?