Det är väl synd att vi inte har kvar kvartersbutikerna…
Långö som det var då (4)
Svara
Kömiljard är fel recept
Skrivit i Corren 2/4:
Ska man bara ta ett område som belyser Socialdemokraternas kris är det sjukvården. En klassisk paradfråga för partiet som förvandlats till en akilleshäl.
Utvecklingen i landstingsvalen (idag regioner) är en tydlig indikator på det bortvittrande förtroendet. 1994 var det sammantagna röststödet 45,5 procent. Sedan dess har S kontinuerligt tappat mark i varje sjukvårdsval till den senaste bottennoteringen 2018 på blott 28,7 procent.
Förra mandatperioden satt S vid makten i 16 av rikets 21 sjukvårdsregioner. Nu hänger man kvar i ledningen för endast 9 (inklusive den ekonomiskt blödande Region Östergötland). För ett parti som gärna vill vara välfärdens garant med stort G, är det naturligtvis är det ett hårt slag att vården blivit en sjunkbomb för dem.
Gabriel Wikström, den tidigare sjukvårdsministern som basat för Socialdemokraternas valanalysgrupp, konstaterade nyligen att en tungt vägande orsak till väljarflykten var det utbredda missnöjet med sjukvårdens notoriskt bristande tillgänglighet. ”Vi behöver under innevarande mandatperiod ta fram en ny hälso- och sjukvårdspolitik”, slog han fast (DN 20/3).
Det låter spännande. Mindre spännande låter dock socialminister Lena Hallengrens aktuella besked att regeringen tänker damma av Alliansens ”kömiljard” som S förut vägrat befatta sig med. Förklaringen till omsvängningen är januariavtalet med C, L och MP.
Men att hälla mer skattepengar över ett problem som är strukturellt betingat synes knappast vara ett hållbart recept. Vårdköerna har inte uppstått på grund av att resurser saknas.
Enligt OECD:s statistik har Sverige bland de högsta utgifterna för sjukvården i den industrialiserade världen, mätt som andel av BNP. Trots detta, behandlar svenska läkare bara en tredjedel så många patienter per år jämfört med snittet i övriga OECD-länder.
Om Socialdemokraterna verkligen vill återvinna väljarnas gunst och samtidigt i regeringsställning göra något riktigt bra för landet, vore det att förutsättningslöst ta itu med sjukvårdens usla effektivitet och dysfunktionella organisering. Glöm skenlösningar som ”kömiljarden”, gå till roten med det onda!
Avskaffa de kostnadsdrivande, lågproduktiva och kvalitetsäventyrande regionerna. Överlåt huvudmannaskapet till staten. Befria vården från politikernas klåfingriga amatörstyre och lägg istället bestämmandemakten över den löpande verksamheten i professionens händer.
Patienternas tacksamhet lär säkert visa sig i nästa val.
Långö som det var då (3)
Karta med byggnadsplan över Södra Långö anno 1899 av Hjalmar Thedenius (1848-1928), som var stadsingenjör och stadsarkitekt i Karlskrona 1877-1912.
Kvarteren på Thedenius indelning av den blivande bebyggelsen var som synes endast betecknade med bokstäver. 1930 beslöt Långö municipalstämma att namnge kvarteren enligt följande:
A – Alen
B – Björken
C – Cedern
D – Dadeln
E – Eken
F – Furen
G – Granen
H – Häggen
I – Idegranen
K – Kastanjen
L – Linden
M – Misteln
N – Nyponet
O – Oxeln
P – Pilen
Q – Quinten
R – Rönnen
S – Säljen
T – Tallen
U – Uttern
V – Videt
X – Exet
Y – Ymer
Å – Åran
Ä – Äpplet
Ö – Östen
Sluta skuldbelägga lantbruket
Skrivit i Corren 1/4:
Veckan som gick var ”Earth Week” i Linköping, en miljömanifestation som detta år hade klimatförändringarna och hotet mot den biologiska mångfalden som särskilt tema. Bakom arrangemanget stod Linköpings kommun, länsstyrelsen i Östergötland och Svenska kyrkan. Lovvärt. Om det inte vore för att lantbruket hamnade i skottgluggen.
I flera av kommunens skolmatsalar skyltades med uppmaningar till eleverna att äta mera grönt och ogilla kreatur. Antikött-propagandan illustrerades med bilden av en ko där vidhängande text löd: ”Mina pruttar är dåliga för miljön”.
Det fick Peter Borring, LRF:s ordförande i Östergötland, att se rött. ”Finns det inte någonting annat av allt ohållbart vi gör i samhället som man kan behöva undervisa eller upplysa våra unga medborgare om än kors pruttande, med tanke på att kossan också bidrar till rätt mycket”, sa han kritiskt till P4 Östergötland (26/3).
I ett utpräglat jordbrukslän som vårt borde den kunskapen inte vara obekant. Tack vare bönderna och deras djurhållning kan det öppna svenska kulturlandskapet bevaras. Betesmarkerna för bland annat mjölk- och köttproducerande kor bidrar inte bara positivt till den biologiska mångfalden, utan binder dessutom mycket växthusdrivande koldioxid. På vilket sätt är det dåligt?
Att för Linköpings skolbarn utmåla kors ”pruttande” – alltså utsläppen av metangas – som ett klimatförstörande miljöproblem är snällt uttryckt vilseledande. Metan är en naturlig del av kretsloppet och försvinner relativt snabbt från atmosfären.
Det helt överskuggande bekymret är de av människan förorsakade industriella utsläppen av fossila koldioxidgaser, som vi kvickt måste begränsa och få ner till mindre skadliga nivåer. Ungefär 40 procent av koldioxidpartiklarna är kvar hundra år i atmosfären, cirka 20 procent stannar i tusentals år.
Informera eleverna om konsekvenserna av detta istället för att skuldbelägga bönderna för kornas matsmältning.
Långö som det var då (2)
Långös näringsidkare annonserar i Blekinge Läns Tidning under tidigt 1930-tal. Onekligen var kommersen lite rikligare på ön än vad som är fallet numera. Notera att Fredrik Johnsons speceriaffär på Lilla Pantarholmen anges ligga invid nya Långöbron. Den bron stod klar 1929 och var betydligt robustare än den gamla träbron från sekelskiftet som Långöborna dittills fått nöja sig med. Önskas en taxi över till fastlandet? Ring Långö bilstation på telefon 1288!
Långö som det var då (1)
1914 startade inte bara första världskriget, utan också Långö Båtvarf. Den djärve entreprenören hette Carl E Ekholm, som bodde på Kapellgatan 11. Tyvärr tvingades han lägga ner efter endast några år, då en kund inte hade råd att lösa ut sin båt hos honom. Men Lindströms Båtbyggeri skulle fortsätta med verksamheten på platsen och det lilla varvet fanns kvar ända in på 1960-talet.
Systembolaget saknar berättigande
Skrivit i Corren 27/3:
Av alla institutioner och företag har svenska folket minst förtroende för Twitter. Och mest förtroende för Systembolaget. Det framgår av Medieakademins nyligen offentliggjorda Förtroendebarometer för 2019.
Den med den partipolitiska makten intimt lierade statliga butiksmonopolisten har tveklöst fått lysande utdelning av sin ihärdigt självförhärligande propagandaverksamhet. Trots att trovärdigheten i Systembolagets påverkanskampanjer för att motivera det egna existensberättigandet egentligen inte är särskilt mycket högre än åtskilligt av den hårdvinklade och vilseledande agitation som det dagliga Twitterflödet bjuder på.
I en undersökning från Timbro häromåret (Farväl till Systembolaget) slogs exempelvis hål på monopolistens skryt att den är marknadskrafterna överlägsen vad gäller sortiment och service. Timbros granskning visade att inte ens Systembolagets bästa statsbutiker kunde matcha det utbud av vin och öl som affärer i många andra europeiska länder tillhandahåller.
Det bärande argumentet för Systembolagets nödvändighet – värnet om folkhälsan – smulas nu även sönder i en rykande färsk ESO-publikation av nationalekonomen David Sundén.
I en sammanfattning på DN Debatt (26/3) skriver han: ”Rapporter om att konsumtionen skulle öka med 40 procent om monopolet avskaffades har inget empiriskt stöd, utan är resultatet av godtyckliga antaganden om hur alkoholmarknaden möjligtvis reagerar om hela den svenska alkoholpolitiken överges”.
Eftersom seriösa analyser inte kan belägga att monopolet bidrar till minskad konsumtion, rekommenderar Sundén att regeringen gör en översyn av den förfelade politiken och föreslår att ”alkoholmarknaden öppnas för konkurrens där privata alkoholbutiker ges möjlighet att sälja alkohol på samma sätt som Systembolaget. Försäljning av alkohol i livsmedelsbutiker bör också vara ett utredningsalternativ”.
ESO är en självständig expertkommitté som sorterar under Finansdepartementet. Dess kritik borde därför äga en tyngd som Systembolagslobbyn inte lär kunna snacka borta utan vidare. Hoppet om ett friare Sverige lever.
Farväl, Oxford Street
Skrivit i Corren 26/3:
Jag fick äntligen tag på den! En VHS-kassett med David Bowies farvälkonsert som Ziggy Stardust på Hammersmith Odeon i juli 1973, filmad av den legendariske dokumentärmästaren D A Pennebaker.
Knappt tio pund kostade rullen. Jag var i himlen, jag var på HMV – världens största skivaffär, belägen på Oxford Street i London. Rena paradiset för en ung, rockfrälst kille under det glada 80-talet.
HMV var ett sannskyldigt Mecka med ett enormt utbud att botanisera bland. Bara plånbokens tjocklek och resväskans utrymme satte (ytterst förargliga) begränsningar på vad man kunde släpa hem av i Sverige annars svindyra, svåråtkomliga vinylplattor och musikvideor.
Detta var innan internet förstås, en väsensskild planet från nu. Någon dånande avund var det länge sedan förvisandet av en engelsk Bowie-VHS eller ett obskyrt Marc Bolan-album väckte i kompiskretsen. Allt finns ju i ett närmast tröttande digitalt överflöd att tillgå blott en knapptryckning bort på mobilen.
Skivaffärer, i den mån dessa forna populärkulturella tempel ännu existerar, är som en relik från stenåldern. Vem vallfärdar idag till det gamla flaggskeppet HMV i London?
Det går inte ens att göra av nostalgiska skäl, om man ändå råkar vara i den brittiska huvudstaden. Förra månaden slog HMV:s portar igen för alltid.
Överhuvudtaget verkar timmen slagen för den berömda shoppinggatan Oxford Street. Skyltfönster efter skyltfönster gapar dystert tomma som symptomatiska tecken på butiksdödens obevekliga framfart.
Fysiska affärer konkurreras där som här i snabbt takt ut av näthandeln, men även av förändrade konsumtionsmönster i övrigt. Trenden tycks peka mot ”peak materialism”. Hellre än att bygga på våra berg av handfasta grejer, vill vi spendera mer pengar på upplevelser och åtnjutandet av högklassiga servicetjänster.
2018 blev Linköping – för tredje gången i ordningen – utsedd till vinnare av priset ”Årets stadskärna”. Ett glädjande bevis på Linköpings innovationskraft – hittills, åtminstone.
Men har kommunen beredskap för att klara den omvälvande utvecklingsrycken när den traditionella handeln marginaliseras, butikskedjorna klappar ihop som på Oxford Street och citylivet hotar att gå ned på ödsliga lågvarv? Utan en attraktiv, vital centrummiljö blir varken London eller Linköping några särskilt skojiga metropoler att vistas i.
Those were the days.
Kristdemokrater på glid
Skrivit i Corren 25/3:
Den auktoritära utvecklingen i Ungern har gjort Victor Orbáns ultranationalistiska regeringsparti Fidesz omöjligt i Europaparlamentets borgerliga grupp EPP. Svenska kristdemokrater och moderater fick förra veckan gehör för sitt krav att Fidesz, åtminstone temporärt, kastas ut.
”Jag är glad över att EPP har enats om beslut om tillfällig avstängning, även om Kristdemokraterna sedan vi initierade denna process hade velat gå längre. En del värderingar är inte valbara och när partiet inte efterlever grundläggande värderingar om demokrati och rättsstatens principer måste vi markera”. Det förklarade KD:s partiledare Ebba Busch Thor i onsdags.
Dagen därpå meddelade hon att KD öppnade dörren för ett närmande till Sverigedemokraterna – vars omhuldade favoritland i EU är Victor Orbáns Ungern…
Så var det med den ideologiska kompassen. Bedrövligt.
Om KD är beredda att skamlöst sätta sig i förhandlingsbåten med SD, är det inte otänkbart att M snart kastar sina sista dubier åt sidan och ansluter. Rörelser i den riktningen har redan tidigare tydligt kunnat märkas.
Blir detta början till formeringen av Jimmie Åkessons drömda ”konservativa block” i någon mening, måste vi räkna hoppet om en återuppstånden Allians med Liberalerna och Centern till 2022 som släckt. Det är ingen liten sak att som KD att sträcka ut handen till ett reformerat nazistparti och legitimera det som samverkanspartner.
David Lega, kommunalråd i Göteborg och KD:s andranamn på listan till Europaparlamentet, skrev inför valrörelsen förra året en skarpt SD-kritisk artikel i Expressen:
”Kristdemokraterna grundades som en motkraft till de rasistiska och nazistiska krafter som verkade i det mörka Europa under 1930- och 40-talet. Den internationella kristdemokratin återuppbyggde ett sargat Europa och bidrog till den frihet och det framtidshopp som sedan präglade stora delar av Europa. Det är en historia som jag är stolt över. Och som vi kristdemokrater aldrig glömmer bort” (11/6 2018).
Nej, David Lega glömmer inte. Han tillhörde den minoritet i KD:s partistyrelse som röstade nej till SD-öppningen. Andra kristdemokrater har emellertid all anledning till att friska upp minnet.
Hur kom det sig att mörkret sänkte sig över Europa under 1930- och 40-talet? Tag och läs Herbert Tingstens klassiska pionjärverk Den nationella diktaturen: nazismens och fascismens idéer från 1936.
Boken tycks dessvärre inte förlorat i aktualitet. Ty, som Tingsten visade, var det på grund av konservativa och liberala partiers medgörlighet som högerextremisterna kunde tillskansa sig makten i Italien, Österrike och Tyskland.
Borgerligheten där och då begrep inte faran med att släppa ultranationalisterna över bron. Socialisterna, alltså inte enbart Moskvalojala kommunister utan hela vänstern, ansågs som ett större samhällshot.
Ytterkantshögerns gapiga gäng var det i jämförelse ingen match att tygla och kontrollera om de bjöds en smula inflytande – trodde man.
Hösten 2015 deklarerade SD:s partisekreterare Richard Jomshof: ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget”.
Förstår Ebba Busch Thor vilken fälla hon går i?
Sol, jazz och segel
Thelonious Monk lirar som bara Thelonious Monk kan medan det är kappsegling i Newport. Njut av detta inspirerande klipp från Bert Sterns underbara Jazz on a Summer’s Day (1958), en av de bästa konsertfilmerna som någonsin gjorts.
Christian Dahlgrens Blogg 