Den bästa julklappen köper man i vanlig ordning till sig själv. För min del blev det en spatserkäpp, inhandlad i den trevliga Malmöaffären Brobergs på Triangeln. ”Njutning & stil sedan 1881” lyder denna butiks devis, vilket onekligen känns förtroendeingivande. 

Ni undrar måhända vad en spatserkäpp ska vara bra för. Har jag möjligen skadat mig på tennisbanan och fått problem med knäet eller dylikt? Alls icke!

I början av förra seklet var käppen för varje modemedveten herre en lika självklar accessoar som hatt och handskar. 

”Att gå med käpp hör till överklassens njutningar”, förkunnar den odödliga etikettbibeln Mannen i sino prydno. Kursbok i savoir vivre (1925) och förklarar vidare:  

Man stöder sig icke på käppen annat än om det är skralt med benen. Man svänger ej med den, ej heller manövrerar man med den på något annat sätt som kunde riskera medborgarnas ögon. Käppen är fullständigt onyttig, men elegant. 

Av någon obegriplig anledning, tidernas förfall kanske, kom spatserkäppens viktiga roll som stilmarkör att hamna i bakvattnet under 1900-talets gång. Det förstås djupt beklagligt, ty vad är väl en promenad utan gentlemannamässig utrustning?

Gazette du Bon Ton, mars 1913, illustration av Bernard Boutet de Monvel. 

Stil och klädsel är inte allt. Men ändå en hel del. Som den amerikanske skribenten och predikanten Henry Ward Beecher uttryckte det:  ”Clothes and manners do not make the man, but when he is made they greatly improve his appearance”.

Själv väljer jag i höst, som synes, att inspireras av den klassiskt brittiska looken, inklusive bowler. Jag var en smula tveksam till hatt inledningsvis, men huvudbonaden kändes snart som ett naturligt och oumbärligt inslag. Väldigt skön är den också. Bowlern förtjänar helt klart en renässans, eller vad tycker ni?

”To choose clothes, either in a store or at a home, is to define and describe ourselfs”, skrev Alison Lurie i Language of Clothes (1981). Något att betänka kanske, nu när det på allvar är dags att se över garderoben inför höst- och vinterhalvåret.

Kläder är ju mera än bara plagg. De uttrycker vår identitet, verklig eller önskad, och representrerar en iscensättning av jaget. I den postmoderna eran står det fritt att välja. Var och en sin egen aristokrat från Brideshead Revisited och Downton Abbey exempelvis. Det tycker jag är trevligt. Frågan är dock om man vågar sträcka sig till att bära en bowler-hatt som Sebastian.