Kategoriarkiv: Näringsliv

Om skandalen Telia och en regering utan skrupler

Publicerad den av
Svara

”Vi behöver en partiledare med en frihetlig kompass”. Under den rubriken har ett antal centerpartister låtit publicera ett alster på dagens DN Debatt. Ja, ni vet. Maud Olofsson ska ju avgå och grät sig nyligen genom Almedalen. Strid om vilken efterträdare som ska ta över grepen i gamla Bondeförbundet pågår.

Som av en händelse skriver även Ola Larsmo i DN denna regniga Stockholmstorsdag. Bläddra till kulturdelen och eller kolla på nätet. Artikeln är mycket läsvärd. Och angelägen. Ola Larsmo vägrar nämligen längre att vara kund hos Telia. Namnet har för honom blivit ”förknippat med ett närmast fysiskt obehag”. Det är förståligt.

Telia, detta halvstatliga bolag, är i maskopi med statsapparaten i Vitryssland. Ett land där förtryck av sovjetiskt snitt ännu sker och hemliga polisen fortfarande heter KGB. Diktatorn Aleksandr Lukasjenko i sina mustascher må påminna om Tintinfiguren Plekszy-Gladz i den fiktiva östeuropeiska nationen Bordurien. Men det vitryska tyranniet är i högsta grad reellt. Förra året rankade Freedom House Vitryssland som en av världens tio värsta förbrytarregimer, tillsammans med länder som Burma, Nordkorea och Iran.

Vad bryr sig Telia om det? Man säljer sorglöst elektronisk teknik som Lukasjenkos KGB-drängar kan använda till övervakning, kontroll och uppspårandet av oppositionella. Mobiltelefoner och webbplatser stängs villigt av när diktaturen vill hindra demonstranter att samlas och organisera motstånd. Om denna smutsiga hantering tiger dock Telia och duckar för alla önskemål om förklaringar.

Fler än Ola Larsmo borde uppröras över att även regeringens ansvariga statsråd vägrar sjunga ut. Som IT-minister Anna-Karin Hatt. Hon är en av de hetaste kandidaterna till partiledarposten i Centern. Den frihetliga kompassen hos henne imponerar emellertid knappast med Teliaskandalen i åtanke. Men så förordar centergänget på DN Debatt heller inte Hatt, utan konkurrenten och riksdagsledamoten Annie Johansson. Att Telia och Vitryssland skulle spelat någon som helst roll för detta ställningstagande tvivlar jag dock starkt på.

När det gäller affärer med kriminella regimer i främmande länder verkar inget av Alliansregeringens fyra partier ha några nämnvärda skrupler. Som Ola Larsmo påpekar delar Anna-Karin Hatt regeringsansvaret för Telia med handelsminister Ewa Björling (M). Även hon tiger som muren. Desto pratgladare var Björling i början av 2010. Då var hon utomlands och hälsade på hos Muammar Khadaffi, som ännu satt i orubbat bo.

Till honom talade sig Ewa Björling varm för statliga Rymdbolaget, som avsåg att kränga övervakningsutrustning syftande till skärpt kontroll av fängelsestaten Libyens gränser (bakgrund här). Ofattbart nog, särskilt i ljuset av dagens frihetskamp mot Khadaffi och hans bödlar, blev det ingen nämnvärd debatt om saken på hemmaplan. De borgerliga politiker och opinionsbildare som tog avstånd kan räknas på ena handens fem fingrar.

Uppenbart är att inte endast Centern behöver en frihetlig kompass. Att hela regeringen saknar en sådan blev tydligt redan när Fredrik Reinfeldt utsåg Carl Bildt till utrikesminister. Inget veto från de övriga i Alliansen, trots att åtmindstone Folkpartiet borde vetat bättre.

Hur Bildt ens var tänkbar med sina synder från Lundin Petroleum i bagaget är minst sagt häpnadsväckande. Som bolagets styrelseledamot 2000-2006 kom Bildt att kleta ner sig ordentligt i Sudan, där Lundin samvetslöst bedrev oljeutvinning enligt den cyniska konstens alla icke-regler. En lika utmärkt som skakande skildring om Lundin och Bildt finns att läsa i Kerstin Lundells avslöjande bok Affärer i blod och olja (2010).

Ola Larsmo skriver att han nu betalat sin sista räkning till Telia och sagt adjö. Det gör han definitivt rätt i. Jag skulle vilja tillägga att svenska folket även har goda skäl att avstå från vidare abonnemang på en regering, som likt Telia inte bryr sig om skillnaden mellan demokratier och politiska gangsters.

Lyckorecept á la Ebba Lindsö

Publicerad den av
Svara

Idag bevistade jag en inspirationsföreläsning av Ebba Lindsö på Hotell Rival vid Mariatorget. Det var mycket intressant. Du kanske ofta undrat över vägen till glädje och harmoni?

Tag då ett jobb som du absolut inte vill ha, säg VD för Svenskt Näringsliv. Se till att bli konstant motarbetad av illasinnade kollegor, löp därtill offentligt gatlopp hela tiden och avsluta med att få sparken under förnedrande former efter 800 dagar.

Komplettera sedan gärna med att börja importera keramik från ett land där du vilar upp dig på långa lyxsemestrar. Egypten exempelvis. Keramiken misslyckas du förstås kapitalt med att sälja i Sverige. Men att skänka bort hela restlagret till Röda korsets ungdomsförbund ger en oanad inre tillfredsställelse.

Tja, efter detta är du i hamn och lever lyckligare än någonsin. Svårare än så är det inte.

Tack för den fina inspirationen, Ebba!

Författarfabrikanterna

Publicerad den av
Svara

En upprörd notis på Aftonbladets kultursida fångar mitt öga. Den amerikanske författaren James Frey, rubricerad som ”rovgirig”, uppges ha startat en bokverkstad  där han genom anställda skribenter ska massproducera kommersiell läsunderhållning. Citerad från The Guardian säger Frey: ”Jag gör detta av kärlek till litteraturen”. Denna replik menar Aftonbladet bör förvåna alla bokälskare.

Vi som en gång hänfört slukat Greven av Monte Cristo, De tre musketörerna och Mannen med järnmasken är nog inte särskilt häpna. Den penningsugne kulturentreprenören Alexander Dumas var omtalad för att ha skapat sin oblygt kommersiella underhållningslitteratur enligt samma process. Inhyrda medarbetare fick skriva brödtexten, Dumas svarade för grundidéer och konstnärlig uppiffning. Böcker bokstavligen vällde ur firma Dumas AB. Sammanlagt blev det 277 stycken, enligt en siffra jag sett någonstans. Åtminstone de tre ovan nämnda titlarna håller ju ganska bra klass.

Men James Freys kärlek till denna litteraturtradition har komplicerats. Knegarna vid hans löpande skrivbordsband klagar över usel betalning och deras namn måste hållas dolda för allmänheten – vilket måhända är ett än värre öde på dagens allt mer narcissistiskt präglade bokmarknad.

Freys industriförfattare kan möjligen trösta sig med att diktare som Homeros och William Shakespeare varit superkändisar för generationer, men ändå förblivit så anonyma att många tvivlar på att de ens existerat. Deras odödliga verk ska istället, enligt återkommande spekulationer, skapats av helt andra okända mästare. Vem vet? Kanske har pennans galärslavar i tidigare författarverkstäder fabricerat både Odysseus och Hamlet. Vore så fallet kan man åtminstone hoppas att de fick någorlunda lön efter förtjänst.

Hur Dumas lönade sina brödskrivare saknar jag kunskap om. Själv tjänade han storkovan. Men blev också gravt slösaktig, skuldberget växte snart större än intäkterna. En tid tvingades Dumas fly utomlands undan ilskna kreditorer. Rovgirigheten straffar sig själv? Fast några av hans böcker blev, som sagt, inte så pjåkiga.

Tragedin i Trollhättan

Publicerad den av
Svara

När Victor Muller från holländska Spyker tog över ständigt krisande Saab Automobile hälsades han likt en frälsare. Räddaren i nöden som skulle få fart bilföretaget igen efter att amerikanska GM hotat att lägga ner hela klabbet i Trollhättan.

Affären torde vara ett av de större illusionsnumren i det svenska näringslivet på åtskilliga år. Men Mullers otyglade optimism fick till och med alliansregeringen fall, som – med skattebetalarnas pengar i botten – garanterade Saab ett mångmiljardlån från Europeiska investeringsbanken.

Nu tycks dock verkligheten hinna ikapp Muller & Co. Spyker Cars, ägare till Saab Automobile, redovisade nyligen en förlust för årets tredje kvartal på drygt 370 miljoner kronor. Motsvarande kvartal 2009 var förlusten 37 miljoner. Saab har hittills under 2010 förlorat 1,7 miljarder kronor. Försäljningen ser allt annat än lovande ut.

I mars siktade Saab på att sälja mellan 50.000-60.000 bilar under 2010. I oktober skrevs prognosen ned till 30.000-35.000 bilar. Totalt har omkring 18.000 bilar sålts när knappa en och halv månad återstår av året. Idag kom beskedet att tvåhundra bilbyggare i Trollhättan tvingas lämna sina jobb. ”Det blev dålig stämning och flera bröt ihop och grät öppet”, säger en Saabarbetare till SR Radio Väst.

För att travestera Karin Boje: ja, visst gör det ont när bubblor brister.

Och det lär nog svida än värre 2011. Av Victor Mullers tidigare löften om att Saab då ska sälja 100.000 bilar verkar endast återstå bosch i vinden.

Mer att läsa:
Saab – som en deckare med ovisst slut
Saab borde lagts ned redan 1968

Arkelsten, Bildt och det svarta guldet

Publicerad den av
7

Det är tydligen något med moderater och olja. Riktigt skitig olja.

Sofia Arkelsten, nya Moderaternas nya partisekreterare, ska nu av Riksenheten mot korruption synas i sömmarna för eventuellt mutbrott. Hon lät ju sig bjudas på en PR-resa till solen i Sydfrankrike av ett oljebolag häromåret. Och inte av vilket oljebolag som helst heller. Utan ett av de mer ökända i världen: Shell.

Denna multiinternationella koncerns skandalverksamhet i Nigeria borde väl inte undgått någon hyfsat insatt svensk riksdagsledamot. Särskilt inte Arkelsten själv, som pikant nog var Moderaternas miljöpolitiske talesman (!) vid tillfället.

Arkelstens märkliga agerande är ändå noll och intet mot partikollegan Carl Bildts. Hur han kunnat bli svensk utrikesminister med sina synder från Lundin Petroleum i bagaget är minst sagt förbluffande.

Som bolagets styrelseledamot 2000-2006 kom Bildt att kleta ner sig ordentligt i Sudan, där Lundin samvetslöst bedrev oljeutvinning enligt den cyniska konstens alla icke-regler. En lika utmärkt som skakande skildring om Lundin och Bildt finns att läsa i Kerstin Lundells bok Affärer i blod och olja (2010).

Liksom Sofia Arkelsten har även Carl Bildts oljeäventyr blivit föremål för rättsväsendets granskning. Men då handlar det förstås om en aningen mer avancerad rubricering: misstänkt inblandning i brott mot folkrätten.

Låt mig gissa att åklagarna i bägge fall till slut lägger sina undersökningar. Det är ändå det troligaste när det handlar om maktens kvinnor och män på denna nivå. Men även om brott inte kan styrkas i lagens mening, har dock Arkelsten utan tvekan visat brist på etik och omdöme. Carl Bildt ska vi inte tala om. Han är en vandrande moralisk och intellektuell ruin.

Något slags straff borde alltså vara befogat, tycker jag. Och tänker då jag givetvis på att ge Bildt och Arkelsten N.14 – tabletten som Dupontarna av misstag råkade svälja i Tintinalbumet Det svarta guldet.

N.14 gör att oljeprodukter exploderar. Intas samma tablett av människor börjar håret växa okontrollerat i alla möjliga färger och ur munnen kommer stora bubblor.

Symptomen är bisarra, fast verkar i övrigt vara helt ofarliga för människokroppen. Effektivt botemedel finns dessutom, uppfunnet av professor Kalkyl. Men det medlet ger vi till Bildt och Arkelsten först när de lovat att hålla sig borta från oljebranschen i fortsättningen. Moderater som får svart guld i blick tycks ju bara tappa huvudet.

Saab – som en deckare med ovisst slut

Publicerad den av
2

En hjälte har han kallats, Jan Åke Jonsson. Den timide VD:n för Saab Automobile. Men bakom den korrekta kostymen dolde sig en stålman med järnvilja, som mot alla odds och med bistånd från Saabentusiaster klotet runt räddade den dödsdömda biltillverkaren i Trollhättan undan GM:s klor.

Så kan man en smula romantiskt tolka det. Om man vill. SvD-reportern Jonas Fröberg gör i sin bok Kampen om Saab (ICA Bokförlag) ett styvt jobb med att reda ut alla rävaktiga turer som föregick den häpnadsväckande affären, vilken gjorde att Saab kunde rulla vidare i ny regi när GM hamnat på ruinens brant. Fröberg skriver på rapp och effektiv journalistprosa, upplägget påminner om en deckare.

Men gåtan kvarstår. Hur ska Saab överleva?

Nyktert sett måste det vara världens kanske mest hopplösa bilföretag. Saab har, frånsett några enstaka vinstår, aldrig varit lönsamt. Ständiga ägarsubventioner från först Wallenbergkoncernen och sedan amerikanska GM har krävts för att hålla produktionen igång.

Nu har en ekonomiskt förlusttyngd holländsk pyttetillverkare, Spyker, tagit över ruljansen med den karismatiske Victor Muller i spetsen. En man vars handel och vandel påminner om näringslivsskojaren Reefat El-Sayed. Dessutom uppbackad av en rysk affärsman – Vladimir Antonov – som inte framstår som helt rumsren han heller.

Och i potten ligger fyra miljarder kronor, som Europeiska investeringsbanken lånat ut till Saab. Pengar som svenska regeringen garanterat för att slippa en politiskt besvärande industrikonkurs under ett valår. Samma pengar som Victor Muller genom fiffigt tricksande använde för att hålla Spyker kvar på vägen!

Nog hade Jan Åke Jonsson ädla motiv och ett uppriktigt engagemang. Men om han är en hjälte, framstår han snarare som en tragisk sådan. Offer för ett spel med höga och tveksamma insatser. Måhända hade det ändå varit bäst med en ordnad avveckling för Saab, som GM ursprungligen planerade.

Jonas Fröbergs avslutande konklusion är att dagens Saab måste börja sälja bilar och det snabbt. Det låter som en cliffhanger. Jag hoppas att Fröberg skriver en uppföljare om något år. Men jag tror dessvärre inte den historien kommer att bli särskilt vacker.

Ta på dig skorna!

Publicerad den av
Svara

Ledarkommentar i Östgöta Correspondenten (11/8) med anledning av att skoförsäljningen ökar i Sverige:

”Varje gång du tar av dig skorna så medge att det känns skönt. Det betyder att apan i dig har än en framgång rönt”, sjöng Povel Ramel i en av sina mest älskade låtar från mitten av 60-talet.

Även om Ramels uppmaning fortfarande låter frestande, så tycks den numera klinga ohörd i folkhemmet. Tvärtom vill svenskarna ha allt mer på fötterna, vilket gett skobutikerna glada dagar. Även försäljningen av kläder visar ljusa siffror.

Att konsumtionen ökar är en viktig indikator på förnyad framtidstro efter finanskrisens bottenkänning. Svensk ekonomi verkar återhämta sig snabbt. Många branscher börjar få snurr på affärerna igen, vilket förhoppningsvis snart ger positiva effekter på det allmänna sysselsättningsläget.

Politiskt är vändpunkten guld för regeringen, som måste sägas ha skött den ekonomiska skutan väl genom krisen. Inför valet kan jag därför inte låta bli att föreslå att finansminister Anders Borg reviderar Ramels klassiska text en smula.

Ungefär så här:  ”Varje gång du tar på dig nya skorna så medge att det känns skönt. Det betyder att konjunkturen för oss har än en framgång rönt.”

Grisar – eller skulpturer?

Publicerad den av
Svara

Ledarkommentar i Östgöta Correspondenten (7/8) om Motala, som brottas med hur kommunen ska få fart på besöksnäringen. Bland annat satsas det på ”grissafari”:

På kartan! Där vill Motala vara för att locka turister och få snurr på hjulen. Nog finns en del bra förutsättningar med Göta kanal, etc. Räcker det?

Avgörande för att hävda sig inom besöksnäringens hårda konkurrens är bilden, känslan, vibrationerna som kommunen förknippas med. Jag vet inte vad grissafari innebär för Motalas varumärke, men låt mig ge ett annat exempel på vågat nytänkande.

Liksom Motala är Borås en gammal industristad där traditionella näringar sett bättre tider. Vidare är Borås ofta stämplat som trist och regnigt. Den bilden är i förändring.

Politikerna, näringslivet och kultursektorn samverkar framgångsrikt för att profilera Borås som skulpturstad. Verk av spännande konstnärer som Jim Dine, Tony Cragg och Carl Fredrik Reuterswärd tar plats på gator, torg och i parker.

Snarare än tråkig och grå, omtalas kommunen idag som intressant och progressiv. Från att ha varit i kartans marginal gällande attraktionskraft glider Borås mot ett betydligt centralare läge.

Motalas beslutfattare borde göra ett studiebesök.

Osund biogas i Linköping

Publicerad den av
Svara

Ledarkommentar i Östgöta Correspondenten (3/8) om det expanderande privata företaget Swedish Biogas International, startat och drivet av kommunala Tekniska verkens vd Stig Holm:

Att satsa på biogas är utmärkt. Som alternativt bränsle är det bättre än exempelvis etanol. Biogas tillverkas av avloppsslam och livsmedelsavfall, vars nytta i övrigt är noll. Etanol tillverkas däremot av grödor och tenderar därmed stjäla utrymme från livsmedelsproduktion.

Men ska det satsas, ska det satsas med ekonomiskt och affärsmässigt sunda metoder. Så kan knappast sägas vara fallet med Swedish Biogas International– ett privat bolag som i praktiken byggt hela sin verksamhet med Linköpingsbornas skattepengar som riskkapital.

Det är tekniken som utvecklats i kommunala Tekniska verken som Swedish Biogas International nu skördar framgångar på. En teknik som Tekniska verkens vd Stig Holm exploaterat vid sidan av sin offentliga verksamhet – och detta med politiskt tillstånd.

Följden blir inte bara att andra aktörer trängs ut i illojal konkurrens. Det fläckar även Linköping som en kommun där man inte är främmande för något som liknar vänskapskorruption.

En ny reform av skattesystemet, tack!

Publicerad den av
1

Ledare av mig i Östgöta Correspondenten (21/7) om behovet av att återupprätta principerna från skattereformen 1990-91:

Sveriges hotell- och restaurangföretagare (SHR) kampanjar för att sänka restaurangmomsen, från 25 till 12 procent.  Vad finns att invända? Det blir billigare att äta ute, vilket är trevligt för konsumenterna. Restaurangerna får fler gäster att servera, vilket ger mer klirr i kassan och utrymme för mer personal att anställa. Enligt SHR kan halverad restaurangmoms skapa 15 000 nya jobb.

SHR har redan fått gehör hos Centern. I Almedalen krävde Maud Olofsson inte bara sänkt restaurangmoms, utan även att landets frisörer skulle få klippa ned sin moms till hälften. Det skulle ge 20 000 nya jobb, menade hon.

Förslagen är inte dumma. Men även om sänkta skatter är önskvärt, vore det samtidigt välkommet med en mer idémässigt sammanhållen och konsekvent skattepolitik. Dribblandet med olika skattesatser, kombinerat med uppsjön av diverse avdrag, må ske utifrån aldrig så behjärtansvärda skäl. Problemet är att skattesystemet tenderar att bli allt snårigare och svårbemästrat.

Ta RUT- och ROT-avdragen. De har betytt mycket för att stimulera tjänstesektorn. Å andra sidan har de lett huvudbry om vilka gränsdragningar som är rimliga. Ska även skatterabatt ges till tjänster som att skruva ihop IKEA-möbler eller rasta hundar?

Ett annat, värre exempel är fastighetsskatten där de politiska buden och motbuden kring utformningen varit oändliga. Och om en eventuell rödgrön regering låter förmögenhetsskatten göra comeback, blir det ytterligare en härva av undantag, begränsningar och kryphål att ta ställning till.

Det hela liknar situationen under slutet av 80-talet, då mängden av ständiga ingrepp i skattesystemet gav upphov till ett sådant lapptäcke att inte ens Socialdemokraterna orkade längre. Plötsligt hördes ledande S-företrädare fälla omdömen som ”ruttet” och ”perverst” över samma skattesystem, vilket tidigare hyllats som höjden av rättvisa.

Med hjälp av Folkpartiet genomförde Ingvar Carlssons S-regering den stora skattereformen 1990-91, vars utgångspunkter var att skattesatserna skulle vara låga, reglerna likformiga och skattebaserna breda. Det var klokt och rätt tänkt i sak. Men också en seger för rationaliteten i svensk politik, där den blocköverskridande överenskommelsen tycktes garantera en långsiktigt hållbar lösning.

Så blev det förstås inte. Dessvärre komprometterades skattereformen efter S-valsegern 1994, då man införde ”värnskatt” på höginkomsttagare. Sedan dess har den politiska klåfingrigheten fört oss tillbaka till ruta ett. Ingen kan därför säkert veta om de regler och principer som gäller idag, även gäller imorgon. Det är inte godtagbart, varken för enskilda medborgare eller företag som får svårt att planera för framtiden, med följd att dynamiken i samhällsekonomin hämmas.

Sänkning av restaurangmomsen i all ära. Bättre på sikt vore dock generella åtgärder för att minska det samlade skattetrycket – samt en ny genomgripande skattereform för att skapa ett robust system som är rättvist, förutsägbart och lättbegripligt.