Kategoriarkiv: Moderaterna

Fortsatt politisk cirkus i Karlskrona

Publicerad den av
Svara

Så blev det klart. Eländet i Karlskrona fortsätter fyra år till. En minoritetsstyrande borgerlig femklöver, inkluderat Miljöpartiet, ska försöka halta vidare. Med Sverigedemokraterna som ständig joker i leken.

Risken att rasisterna normaliseras på den borgerliga kanten blir nu än mer överhängande.Tendensen har redan varit tydlig under den förra mandatperioden (ämnet behandlas i min kommande krönika i Sydöstran).

Ytterligare en försvårande omständighet är att de lokala Moderaterna dras med bittra interna personrelaterade stridigheter, vilket knappast gör situationen bättre. Man kan bara beklaga att Socialdemokraterna inte lyckades få till stånd ett blocköverskridande majoritetssamarbete, som kunnat skapa efterlängtad stabilitet och göra slut på den förnedrande sandlådepolitiken.

Karlskronas framtid och utvecklingsmöjligheter känns inte särskilt lovande. Snarare har man god lust att instämma i denna klassiker med The Animals:

Grip in, Jan Björklund!

Publicerad den av
2

I tidskriften Skolvärlden, som utges av Lärarnas Riksförbund, läser vi en debattartikel som slår ett slag för införande av skoluniform. Skribenten är en moderatpolitiker vid namn Ann-Louise Trulsson, ordförande i utbildningsnämnden i Karlskrona och präst till professionen. 

Som tungt argument för sin sak anför hon bland annat:

”De problem med våld och sexuella trakasserier mot kvinnliga elever som förekom under några veckor på en av Karlskronas gymnasieskolor hade troligtvis varit enklare åtgärdat om eleverna varit klädda i skoluniform.”

Vilket väl låter misstänkt likt en implicit plädering för att dessa uniformer bör vara uppsydda som burkor? Vi ser fram mot nästa nummers eldfängda replik av skolmajoren Jan Björklund (FP).

Leve valstugan!

Publicerad den av
1

Ledarkommentar i Östgöta Correspondenten apropå att partiernas valstugor nu slagit upp portarna i Linköping:

Om jag inte minns fel dristande sig en gång Lars Tobisson, då partisekreterare i Moderaterna, att ifrågasätta nyttan av valaffischer. Spelade de egentligen någon roll för valutgången? Var det dyrbara affischerandet på gator och torg inte bara ett onödigt slöseri med pengar, trycksvärta och papper?

Han sammankallade sina kolleger i övriga partier och föreslog ett gemensamt avskaffande. Enligt historien höll alla med Tobisson. I princip. Men att bryta den invanda traditionen var ändå för vågat. Affischerna blev kvar.

Det var nog bra. Visst skulle det kännas tråkigt och fattigt utan denna demokratins färgglada utsmyckning? En valrörelse kan inte enbart bedrivas på distans via tidningar, TV eller bloggar. Den måste också synas och märkas konkret i vår egen vardag.

För detta har även valstugorna en viktig betydelse. De signalerar aktivitet, inbjuder till möten och jordnära diskussion mellan väljare och kandidater. Det talas mycket om sociala medier i detta digitalfokuserade tidevarv. Men vad är väl socialare än möjligheten att ses öga mot öga?

Centerns sista halmstrå: en lång, het sommar?

Publicerad den av
3

1973 samlade Centern en fjärdedel av väljarkåren bakom sig. Thorbjörn Fälldin var den självklara utmanaren till Olof Palme och lyckades även tre år senare bli statsminister i den första borgerliga regeringen på flera decennier. 

Ack, those were the days. Därefter har det gått stadigt utför. Idag hänger Centern på gärdsgården, kraftigt distanserade av Moderaterna. Någon betalning för deltagandet i Fredrik Reinfeldt-alliansen har det näpperligen blivit. Opinionssiffrorna ser så vissna ut riksdagsspärrens bila hänger över partiet. 

Oddsen till en stark mobilisering inför valrörelsens finalmånader verkar heller inte vidare goda. Maud Olofsson fick inte bara sin stora dag i Almedalen överskuggad av Sven-Otto Littorins avgång. Expressen meddelar dessutom att hon själv funderar på att avgå. Idag skriver tidningen vidare att hennes statssekreterare Jöran Hägglund övervägt att hoppa av. Riksdagsledamoten Solveig Ternström har redan gjort slag i saken och stödjer istället den rödgröna oppositionen.

Vågar man gissa att en viss demoralisering sprider sig i centerleden?

Men skam den som ger sig. Centerns kampanjledare Michael Arthursson är den borne optimisten. Funkar inte politiken i övrigt, kan man ju alltid hoppas på att vädret och årstiden ska vända lyckan. I tidskriften Fokus säger han att en lång, solig sommar kommer att göra susen för partiet:

”Allvarligt talat så tror jag att vi gynnas av det. När det är grönt och fint ute ökar känslan för de värden som centerpartiet står för.” 

Det verkar onekligen som ett sista desperat halmstrå. Men varför inte? Michael Arthursson borde väl då också satsa på en stilenlig kampanjlåt som summerar ideologin hos ett sant sommarparti. Som exempelvis den här:

S kräver sanningskommisson om hemligt SD-avtal i Karlskrona

Publicerad den av
Svara

Ingicks ett hemligt samarbetsavtal mellan den borgerliga femklövern och SD i Karlskrona efter valet 2006 för att tvinga bort S från makten? Uppgifterna från den avhoppade FP-kanslisten Mikael Lejdeby är naturligtvis en politisk bomb (se här och här). 

Kommunalrådet Kent Lewén (FP) och miljö- och byggnadsnämndens ordförande Carl-Göran Svensson (M), vilka bägge pekats ut av Lejdeby, blånekar kategoriskt. Allt är bluff och lögn. Enligt Lewén skulle Lejdebys motiv röra sig om ren hämnd för att FP gav honom dåliga referenser efter anställningen. 

Men Mikael Lejdeby verkar inte vara den typen av människa. Tvärtom uppfattar jag honom som lågmäld, genuin och seriös. Och varför skulle han riskera hela sin heder genom att träda fram öppet i media med en komplett fabricerad historia? Jag tycker att Lewéns hämndförklaring låter ganska tunn. 

Oppositionsrådet Patrik Hansson (S) kräver nu att femklövern i Karlskrona lägger korten på bordet. Han vill ha en lokal ”sanningskommission” om det beryktade avtalet (se här och här). Självfallet kommer aldrig någon sådan kommission att tillsättas. Däremot är det utmärkt att S håller trycket uppe. Kanske spricker det då fram mer information framöver. 

Om inte annat måste det ju finnas åtskilliga borgerliga företrädare och sympatisörer i Karlskrona som vägrar acceptera blotta misstanken att deras partier spelar under täcket med främlingsfientligheten. Hoppas jag i alla fall! 

Avslöjande: Hemligt samarbetsavtal mellan femklövern och SD i Karlskrona

Publicerad den av
1

Efter min krönika i Sydöstran den 16/6 om Blekingemoderaternas oförmåga att ta avstånd från SD, blev jag kontaktad av en avhoppad folkpartist som tidigare varit aktiv i Karlskrona. Han heter Mikael Lejdeby, bor numera i Stockholm och var villig att träda fram med hittills okända, sensationella uppgifter. 

Lejdebys information är synnerligen graverande inte bara för Moderaterna, utan också för det redan krisande Folkpartiet i Blekinge. Deras ordförande i Olofström, Erika Nagy, har efter sin samarbetsinvit till SD petats från både riksdags- och landstingslistor. 

Men två ledande folkpartister – Emanuel Norén och Kent Lewén – som agerat mot Nagy har själva varit införstådda med en hemlig SD-pakt i Karlskrona efter valet 2006, uppger Mikael Lejdeby. Om detta skriver jag i Sydöstran denna lördag. Uppföljning med intervjuer finns på nyhetsplats i tidningen. Min nya krönika kan även läsas här:

HYCKLERIET I FOLKPARTIET

FP i Olofström gjorde ett kanonval 2002. En framgång att glädjas över? Knappast för de som bekände sig till liberala värden som humanism, tolerans och mångfald.

Dåvarande gruppledaren i Olofström, Bo Edenborg, hade profilerat partiavdelningen som så starkt flykting- och invandrarkritiskt att SD:s Jimmie Åkesson spann av förtjusning. Han uppmanade sina sympatisörer i Olofström att rösta på FP.

År 2006 belönades Edenborg av Blekingedistriktet med en av FP:s finaste utmärkelser, Karl Staaff-plaketten. Idag har FP i Olofström en ordförande, Erika Nagy, som redovisat åsikter helt i linje med Edenborgs. Henne vill FP Blekinge sparka ut. Varför?

Edenborg undvek stigmat att omfamna SD. Nagy var inte lika smart.

Emanuel Norén, gruppledaren i Olofström, har skarpt kritiserat Nagy och framställt sig som garanten för liberala grundvärderingar. Men som vänsterpartisten Ted Bergdahl påpekat i Sydöstran den 24/5, ligger icke ringa mått av hyckleri i detta. Norén hade ju inga problem att spela rollen som Edenborgs villige vapendragare i valrörelsen 2002.  

Lika låg trovärdighet har FP:s gruppledare i Karlskrona, Kent Lewén, som beslutat att stryka Nagys namn från kommunens landstingslista. Enligt uppgift accepterade nämligen Lewén att det slöts en hemlig överenskommelse mellan femklövern och SD i Karlskrona 2006. Källan är Mikael Lejdeby, som arbetade på FP:s kansli i Karlskrona till december samma år.

Lewén berättade för honom att Carl Göran Svensson (M) förhandlade med Richard Jomshof dagen efter valet 2006. Avsikten var att tvinga S i opposition.  

SD skulle rösta med femklövern i viktiga frågor för att säkerställa majoritet. Vad SD fick i utbyte av kohandeln uppgav inte Lewén. Samtliga femklöverns gruppledare var införstådda med pakten. Även Norén, som är politisk sekreterare för FP i Karlskrona, blev informerad.  

Lewén betonade att detta var något alla måste hålla väldigt tyst om. Upplägget ska dock ha spruckit efter att Lejdeby kontaktat Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann under 2007 och bett honom ta itu med situationen. Själv blev Lejdeby så upprörd över hyckleriet att han lämnade FP.

Jag har talat ingående med Mikael Lejdeby. Han ger ett mycket trovärdigt intryck. Jag har också läst hans mail till Schlingmann. Uppgifterna är naturligtvis helt förödande för femklövern i Karlskrona. Och inte minst för FP i Blekinge. 

Moderaterna fiskar i mörka vatten

Publicerad den av
Svara

Igår skrev jag en krönika i Sydöstran om Blekingemoderaternas oförmåga att ta avstånd från Sverigedemokraterna.

Finns att läsa på www.sydostran.se eller här nedan: 

”Vi har en väldigt tydlig policy att inte samarbeta med Sverigedemokraterna”, sa partisekreteraren Per Schlingmann (M) i söndags. Det var en kommentar till den senaste Sifomätningen, vilken spådde att SD blir vågmästare i riksdagen. Men något inflytande ska de alltså inte få, enligt Schlingmann.

Utmärkt. Fast den ”väldigt tydliga policyn” som centrala M-kansliet förordar, tycks knappast existera i Blekinge.

Ta Karlskrona. Här är riksdagens mardrömsscenerio redan verklighet. Hösten 2007 ville femklöverledaren KG Svenson (M) lösa situationen genom att förhandla med SD. Först efter uttrycklig order från högsta ort tvingades Svenson dra tillbaka sin utsträckta högerhand.

Lärdom? Ingen. Betrakta bara en annan framträdande Blekingemoderats piruetter. Den borgerliga oppositionsledaren Jeppe Johnsson i Sölvesborg har vid upprepade tillfällen senaste tiden vägrat distansera sig från SD.

Flankerad av partikamraterna Annicka Engblom och Gustav Nilsson i tidningen Commersen slog Johnsson nyligen fast att M inte ”dissar” något parti. I Sydöstran den 3/6 förklarade Johnsson att det var ”ointressant” hur M skulle agera om SD blev vågmästare i Sölvesborg. Inte heller i SVT:s Blekingenytt dagen efter förmåddes Johnsson att pressa ett ringaste ord av avståndstagande från SD över sina läppar. 

Förbluffande. Varför blottar han sig på detta vis? Det handlar ändå om högerextremister med rötter i nazismen, vars hela övertygelse och drivkraft är avskyn mot människor från andra kulturer. Den hets SD bedriver mot invandrare och muslimer borde ge varje anständig demokrat kalla kårar.

På riksplanet må M vara tydliga. Dock verkar en oroande värderingsklyfta finnas mellan Stockholmseliten och företrädarna på lokal nivå. Lägg till detta en cynisk röstkalkyl. 2008 publicerade Expressen en Demoskopundersökning, som visade att en påfallande andel M-väljare (15 procent) sympatiserar med SD. Ingen gigantisk siffra.

Men bland övriga riksdagspartiers väljare var gruppen SD-sympatisörer betydligt mindre, mellan 0-7 procent. Samtliga dessa partier hade också en klart större andel uttalade SD-negativa väljare än M.

Och Blekinge är som bekant ett starkt SD-fäste. Så Jeppe Johnsson vet nog vad han gör. Att ta kampen mot främlingsfientligheten riskerar att leda till förlorade röster. Hellre fiskar han i mörka vatten – och förlorar sin själ. 

Farväl, Helge

Publicerad den av
Svara

Det är med sorg och stor saknad som vi mottar budet om att Helge Lindquist lämnat oss. Han var en lokal moderat profil i Karlskrona av en särskild sorts kaliber – orädd, fritänkande, mycket generös. Som flitig skribent i Blekingepresssen bidrog han till att ge den politiska debatten höjd och lyster.

Jag minns själv med glädje och tacksamhet tillfället då jag hade förmånen att arbeta med Helge i samband med folkomröstningen om EU 1994. In i det sista var han klar, skarp och i bästa mening diskutabel. Det var alltid spännande och intressant att föra samtal med honom. I Blekinge kommer han att lämna ett betydande tomrum efter sig.