Och här är en oförskämt självgod bild. Fisksoppan på Särö värdshus (Blomstermåla) smakar nämligen åter strålande efter att nya krögare tagit över ruljansen denna säsong. Kolla bara så nöjd jag ser ut. Det har jag skäl till.

Plura har gjort det. Ebba von Sydow likaså. Självfallet även Pernilla Wahlgren. Till och med Börje Salming.

Samtliga dessa personer, liksom en oändlig rad andra namn på offentlighetens fåfängliga scen, har skrivit böcker om matlagning. Kokboken är nämligen vår tids statusmarkör, läste jag i DN nyligen. Ska man vara någon och tas på allvar, får man absolut inte vara novis vid spisen längre.

Som den trendkänsliga person jag är, har naturligtvis även jag sett mig nödsakad att prångla ut ett eget gastronomiskt magnum opus till allmänhetens fromma. Några smakprov:

Kapitel 1: Caesarsallad
Man tager vad man haver, exempelvis tunnelbana. Åk med den till Skanstull, gå in på Clarion, beställ.

Kapitel 2. Surdegsbröd
Uppsök valfri bar kring Mariatorget, Södermalm. Ragga en invånare. Morgonen därpå väcker hon dig med så mycket färskbakat du orkar äta till frukost.

Kapitel 3: Kycklingfilé
Bli politiker eller lobbyist, delta på konferens eller seminarium, det är serverat. Varenda jämrans gång.

Kapitel 4: Laxfilé
Se kapitel 3 och chansa. Om det nu inte är kyckling, kan alternativet bara bli ett.

Kapitel 5: Fisksoppa
Är du dum, eller? Göra sig sånt besvär hemma med gryta och grejer, när Blomstermåla på Särö ändå svänger ihop det så mycket bättre.

Kapitel 6: Pasta
Är du dum, eller? Göra sig sånt besvär hemma med kastrull och grejer, när La Vecchia Signora på Södermalm ändå svänger ihop det så mycket bättre.

Kapitel 7: Isterband
Är du dum, eller? Göra sig sånt besvär hemma med stekpanna och grejer, när Riche på Östermalm ändå svänger ihop det så mycket bättre.

Kapitel 8: Revbensspjäll
Är du dum, eller? Göra sig sånt besvär hemma med grill och grejer, när Brösarps Värdshus på Österlen ändå svänger ihop det så mycket bättre.

(– – –)

Kapitel 43: Råris
Koka, ät och lid dagligen hemma tills krediten på kortet är någorlunda återställd. Sedan räcker det med att gå till McDonalds för allt ska smaka himmelskt.

Eftermiddag på ön, milda januarivindar. Snödrivorna kryper långsamt undan. Snart kan man nästan använda trappan ner till stranden igen utan att behöva riskera livet. En bedräglig känsla av vår anas i luften. Mellan krukväxterna på fönsterhyllan hörs ett livligt samtal i radion om receptet på lycka.

Själv stökar jag omkring i köket och steker strömming. Hunden har lämnat sin bekväma korg och stryker intresserad förbi, lockad av det förföriska matoset. Att katter gillar strömming är inget konstigt. Men denna hund, en egensinnig spansk gatukorsning, älskar verkligen strömming. Så är hon också uppvuxen bland fiskebåtar i Almuñécars hamnkvarter.

Det var länge sedan vi åt färsk strömming på Långö. Hade glömt hur gott det faktiskt är. Och billigt. Strömmingsfilé kostar i princip ingenting, potatis knappt något heller. Filéerna lägger man bara i ströbröd, salt och vitpeppar. Vänder dem sedan gyllenbruna i stekpannan, det går på ett kick. Under tiden har man kokat färdigt potatisen.

Okej, kokad potatis kan tyckas tämligen trist. Men man ska naturligtvis pressa den, det ger både förhöjd smak och elegans. Garnera generöst med grön, frisk persilja. Till detta några lövtunna skivor rå lök, samt en lagom klick rårörda lingon. Gärna en släng med kapris också. Jo, kom ihåg: en bädd av ruccolasallad under strömmingen måste man ha.

Bon appétit! Lika utsökt som enkelt och okomplicerat, perfekt för en vanlig tisdag. Ingen kan misslyckas. Doften är ljuvlig, fräsch och intagande, munnen vattnas. Det här skulle Friedrich Nietzsche uppskattat. ”Det är genom luktsinnet och smaken som filosofen utmärker sig”, menade han.

Vi är väl filosofer då, hunden och jag.
Köksfilosofer. Lyckliga. Och mätta.