Sjörövar-syrran

Det var väl 1978 eller -79 som jag fick det klassiska sällskapsspelet Sjörövarön i julklapp av pappa. Säkert måste det vara över 30 år sedan jag och syrran plockade fram det sist. Och när vi nu på Långö, efter långt om länge, drabbar samman igen om kapten Kidds skatt – då vinner hon! Synnerligen förargligt, jag fann skatten först och var så nära att triumfera, men tji fick jag på upploppet… Faktiskt var det riktigt lattjo att spela även som medelålders, ser fram mot snar revansch.

Sjörövarön är svensk kulturhistoria. Första gången det lanserades i handeln var inför julen 1949. Rafflande pirathistorier låg i tiden. I februari 1946 hade Hollywoodrullen Captain Kidd (med Charles Laughton i huvudrollen) haft svensk biopremiär och tidningarna skrev fantasieggande artiklar om den legendariske sjörövarhövdingens nedgrävda skatter.

Det sådde tydligen ett lyckosamt frö hos de tre Stockholmsbaserade konstnärskompisarna Folke Eriksson, Tore Bergh och Olle Isaeus, som under 1947 började arbeta med en förlaga till det som blev Sjörövarön. Med försäljningen av det egenkonstruerade sällskapsspelet skulle bland annat konstnärligt utvecklande studieresor till Frankrike finansieras, tänkte sig den kreativa trion och det var ju ingen dålig drivkraft.

I den eminenta Boken om Alga (Fandrake, 2019) berättar Folke Erikssons dotter Eva Maria Eriksson om hur flitens lampa lyste i familjens hem på Sergelsgatan:

”Det var där min pappa och hans vänner jobbade på den första prototypen av Sjörövarön. De var utbildade konstnärer och visste hur man skapade, ritade och byggde. De tog fram allt själv, även gjutformarna till tennfigurerna, och pappa illustrerade både spelplanen och regelhäftet.”

Hur många exemplar av Sjörövarön som fann vägen ut till de svenska stugorna julen 1949 är oklart. Men redan 1950 hade leksaksföretaget Brio fått rättigheterna och tagit över hela ruljansen med annonsering, tillverkning och försäljning (pris i butik: 16,50 kronor, vilket motsvarar cirka 330 kronor i dagens penningvärde).

1976 återlanserades Sjörövarön på nytt efter att varit borta ur handeln under ett par decennier. Då var det Joker, Brios nyförvärvade danska bolag, som stod för utgivningen. 1984 var det dags för ännu en version, denna gång i Algas regi (ett märke som Brio köpt upp året innan). Men Jokers 70-talsvariant tycker jag är mer estetiskt tilltalande.

Ett inslag från SF-journalen den 12 december 1949 med Sjörövaröns flinka skapare. ”Pigga initiativ, fantasi och personlig företagsamhet är sådant som ska uppmuntras framför trist likriktning och slätstrukenhet”, låter SF-speakern förkunna. Tag lärdom, ungdomar!

Från Alingsås till Långö

Pappa ska snart flytta från Alingsås, därför har jag och syrran fått uppdraget att köra ner hans båt till Långö i Karlskrona. Också ett äventyr.
Väl framme lyckades vi, tack vare rutinerad hjälp av kära vännerna Lotta och Lennart, sjösätta båten och få den på plats i Kålösundet. Härliga dagar väntar!

Långö som det var då (70)

Långö sedd från Pantarholmen runt 1910 (klicka på bilden för större upplösning). ”Ön var då föga bebyggd, något hundratal invånare, och känd som vara den plats, där staden höll före att den hade rätt att placera bråkigt och otrevligt folk. De sämre av stadens innevånare hänvisades dit när husrum ej stod att uppbringa i staden”, skriver vår käre borgmästare J A Henricsson som flyttade hit 1906.

Långö som det var då (69)

Muraregatan kring 1920. I huset till höger (Muraregatan 25) finns ett bageri, som drivs av Carl Wilhelm Emanuel Pettersson. I den större byggnaden till vänster finns butiken Långö Specerier – i folkmun kallad ”Trappa upp, trappa ner”.
Får vi förmoda att det är personalen i Carl Wilhelm Emanuel Petterssons bageri som visar upp sig? Senare skulle verksamheten transformeras till det lokalt berömda Z-bageriet.
Muraregatan i början av 70-talet, från en annan vinkel. Butiken ”Trappa upp, trappa ner” är utrymd. Nu ska hela rasket rivas.
Samma del av Muraregatan idag. Radhusen byggdes 1978-79.