Alléskolan anno 1959, 17 år senare började jag.

Gåsevadsholms slott i mitten av förra seklet.

Och som det ser ut nu. En sagodröm i rosa.

Vid perrongen 1915.

Vid perrongen 1969.

Kommersen frodas på torget. Året var 1975. Numera är det inte lika livat i stadskärnan.

Men det är ju ganska mysigt idag också.

Kolorerad vy från Tölöberg strax innan förra sekelskiftet.

Kungsbacka innerstad i 1924 års upplaga.

Här har byggnaden mitt emot stationen med stadshus och hotell (invigt 1935) tillkommit.

Staden under 40-talet. Notera den gamla strumpfabriken i förgrunden och Gipska villan intill. Numera är bägge rivna, men de fanns fortfarande kvar när jag gick i den angränsade Alléskolan 1976-1982.

Och här är Alléskolan förresten. Hej mina fina klassföreståndare Bodil Lindström (lågstadiet) och Björn Olbers (mellanstadiet), om ni råkar titta in här på bloggen.

40-talets torg med kyrkan mitt i byn (som ännu slipper ha det kommande fula Domusvaruhuset som granne till vänster).

Annan vinkel, samma tid, samma torg.

Viadukten under järnvägen i sin klassiska skepnad år 1959.

Torghandel på 70-talet då jag själv fanns med i leken.

Men nog var det elegantare takter på Kungsbackaborna när de spatserade på stan i början av förra seklet?

Kungsbackaån med en liten badinrättning, ett kolorerat vykort poststämlat 1907. Nästan som man förnimmer känslan av Det susar i säven, inte sant?

Stilla flyter vattnet genom innerstaden…

Vår fina idyll. Egentligen är jag allergisk mot påståenden av typen ”det var bättre förr”. Men ibland undrar jag ändå inte om Kungsbacka var vackrare, stilfullare, då än nu.

Vi tar trapporna upp till Tölöberg. Det är sommar och vattentornet från 1897 har tronat över Kungsbacka i två decennier. Första världskriget rasar ute i Europa, men här är det stilla och lugnt. Titta noga på stället för Marknadsplatsen, skymtar ni de två målen och fotbollsplanen?

Vi klipper med blicken, plötsligt är det andra hälften av 1920-talet. Kungsbacka expanderar, fotbollsplanen är borta, det snickras för fullt kring Marknadsplatsen.

Några få år senare, kan det vara 1930? Småstaden på ”vår” sida järnvägen har tagit form.

Nu är det i slutet av 30-talet. Därnere över ängen ska snart Järnvägsgatan få sin fortsättning och fler bostadshus ska byggas i det område som först gemenligen kallades ”Negerbyn”. Hit ska jag flytta 1975 och i högra hörnet av fotot ligger min ännu inte anlagda lekpark.

En kontrastutsikt över den aktuella verkligheten.

Bostadsområdet i Kungsbacka där jag växte upp på 70- och 80-talet. Ungefär 30 år innan eller så. Huset med balkongen längst ut höger i bild blev mitt hem. Järnvägsgatan 62. Trygghetens adress.