Kategoriarkiv: Kommunalpolitik

Avslöjande: Hemligt samarbetsavtal mellan femklövern och SD i Karlskrona

Publicerad den av
1

Efter min krönika i Sydöstran den 16/6 om Blekingemoderaternas oförmåga att ta avstånd från SD, blev jag kontaktad av en avhoppad folkpartist som tidigare varit aktiv i Karlskrona. Han heter Mikael Lejdeby, bor numera i Stockholm och var villig att träda fram med hittills okända, sensationella uppgifter. 

Lejdebys information är synnerligen graverande inte bara för Moderaterna, utan också för det redan krisande Folkpartiet i Blekinge. Deras ordförande i Olofström, Erika Nagy, har efter sin samarbetsinvit till SD petats från både riksdags- och landstingslistor. 

Men två ledande folkpartister – Emanuel Norén och Kent Lewén – som agerat mot Nagy har själva varit införstådda med en hemlig SD-pakt i Karlskrona efter valet 2006, uppger Mikael Lejdeby. Om detta skriver jag i Sydöstran denna lördag. Uppföljning med intervjuer finns på nyhetsplats i tidningen. Min nya krönika kan även läsas här:

HYCKLERIET I FOLKPARTIET

FP i Olofström gjorde ett kanonval 2002. En framgång att glädjas över? Knappast för de som bekände sig till liberala värden som humanism, tolerans och mångfald.

Dåvarande gruppledaren i Olofström, Bo Edenborg, hade profilerat partiavdelningen som så starkt flykting- och invandrarkritiskt att SD:s Jimmie Åkesson spann av förtjusning. Han uppmanade sina sympatisörer i Olofström att rösta på FP.

År 2006 belönades Edenborg av Blekingedistriktet med en av FP:s finaste utmärkelser, Karl Staaff-plaketten. Idag har FP i Olofström en ordförande, Erika Nagy, som redovisat åsikter helt i linje med Edenborgs. Henne vill FP Blekinge sparka ut. Varför?

Edenborg undvek stigmat att omfamna SD. Nagy var inte lika smart.

Emanuel Norén, gruppledaren i Olofström, har skarpt kritiserat Nagy och framställt sig som garanten för liberala grundvärderingar. Men som vänsterpartisten Ted Bergdahl påpekat i Sydöstran den 24/5, ligger icke ringa mått av hyckleri i detta. Norén hade ju inga problem att spela rollen som Edenborgs villige vapendragare i valrörelsen 2002.  

Lika låg trovärdighet har FP:s gruppledare i Karlskrona, Kent Lewén, som beslutat att stryka Nagys namn från kommunens landstingslista. Enligt uppgift accepterade nämligen Lewén att det slöts en hemlig överenskommelse mellan femklövern och SD i Karlskrona 2006. Källan är Mikael Lejdeby, som arbetade på FP:s kansli i Karlskrona till december samma år.

Lewén berättade för honom att Carl Göran Svensson (M) förhandlade med Richard Jomshof dagen efter valet 2006. Avsikten var att tvinga S i opposition.  

SD skulle rösta med femklövern i viktiga frågor för att säkerställa majoritet. Vad SD fick i utbyte av kohandeln uppgav inte Lewén. Samtliga femklöverns gruppledare var införstådda med pakten. Även Norén, som är politisk sekreterare för FP i Karlskrona, blev informerad.  

Lewén betonade att detta var något alla måste hålla väldigt tyst om. Upplägget ska dock ha spruckit efter att Lejdeby kontaktat Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann under 2007 och bett honom ta itu med situationen. Själv blev Lejdeby så upprörd över hyckleriet att han lämnade FP.

Jag har talat ingående med Mikael Lejdeby. Han ger ett mycket trovärdigt intryck. Jag har också läst hans mail till Schlingmann. Uppgifterna är naturligtvis helt förödande för femklövern i Karlskrona. Och inte minst för FP i Blekinge. 

Moderaterna fiskar i mörka vatten

Publicerad den av
Svara

Igår skrev jag en krönika i Sydöstran om Blekingemoderaternas oförmåga att ta avstånd från Sverigedemokraterna.

Finns att läsa på www.sydostran.se eller här nedan: 

”Vi har en väldigt tydlig policy att inte samarbeta med Sverigedemokraterna”, sa partisekreteraren Per Schlingmann (M) i söndags. Det var en kommentar till den senaste Sifomätningen, vilken spådde att SD blir vågmästare i riksdagen. Men något inflytande ska de alltså inte få, enligt Schlingmann.

Utmärkt. Fast den ”väldigt tydliga policyn” som centrala M-kansliet förordar, tycks knappast existera i Blekinge.

Ta Karlskrona. Här är riksdagens mardrömsscenerio redan verklighet. Hösten 2007 ville femklöverledaren KG Svenson (M) lösa situationen genom att förhandla med SD. Först efter uttrycklig order från högsta ort tvingades Svenson dra tillbaka sin utsträckta högerhand.

Lärdom? Ingen. Betrakta bara en annan framträdande Blekingemoderats piruetter. Den borgerliga oppositionsledaren Jeppe Johnsson i Sölvesborg har vid upprepade tillfällen senaste tiden vägrat distansera sig från SD.

Flankerad av partikamraterna Annicka Engblom och Gustav Nilsson i tidningen Commersen slog Johnsson nyligen fast att M inte ”dissar” något parti. I Sydöstran den 3/6 förklarade Johnsson att det var ”ointressant” hur M skulle agera om SD blev vågmästare i Sölvesborg. Inte heller i SVT:s Blekingenytt dagen efter förmåddes Johnsson att pressa ett ringaste ord av avståndstagande från SD över sina läppar. 

Förbluffande. Varför blottar han sig på detta vis? Det handlar ändå om högerextremister med rötter i nazismen, vars hela övertygelse och drivkraft är avskyn mot människor från andra kulturer. Den hets SD bedriver mot invandrare och muslimer borde ge varje anständig demokrat kalla kårar.

På riksplanet må M vara tydliga. Dock verkar en oroande värderingsklyfta finnas mellan Stockholmseliten och företrädarna på lokal nivå. Lägg till detta en cynisk röstkalkyl. 2008 publicerade Expressen en Demoskopundersökning, som visade att en påfallande andel M-väljare (15 procent) sympatiserar med SD. Ingen gigantisk siffra.

Men bland övriga riksdagspartiers väljare var gruppen SD-sympatisörer betydligt mindre, mellan 0-7 procent. Samtliga dessa partier hade också en klart större andel uttalade SD-negativa väljare än M.

Och Blekinge är som bekant ett starkt SD-fäste. Så Jeppe Johnsson vet nog vad han gör. Att ta kampen mot främlingsfientligheten riskerar att leda till förlorade röster. Hellre fiskar han i mörka vatten – och förlorar sin själ. 

Ordning i politikerklassen

Publicerad den av
Svara

Inför skoluniform! Det krävde Ann-Louise Trulsson (M), utbildningsnämndens ordförande i Karlskrona under veckan som gick. Motivet sades bland annat vara att uniformering av eleverna skulle leda till bättre ordning. 

Suck. Förutom att skoluniform är en bisarr och motbjudande idé i ett fritt samhälle som saknar sådana traditioner inom utbildningsväsendet, måste väl detta klassas som det lokala årets mest uppenbara skendebatt. Har man inget annat att komma med inför valet, kan man ju alltid väcka en pseudofråga. 

Facit av Trulssons fyra år som utbildningsnämndens ordförande är ju knappast smickrande: omfattande ekonomiska underskott, tuffa besparingskrav, hot om avgång, långvarig beslutångest, oro bland elever, föräldrar och skolpersonal som svävat i ovisshet om vad som gäller.

Kort sagt, rena cirkusen. 

I rättvisans namn kan dock inte Ann-Louise Trulsson lastas för allt detta. Liksom är fallet med barn- och ungdomsnämndens habile ordförande Jan-Olof Pettersson (FP), har hon tvingats brottas med kommunalrådet och femklöverledaren KG Svenson (M).

Och det är något som jag inte ens önskar min värsta ovän. 

KG Svenson har under mandatperioden haft notoriskt svårt att fatta obekväma men nödvändiga beslut. Gång på gång har förslag från nämnderna skjutits ned. Rädsla för kortsiktiga opinionsförluster, total avsaknad av politisk fingertoppskänsla och en närmast patologisk oförmåga att finna breda lösningar i en situation där egen majoritet saknas, har fått Karlskrona att lika ett skepp utan roder. 

Om väljarna har rätt att kräva ordning och reda någonstans är det sannerligen i kommunstyrelsen. Kanske skulle politikeruniform på KG & Co göra susen? 

Veckans hjärnsläpp

Publicerad den av
Svara

”Jag sitter gärna i tekniska nämnden igen. Det är en rolig nämnd där det inte blir så stora ideologiska debatter.”

Kerstin Ekberg Söderbom, kandidat på S-listan i Karlskrona, om vilka kommunala uppdrag hon siktar på efter valet (Sydöstran 11/6). 

En rimlig uppföljande fråga som journalisten borde ställt är väl denna: Om det är roligast utan ideologi, varför vill man då överhuvudtaget syssla med politik? ***puzzled***

SD och Karlskrona, en tragisk historia

Publicerad den av
3

Karlskrona är en mycket vacker och trivsam stad. Med en otrevlig baksida. Kommunens rykte har länge fläckats av främlingsfientlighet, rasism och högerextremism. Under 90-talet blev Karlskrona ökänt som centralort för den nazistiska rörelsen Nationalsocialistisk Front. Dessa ondskans och hatets företrädare är numera lyckligtvis ute ur bilden.

Men istället har den kostymklädda, mer städade och jämförelsevis verserade ultrahögern framgångsrikt tagit över utrymmet. Karlskrona är idag ett av Sverigedemokraternas starkaste fästen. Efter valet 2006 blev partiet kommunens tredje största, fick åtta mandat i fullmäktige och nyckelrollen som vågmästare. 

Tyvärr har inga av de etablerade, anständiga partierna visat sig mogna att hantera situationen. Inte heller finns någon framträdande lokalpolitiker som med kraft, konsekvens och övertygelse tagit striden mot den organiserade intoleransen. Möjligtvis med undantag av regionrådet och fullmäktigeledamoten Mats Johansson (S). Han är dock långt från Björn Fries’ kaliber, det tidigare S-kommunalrådet i Karlskrona som på 90-talet beslutsamt gick på offensiven mot NSF.

Kort sagt spelar SD i stort sett mot öppet mål. 

Frågar man varför inte Karlskronas styrande reagerat starkare, brukar standardsvaret bli: ”vi måste undvika att göra SD till martyrer”. Vilket snarare klingar som en taskig ursäkt för att skyla över den egna oförmågan och tafattheten. Det är jobbigt att ”bråka”. Debatter som går bortom den sedvanliga kommunalpolitiska horisonten av vägar, avlopp och omsorgstaxor är besvärliga och ovana. Värderingsfrågor existerar knappt på kartan.

Karlskronamoderaternas nya gruppledare Camilla Brunsberg kallar till och med ideologi för ”floskler”. Och utan politisk kompass är det förstås inte lätt att navigera genom mörka vatten. 

Som lök på laxen råder massiv misstro mellan borgerligheten och Socialdemokraterna. Att skapa någon form av blocköverskridande majoritet för att hålla SD stången har varit omöjligt. En bräcklig minoritetskoalition bestående av M, FP, C, KD och MP har försökt hålla skutan flytande genom mandatperioden. Till priset av att SD blivit den ständiga jokern i leken.

Konsekvens: sandlåda, osäkerhet, strul. Gång efter annan. 

Hösten 2007 ville kommunstyrelsens ordförande KG Svenson (M) finna en lösning. Vilket var att ogenerat räcka ut högerhanden till SD och bjuda in dem i stugvärmen. Moderaternas förhandlingar med SD om aktivt parlamentariskt stöd avbröts emellertid tvärt. Från Stockholm och Fredrik Reinfeldt hade nämligen kommit en bestämd order: Lägg av! 

Nu är det förbluffande nog Miljöpartiets tur att fria till SD. I SVT:s Blekingenytt förklarar MP:s gruppledare Sofia Bothorp ikväll att hon inte är främmande för samtal och samarbete med SD efter valet i höst: 

”Vi kan ju inte frysa ut och stänga ute Sverigedemokraterna och de som vill vara med och påverka samhället i en riktning mot hållbarhet och ekonomisk hållbarhet.”

Men bara någon timme efter att inslaget sändes, tvingades Bothorp göra avbön. Åter är det particentralerna i Stockholm som fått rycka ut och rädda sina landsortsavdelningar från moraliskt haveri och intellektuellt självmord. I SvD:s nätupplaga slår MP:s partisekreterare Agneta Börjesson fast: 

”Det finns ingen som helst avsikt från Miljöpartiet i Karlskrona att samarbeta med Sverigedemokraterna.”

Alltihop är naturligtvis enbart pinsamt och förnedrande. Ånyo blottläggs det mönster av impotens, vanmakt och naivitet som högerextremismen bemöts med i staden. Inte konstigt att eländet biter sig kvar och frodas.

Som liberal blir man både ledsen och förbannad. På ren, oförblommerad svenska framstår faktiskt Karlskronapolitikerna som en skara vilsna klantarsel, i akut behov av förmyndare att hålla i handen.

Uppdatering:
Läs Hans Bülows ledare i Sydöstran, Öppen dörr för SD (29/4). Han kritiserar där även att moderaten KG Svenson nu vill ta hjälp av SD för att sälja kommunens Verkö hamn till Stena Line. 

Ideologilös moderat populism

Publicerad den av
7

Igår krönikerade jag i Sydöstran om Karlskronamoderaternas handlingsprogram för nästa mandatperiod. 

Finns att läsa på www.sydostran.se eller här nedan:

Ideologierna är döda! Det förkunnade statsvetaren och publicisten Herbert Tingsten i mitten av 60-talet. Bland västvärldens mogna demokratier hade de principiella motsättningarna mellan konservatism, liberalism och socialism klingat av.

Striden på den politiska arenan var bara en sorts tävlan i reklamförsäljning mellan partierna.

Tingstens tes skapade naturligtvis het debatt. En av Tingstens mest vältaliga kritiker var den unge idépolitiske reformisten Olof Palme. Vem hade rätt?

Tveklöst Tingsten. I alla fall om man ska döma efter Moderaternas handlingsprogram för Karlskrona 2010-2014. Det är ett förbluffande platt dokument, som alla trendkänsliga politiker – oavsett parti – med ett insmickrande bilhandlarleende skulle kunna vifta med.

Den som till äventyrs finner det viktigt att veta från vilka ideologiska värderingar Moderaterna tagit ut kursen, lämnas tomhänt. Istället får väljaren hålla till godo med en hög allmängiltiga floskler.

Moderaterna vill ”skapa möjligheter att möta framtidens utmaningar”. De tror på ”människors drivkraft, kreativitet och förmåga att vilja vara med och ta ansvar”. De önskar ett Karlskrona där ”alla känner framtidstro, självtillit och delaktighet”. De tycker att ”det ska vara tryggt att leva i Karlskrona”.

Räck upp en hand, ni som är emot!

Rent sakpolitiskt slås betraktaren främst av att Moderaterna helt övergett sin gamla skattepopulism. Tiden när partiet gick till val på att sänka kommunalskatten med fem kronor (!) förefaller oändligt långt borta. Nu är det grön populism som gäller för nästan hela slanten.

Det ordas ivrigt om klimat och miljö, närproducerad och ekologisk mat, cykelbanor och grön teknik. Har självaste Per Gahrton anlitats som spökskrivare?

Miljöpartiet är ju i ropet som aldrig förr, Maria Wetterstrand är mediernas älskling för dagen. Försöker Moderaterna lansera sin nya gruppledare Camilla Brunsberg som en lokal variant av henne? Inte orimligt för ett parti som uppenbarligen fokuserar på att maximera väljare efter modets vindar.

Men det blir också ett parti som kan segla iväg till vilka destinationer som helst. ”Nya Arbetarpartiet” igår. ”Nya Miljöpartiet” idag. Vad blir det imorgon? Hålls inte ideologin levande är alla riktningar lika tänkbara. Vem vågar lägga ansvaret för samhällets styre i händerna på sådana politiska kameleonter?

Pukor, men knappast trumpeter

Publicerad den av
Svara

Socialdemokraterna i Karlskrona har fått ett nytt batteri lagom till valet. Rocktrummisen Hempo Hildén, som bott i stan under ett antal år, siktar nu på en karriär inom arbetarrörelsen. 

Till SVT:s Blekingenytt säger han förhoppningsfullt: 

”Jag tror att jag kan göra en insats i Karlskrona kommun på kultursektorn. Kulturnämnden vore jättekul att vara med i och kanske vara med och påverka och så”.

Tveksamt dock om det är någon slagkraftig rekrytering. De borgerliga partierna är sannolikt gladare än Socialdemokraterna. Att få den lätt sjövilde Hempo att hålla takten i politiken lär inte bli en dans på rosor. 

KD eller SD, hugget som stucket

Publicerad den av
2

– Men kan du säga att hon står långt ifrån Kristdemokraterna idag eftersom hon bytt till Sverigedemokraterna? 

– Nej, det kan jag absolut inte säga!

Ulla Svensson, gruppledare för KD i Ronneby, svarar på Blekingenytts fråga om sin partikamrat Gudrun Johanssons avhopp till främlingsfientliga SD (SVT 12/4). 

Miljöpartiet visar färgen om Kålö

Publicerad den av
Svara

Planerna på att storskaligt exploatera den idylliska naturön Kålö inne i Karlskrona har väckt starka reaktioner i folkdjupet. Begripligt, med tanke på förslagets uppenbara okänslighet och nybrutalistiska anda.

Den harmoniska balans mellan vatten, natur och bebyggelse som idag råder kring området Långö-Kålö-Höga Holm-Dragsö riskerar att gå om intet. Därmed skulle en väsentlig del av Karlskronas speciella karaktär förskingras. Inte vidare klokt, i synnerhet för att vara i en stad som gärna stoltserar med sin status av världsarv.

Officiellt har emellertid de lokala partierna legat lågt i frågan och undvikit debatt. Tills idag. I BLT slår Miljöpartiets gruppledare Sofia Bothorp fast att Kålö bör fredas. Hon kan vidare tänka sig att ön skyddas från ingrepp genom att förklaras som naturreservat. Utmärkt! Miljöpartiet de gröna gör onekligen skäl för sitt namn här och vinner säkert mycket – välförtjänta – sympatier på kuppen. 

Med Miljöpartiet ute på banan tvingas även övriga partier att snart bekänna färg. En särskild press sätts förstås på den styrande femklöverminoriteten, där MP ingår tillsammans med de fyra borgerliga partierna. Dessa kan rimligen inte fortsätta huka i buskarna. Allt annat vore ytterst märkligt och skulle framstå som generande för hela koalitionen – vars handlingskraft redan är ifrågasatt på så många andra punkter. 

Alltså. Vad tycker de egentligen om Kålö? Det minsta Karlskronaborna kan begära av sina styrande representanter är att dessa åtminstone förmår att redovisa en uppfattning. Kan MP sätta ned foten, borde det väl inte vara så svårt för resten av kommunalpolitikerna. 

Förtäta staden med förnuft och omtanke

Publicerad den av
1

Under efterkrigstiden blev det högsta mode i Sverige att ”sanera” stadskärnorna. Mest känd – eller ökänd kanske – är den så kallade citysaneringen av Stockholm. Men även så gott som varenda landsortsstad av betydelse utsattes för omvandlingstrycket. Gamla kvarter revs och ersattes med P-hus och Domuslador (se gärna Anders Wahlgrens dokumentärfilmer Staden i mitt hjärta och När Domus kom till stan).

I Blekinge gick varken Karlskrona eller Ronneby förskonade ur denna våg av ibland alltför okänsligt genomförd arkitektonisk modernism. 

Numera är trenden bland stadsplanerare och arkitekter att förtäta städerna. Inte bara i Sverige, företeelsen är internationell. Föga förvånande har Karlskronas nya översiktsplan för 2030 också förtätning som ledstjärna.

Inget principiellt fel i detta – lika lite som modernismen under de svenska rekordåren per automatik bör ses som förkastlig. Precis som stadsbyggnadsexperten Alexander Ståhle skrev i marsnumret av tidskriften Arkitekten gäller inte frågan om staden ska förtätas. Utan hur. 

Det är när fartblindheten drabbar lokala tjänstemän och politiker som problemen uppstår. Städer är kollektiva mänskliga avlagringar, som växt fram organiskt under successiv förnyelse i många generationer. Alltför omdanande ingrepp på kort tid tenderar att slita sönder stadsmiljöernas unika karaktärer, och kapa invanda kulturband bakåt som för invånarna varit viktiga källor till trygghet, identitet och trivsel.

Eftersom förändringarna är irreversibla (det som förlorats kan inte återskapas) är det viktigt att gå fram med eftertänksamhet, hänsyn och reell demokratisk förankring. 

Förtätningsprocessen av Karlskrona får ytterligare perspektiv genom en intressant artikel i BLT den 21/12. Där återges en rapport från SCB, som konstaterar att Karlskrona bland svenska tätorter tillhör bottenligan när det gäller tillgång till gröna ytor. ”Sämst närhet till parker och gräsmattor har Karlskronaborna, 30 procent saknar närbelägna grönområden”, heter det. 

Ur den synvinkeln förefaller förslaget till förtätning av området kring Långö som än mer huvudlöst. Att med asfalt, bilar och betong utplåna den idag fridfulla naturön Kålö, belägen ett stenkast från höghusen på norra Långö, vore närmast liktydigt med ett övergrepp. Jag har personligen varit i kontakt med flera Långöbor som sagt sig vara beredda att flytta om Kålö skulle exploateras, eftersom de upplever att deras inrotade hemkänsla då försvinner.

Ska vi lära oss något av historien bör alltså slutsatsen bli: Förtäta gärna Karlskrona. Men med förnuft och omtanke.