Kall nattvind, en ö omsluten av Östersjöns mörka vågor. Atmosfären närmast gotisk; dov, mystisk, romantisk. Jag skulle vilja bo vid ett fyrtorn och skriva en roman.
Find an island
Find a lighthouse
Become the light
I havsbandet
Svara
Kategoriarkiv: Karlskrona
Kan Löfven hålla gränsen som Fälldin?
Skrivit i Corren 13/9:
Hösten 1981. Kalla kriget är frostigare än på länge. Ryssarna har nyligen invaderat Afghanistan. Stormaktsrelationerna mellan USA och Sovjetunionen är urusla.
Det tuffare världsläget återspeglas i Östersjön, där den ryska aktiviteten blivit mer omfattande och konfrontatorisk. Sverige är neutralt. Men hamnar ändå i brännpunkten när en kärnvapenbestyckad sovjetisk ubåt, U-137, grundstöter inne på militärt skyddsområde i Karlskrona.
Plötsligt befinner sig Sverige i en politisk och militär kraftmätning med Moskva som varar i tio omskakande dygn. Sovjet vill gå in och hämta ubåten. Blankt nej. Statsminister Thorbjörn Fälldin faller inte undan, utan tar kylig och lugn kommando. Oppositionsledarna Palme (S) och Adelsohn (M) hålls hela tiden noggrant informerade, vilket skapar enighet kring regeringens linje.
Samtidigt pågår ett diplomatiskt och militärt nervkrig under förhandlingarna med Sovjet. Sverige fruktar ett fritagningsförsök, ryssarna har en hotande armada beredd till sjöss. När fartygen närmar sig får Fälldin frågan från ÖB vad försvaret ska göra. Fälldin ger blixtsnabbt ordern: Håll gränsen!
Dramat får till sist en fredlig upplösning. Idag vet vi dock att Sverige var mycket närmare en skarp konflikt än vad allmänheten då förstod. Fälldin räddade spelet genom att dels samla nationen bakom sig inrikespolitiskt, dels sätta sig i respekt hos Sovjet genom att vägra kröka rygg och äventyra den svenska integriteten.
Med Putin och Ukrainakrisen är det som kalla kriget gjort comeback runt Sveriges knutar. Under kommande år kan en situation uppstå där vår statsminister sätts under lika hårt tryck som en gång Fälldin. Vad händer om regeringschefen heter Stefan Löfven? Personligen en sympatisk man.
Men påtagligt orutinerad som politiker i högsta divisionen. Ingen kan säga att han klarat valrörelsens stresstest särskilt väl. Knuffen mot Annie Lööf i TV4:s partiledardebatt är symptomatisk.
När Löfven blir pressad avslöjas ett tydligt beteendemönster. Han famlar, snubblar på orden, ilsknar till, agerar irrationellt. I grunden tecken på osäkerhet och bristande karaktärsstyrka i rollen som statsministerkandidat. Vad gör han om telefonen ringer i Rosenbad och ÖB kräver ett akut besked?
Vänd Åkesson ryggen istället
Skrivit i Corren 7/5:
Det finns en demokratisk familj. Medlemmarna har lite skilda uppfattningar om hur samhället bäst ska organiseras. De kan vara liberaler, konservativa, socialister eller något annat.
De är ivriga att kritisera varandras åsikter, precis som det ska vara i ett demokratiskt meningsutbyte. Förhoppningsvis leder debatten fram till ganska hyfsade beslut i slutänden. Ty familjen har lärt sig att kompromissa och umgås civiliserat, även om det stundtals kan hetta till sinsemellan.
Den grundläggande värdegemenskapen är ändå stark: tron på människors lika värde, toleransen och respekten, humanismen. Utan denna delande övertygelse blir allt annat meningslöst och portarna till mörkret öppnar sig.
Ett riksdagsparti strävar mot att slå upp dessa portar. Det är SD, en främlingsfientlig rörelse sprungen ur nazismen, ett parti som hotar att slita sönder de band som håller den demokratiska familjen och det fria samhället samman. Vi kan omöjligen kompromissa med sådana företrädare som sår hat och illvilja mot andra människor.
Men trots allt har de rätten att hysa sina motbjudande åsikter, framföra dem offentligt, kandidera i val och ta plats i våra beslutande församlingar. Det betyder inte att vi måste acceptera ett enda kommatecken i deras budskap. Tvärtom.
När den organiserade främlingsfientligheten mobiliserar, är det av yttersta vikt att vi inom den demokratiska familjen mobiliserar ännu hårdare mot denna vämjeliga rörelse.
Men det ska ske med sakargument, med värdiga protester, med goda exempel i humanismens anda och på så sätt tydligt visa att vi är bättre än dem. Att kasta ägg mot Jimmie Åkessons bil som i Norrköping, att försöka överrösta honom med skränande burop som i Linköping – det är förfalla till mobbens och lynchgängens metoder.
Och då gör vi våld på oss själva, ty på detta vis agerar inte den demokratiska familjen.
I Karlskrona möttes häromdagen den inför EU-valet turnerande Jimmie Åkesson av flera hundra personer som under iskall tystnad vände sina ryggar mot honom. En fredlig, kraftfull manifestation som var långt effektivare i avståndstagande än ägg och skrän. Låt detta bli Åkessons lott istället nästa gång han besöker Östergötland.
Det icke-civiliserade uppförandet kan SD stå för. Aldrig vi.
Två syskon i en kanot
Här är jag. Tillsammans med syrran hyrde jag denna röda lilla stuga på Dragsö i Karlskrona under påskhelgen.
Här är syrran. Hon heter Kerstin, men kallas gemenligen Karsten.
Och här är en svan som klampade omkring på stranden. Vi döpte den till Kurt.
Inspirerade av svanen och det fina vädret hyrde vi en kanot. Det är kul att vara på sjön, som synes.
Men det gäller att hålla sams. Annars riskerar man att få en paddel i skallen.
Vi lyckades, trots allt, paddla oss från Dragsö och in i Kålösundet (Långö till vänster).
Och sedan djärvt vidare till Ljungskär i Borgmästarefjärden.
På Ljungskär står det gamla kruthuset från fornstora dagar som genomgick antikvariskt renoveringsarbete.
Jag kunde förstås inte låta bli att klättra upp i byggnadsställningarna för att få nya perspektiv på omgivningen. Ser jag spänd ut? Jodå, höjden var ganska läskig.
Syrran var mindre äventyrlig och stannade klokt nog på marken.
Där kunde man å andra sidan göra spännande fynd som ett fågelbo med vilda påskägg.
Eller rent av en kanon som någon tappat för länge sedan. Jag ville ta den, men syrran bara suckade.
Istället gav vi oss ut på sjön igen.
Och landsteg på Höga holm, där vi beundrade utsikten mot Långö.
Höga holm är orörd av människohand. Märkligt på sätt och vis. Visst vore det trevligt med en fritidsstuga här med vy över Danmarksfjärden (Kålö skymtar till höger).
Sedan orkade vi inte mer upptäcksfärder på hav och öar, utan klev i land. Glad påsk!
Känslan av Långö
René Magritte, La Bonne Aventure, 1939.
När kungen kom till stan
Skrivit i Sydö
stran 10/4:
Det sopades extra noga på gatorna inför besöket. Staden måste ju vara putsad och fin när Carl XVI Gustaf väntas. Kring Stortorget hade tusentals människor samlats och strax före klockan 12 kom han inrullande med drottning Silvia i en svart bil.
Det var en himmelsblå vacker aprillördag i Karlskrona och kungaparet välkomnades av kommunfullmäktiges ordförande. Monarken klev upp på en scen vid torget och höll ett litet tal till folkmassan som hurrade.
Själv kunde jag inte låta bli att erinra mig en annan kung, vars visit dryga 200 år tidigare fick ett totalt motsatt mottagande. Kylslaget i dubbel bemärkelse, kan man nog säga. Ty vintern var lika isande kall som känslorna han mötte från de få karlskronabor han tilläts komma i kontakt med.
Ändå var detta på självaste julafton 1809. Men ingen gata sopades mer för Gustav IV Adolfs skull. Han var kungen som förlorat Finland i ett ödesdigert krig, avtvingats tronen och fått sitt namnchiffer systematiskt utplånat i offentligheten. Det sista han någonsin såg av Sverige var faktiskt Karlskrona.
På fregatten Camilla skickades han ut i exilen. Skeppet hade fyrtio kanoner, ett deplacement på 1345 ton och ingick ursprungligen i den nya stormaktsflotta som Fredrik Hendrik af Chapman, geniet, byggde åt Gustav III på 1780-talet.
Men nu var det alltså 1809 och det svenska Östersjöimperiet låg slaget i ruiner. Den högste ansvarige, syndabocken, Gustav III:s son och arvtagare hade suttit fängslad på Gripsholms slott i månader. När Camilla hissade segel var det fortfarande morgon.
Ex-monarken fördes ombord till sin hytt och försvann med ljudet av masternas knarrande rår, blockens gnissel och bogvattnets brus. Karlskronas örlogshamn bleknade i fjärran. Den onämnbare var för alltid borta och hans Vasasläkt hade oåterkalleligen mist sitt flera sekel långa privilegium att regera landet.
En fransk marskalk inbjöds istället ta över riket: Jean Baptiste Bernadotte. Det var för hans ättling i rakt nedstigande led som vi jublade åt i lördags. För Gustav IV Adolf gick det sämre.
Han dog i ett torftigt schweiziskt värdshusrum under sitt alias överste Gustafsson. Då hade han i närmare trettio år sedan sista resan från Sverige, allt mer ensam och förvirrad, irrat Europa runt. Jag undrar hur ofta han tänkte på det där korta och bistra julaftonsbesöket i Karlskrona.
Adjö, min kära ö
Gamla Långöbron i Karlskrona, strax efter kl 5 på morgonen. Mitt hem vid havet är sålt, jag flyttar längre uppåt landet och en tradition är över. Släkten på mors sida har funnits på ön sedan 1900-talets gryning. Nu finns ingen längre kvar. Tåget mot Linköping, tidningen och det andra livet väntar. Au revoir.
Jag tycker om djur som är bruna
Detta är Noisette. På franska betyder namnet hasselnöt. På svenska betyder Noisette det käraste djuret av dem alla. Ursprungligen är hon från Spanien, är synnerligen förtjust i fisk och tillhör Lotta, en nära vän i Karlskrona.
Ibland när jag är i min våning på Långö kommer Noisette och gör visit. Vi har umgåtts en hel del, hunden och jag. Tyvärr inte lika mycket som jag skulle önska, eftersom arbetet håller mig borta. Nu var det ett tag sedan jag var på Långö och vi gick en promenad tillsammans längs badstranden och bryggorna vid Danmarksfjärden.
Linköping är en härlig stad och tidningen jag jobbar på är excellent. Dock detta aber: varken hav eller Noisette finns här. Vilket börjar kännas så smått. Det är dags att resa down south någon helg snart, helt klart. Kära vänner måste man ju vårda.
”Jag tycker om djur som är bruna,
djur jag sällan får röra,
men hundar mest
och ekorrar, på hösten en häst,
men mest av allt hundar som ingenting har att göra.”– Beppe Wolgers
Karlskrona måste kunna bättre!
Skrivit i Sydöstran 19/12:
”Karlskrona kommun ska vara bland de 125 högst rankade i Svenskt Näringslivs undersökning om näringslivsklimatet år 2012.”
Så skrev den borgerliga femklövern i sin budget för året som nu snart är till ända. Höga ambitioner är utmärkt. Men det måste också finnas politisk kraft att sätta bakom orden.
Annars blir det bara retoriskt snömos, som urholkar förtroendet och respekten för de kommunala makthavarnas förmåga att leverera. Inom näringslivet kan man inte nöja sig med prat. Där gäller handling och resultat.
Traditionellt har Karlskrona knappast utmärkt som något sprudlande företagsparadis i stil med Gnosjö, snarare dess motsats. Ändå fanns hopp om att en lovande uppryckning var på gång. Bland landets 290 kommuner hade Karlskrona 2007 en skämmig placering på 225:e plats i Svenskt Näringslivs ranking.
Följande år vände trenden och 2011 nådde Karlskrona plats 143. Det gick åt rätt håll och den signalen var viktig. ”Vi är en kommun som lever för förändring med en positiv anda”, sa kommunalstyrelsens ordförande Camilla Brunsberg (M) då.
Sedan gick tyvärr luften ur ballongen. Facit av femklöverns mål om att nå 125-strecket 2012 blev istället ett dramatiskt fall ner mot bottenligan igen. Kommunen hamnade på plats 204.
Svenskt Näringsliv konstaterade: ”Årets ras visar på ett stort missnöje bland de drygt 200 företagare som svarat i Karlskrona. Företagen ger ett uttryck för att kommunpolitikers och kommunala tjänstemäns attityder försämrats och att man inte är nöjd med kommunens service och tillämpning av lagar och regler”.
Den negativa situationen bekräftades i barometern Årets företagarkommuner, som UC och Företagarna står bakom. Där mäts näringslivsutvecklingen genom studiet av fyra faktorer: omsättning, kreditvärdighet, resultat och antalet företag. Karlskrona låg på plats 272, nästan sämst i Sverige.
Detta är genuint allvarligt och utgör ett svidande underbetyg för kommunens styrande. Karlskrona är naturskönt och vackert. Men utgör en avkrok i relation till den ekonomiska aktiviteten i övriga landet. Därför måste Karlskrona vara extra duktigt på att göra sig attraktivt för företag och entreprenörer.
Utan ett blomstrande näringsliv som skapar resurser och möjligheter vissnar framtiden. Jobben, befolkningsutvecklingen och den kommunala ekonomin är beroende av att politiker och tjänstemän inser dessa basala fakta. Och agerar därefter.
Grästennis!
Grästennis är vackert och underbart. En lyrisk känsla. Kom och spela på Karlskrona Tennisklubb!
Christian Dahlgrens Blogg 