Kategoriarkiv: Karlskrona

Långös borgmästare har ordet (2)

Publicerad den av
Svara

Min förflyttning från Norrland blev på sätt och vis en förflyttning från skogen till havet. I mitt barndomshem såväl som uppe i Norrland var jag ej i tillfälle att beundra havet, ty min verksamhet och min hemvist var i allmänhet förlagd till trakter, vilka ej hade beröring med havskusten.

Annat blev det här i Karlskrona, här kom jag att bosätta mig på en ö i Östersjön, visserligen ej bredvid det öppna havet, men ändå med känning av dess böljesvall.

I början kändes det vemodigt och ödsligt, att ej omkring sig höra vindens sus i den vida barrskogen och ej se de höga fjällarna resa sina snötäckta hjässor mot blåa skyar, men snart drogs jag ner mot stranden, där böljorna lekte bland klipporna, stundom smekfullt och stundom i vild yra.

Och när sommarsolen sänkte sina varma strålar ned mot jorden – hur skönt att låta sig famnas av dessa böljor. Det blev mig ett nytt livselixir, dessa varje dag återkommande friluftsbad, och jag blev snart lika innerligen förenad i vänskap till havet som jag förut varit till skogen.

– J A Henricsson, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, 1923.

Långös borgmästare har ordet (1)

Publicerad den av
3

Långö i Karlskrona är för mig en kär plats sedan barndomen. En gång, mellan åren 1909 och 1933, var ön ett självstyrande municipalsamhälle med en egen borgmästare. Så kallades nämligen municipalstyrelsens driftige ordförande J A Henricsson (1859-1941) i folkmun.

Han var en allmänt respekterad socialdemokratisk politiker och tidningsman, som 1906 flyttade från Sundsvall till Karlskrona för att bli chefredaktör på Blekinge Folkblad (vars namn senare byttes till Sydöstran). Henricsson kom att slå sig ner på Långö, då tillhörande Augerums kommun, byggde hus på Rådmansgatan och blev öns naturlige ledande profil.

Han må varit socialist, men alls ingen dålig och gapig sådan utan en strävsamt pragmatisk, ansvarstagande folkrörelsedemokrat av det handfast reformistiska virke som i förra sekelskiftets brytningstid bidrog till att forma det moderna Sverige.

1923 utgav han sina memoarer, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, en ytterst läsvärd liten bok för alla Långövänner. Ur denna skrift talar J A Henricsson direkt till oss i bloggens sommarserie ”Långös borgmästare har ordet”:

Det var givetvis en önskan, att Blekinge Folkblads redaktör skulle bosätta sig i staden, men detta lät sig ej göra, enär den tiden på året – sista dagarna i juni – ej fanns lämpligt husrum där. Förut omnämnde skomakaremästare Petersson hade amellertid ombestyrt bostad på en ö, Långö, som var förenad med staden genom en bro, men tillhörde landsorten, Augerums kommun.

Ön var då föga bebyggd, något hundratal invånare, och känd som vara den plats, där staden höll före att den hade rätt att placera bråkigt och otrevligt folk. De sämre av stadens innevånare hänvisades dit när husrum ej stod att uppbringa i staden.

Det yttrades till och med en gång i stadsfullmäktige av en dess ledamot, att Långö var stadens avstjälpningsplats och att mellan staden och Långö skulle finnas en ”kinesisk mur”, som förhindrade varje samband med ifrågavarande ö och staden.

Således trevliga framtidsutsikter: en kinesisk mur att passera till och från mitt arbete på redaktionen i staden och en bostad bland folk, som ej bevärdigades bo i staden. Erkännas måste också, att det då ej var utan risk man passerade bron och att ute på Långö vapen rätt ofta togos i bruk både inomhus och ute.

Jag gick emellertid helskinnad genom den värsta tiden, utom att min nasus vid ett tillfälle fick sig en släng av en person, som påstod sig ha något otalt med mig. Jag gav honom givetvis ett nyp igen och så var den saken uppgjord.

Lördag på af Chapmans Skärfva

Publicerad den av
Svara

Esteten Carl August Ehrensvärd menade att Blekinge var den första behagliga platsen på jordklotet som en resenär norrifrån nådde. Efter att vandrat i den pastorala kulturmiljön kring herrgården Skärfva, som Fredrik Henrik af Chapman skapande i samarbete med Ehrensvärd under 1700-talet, är jag benägen att ge honom en poäng. Här finns vila och ro för själen.

Putin tar hem spelet

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 1/2:Corren.

Det går inte att blunda för att den ryska energijätten Gazprom är ett maktinstrument i Putinregimens händer. Gasledningsprojekten Nord Stream 1 och 2 i Östersjön tjänar Kremls postsovjetiskt imperialistiska ambitioner. Västeuropa görs mer beroende av ryska energileveranser. EU blir därmed än sårbarare för Putins splittrings- och utpressarpolitik.

Samtidigt bidrar gasledningarna till att Ryssland kopplar ett starkare grepp om den strategiskt viktiga Östersjöregionen. Dessa pipelines är revirmarkörer i havet, ledningarna och dess underhållspersonal måste skyddas, väsentliga intressen bevakas. En förträfflig ursäkt för Ryssland att trappa upp sin redan mycket påtagliga, aggressiva militära närvaro.

Det var illa att Alliansregeringen 2009, i skuggan av Georgienkriget dessutom, lade sig platt för Kreml och motståndslöst accepterade bygget av Nord Stream 1. Det innebar bland annat att Gazprom tilläts utnyttja blekingehamnen i örlogsbasen Karlskrona för att bunkra upp 14 300 rörledningsdelar (varje rör var 12 meter långt och vägde 23 ton, det säger något om projektets omfång).

Marint känsligt område för svensk del? Herregud! Minns bara var den beryktade sovjetiska ubåten U137 gick på grund någonstans under kalla krigets åttiotal…

När skuggan nu fallit än tyngre och mörkare från Rysslands ockupation av Krim och krigande i östra Ukraina, har det blivit dags för Nord Stream 2. Ingen har undgått att säkerhetsläget drastiskt försämrats. Därför har heller inte Löfvenregeringen kunnat agera lika viljesvagt mot Putin som Alliansen gjorde förra gången.

Man lyckades nyligen övertala lokalpolitikerna på Gotland att inte sälja ut Slite hamn till ryssarna på samma sätt som blev fallet med Karlskrona några år tidigare. Eller övertala, förresten. Krasst handlade det snarare om att regeringen fick muta gotlänningarna med skattebidragspengar (”statlig kompensation”) för att de skulle förmås att backa.

Men regeringen har inte kunnat rubba makthavarna i den lilla landsorten Karlshamn från att för lockande rubelmiljoner låta Gazprom använda svenskt territorium för bygget av Nord Stream 2. Under tisdagen röstade kommunens majoritetskoalition – Socialdemokraterna, Liberalerna och Centern – precis som ryssarna önskat.

Inga försök till ansiktsräddande politikersnack kring detta kan dölja den faktiska konsekvensen: Kreml är enbart att gratulera som får ett potentiellt brohuvud mitt i Blekinge, nästgårds flottans Karlskrona.

Hur är det möjligt att en sådan situation kunnat uppstå?

Något måste vara allvarligt sjukt när vitala nationella säkerhetsintressen i orostider kan åsidosättas så här av en ansvarslös kommunstyrelse, medan regeringen fåraktigt tvingas skylta inför världen med neddragna brallor.

Vad sänder det för signal om Sverige? Inte lär respekten för statens förmåga att sköta sina kärnuppgifter och värna vårt konungarikes integritet öka direkt.

Ensam

Publicerad den av
Svara

Långö

Vid den yttersta gränsen för en av barndomsvärldens käraste oaser, norra Långö. Jag sitter längst ut på den lilla udden, det är grått och rått med regn i luften, och jag önskar så himla jättemycket att jag bara kunde få gå hem till mormor på Lagmansgatan igen. Som vanligt säger hon på sitt självklara sätt att jag naturligtvis kan få stanna hur länge jag vill, att jag är bra, allt är bra, lugnt, tryggt. För vi är ju vi. Men hon är borta. De gamla välbekanta husen på ön är stängda och stumma och jag är tusen mil från den tid som en gång var. Tja, vad gör man nu?