Återstarta Expo 25!

Stumholmen i Karlskrona där den moderna tidens sjönära boende lanserades 1993.

Affärslivskrönika i BLT och Sydöstran 25/1:

Bomässor är ett fenomen med närmare i ett sekel på nacken i Sverige. Den mest inflytelserika var Stockholmsutställningen 1930 – det stora nationella genombrottet för funktionalismen.

Mycket viktig var också Helsingborgsutställningen 1955 (H55) som i efterkrigstidens optimistiska anda visade upp nya funktionalistiska grepp inom arkitektur, heminredning och industridesign.

Även bomässan i Karlskrona 1993 måste räknas till en av de mest betydelsefulla. På det tidigare militärområdet Stumholmen introducerades nämligen vår tids moderna sjönära boende för lika häpna som förtjusta besökare.

Avtrycken märktes tydligt i efterföljande bomässor som H99 i Helsingborg, Bo01 i Malmö (Västra hamnen) och Bostad 02 i Stockholm (Hammarby sjöstad).

Dryga 30 år efter denna knallsuccé var tanken att Karlskrona skulle arrangera en ny bomässa, Expo 25. Med fokus på utveckling, ny teknik, stadsbyggnation, välfärd och livskvalité skulle Karlskrona åter visa vägen mot framtidens boendemöjligheter, därtill i en av rikets vackraste städer, omgiven av skärgård och glittrande hav.

Men efter valet blev det maktskifte i kommunen och bomässan 2025 skrotades av besparingsskäl. Det framstår som djupt olyckligt, icke minst mot bakgrund av att Karlskronas näringsliv skriker efter kompetens och kommunen behöver locka inflyttare i drivor.

Expo 25 hade kunnat bli ett enastående tillfälle att marknadsföra staun och få hela landets blickar riktade mot sig. Har vi verkligen råd att missa en sådan chans?

Mörtsjöåsen tur och retur

”Vandra, känna vidden av livet och glädjas åt tron att runt nästa hörn av vägen ligger Paradiset”, som Olle Hammarlund skrev om tjusningen av att gå.
Själv prövade jag idag att vandra leden från Bastasjö till Mörtsjöåsen, en sträcka på 8,5 kilometer.
Framme vid Mörtsjöåsen, sommartid ett populärt rekreationsområde. Efter blott en kortare paus – man blir nerkyld ganska fort i sena november så det gäller att hålla ångan uppe – vände jag åter till Bastasjö. Totalt blev det 17 kilometer och fyra uppfriskande timmar i vandringsspåret.

Skogsliv

”Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden”, menar buddisten och fredsaktivisten Thich Nhat Hahn. Han förkunnar den kontemplativa vandringens väg till ökad närvaro, harmoni och självinsikt. ”Med medveten andning, värdig hållning och med ett leende på dina läppar ska du sätta din fot på jordens yta som en kejsare sätter sitt sigill på kungliga dekret”.

Ja, så kan man resonera. Annars är det ju bara skönt att ströva runt lite i ett friluftsområde som Bastasjö. Den gröna leden på 12,9 kilometer blev dagens djärva vandringspass genom skogen i ljuvligt robusta november, då naturen skrudar om inför vintern och luften är frisk och klar. Men, oj. Det kändes i benen efteråt!

Fädernas dag på Marinmuseum

En liten utflykt på Fars dag. Frida och jag tog med våra pappor Bengt och Anders till Marinmuseum vid Stumholmen för att bjuda dem på lunch.

Här står vi samlade i Galjonshallen kring den gamla monsterfavoriten Medusa, del av amiralitetsbildhuggargeniet Johan Törnströms magnifika galjonsfigur Perseus som en gång prydde det 60-kanonsbestyckade linjeskeppet Försiktigheten (sjösatt 1784).

Enligt grekisk mytologi ska alla som skådar Medusas ansikte bli förstenade, så känsliga tittare på fotot ovan bör kanske därför kika med just en viss försiktighet.

Den grekiske hjälten Perseus i egen hög person.
Farsdagslunch i Marinmuseets restaurang.

Allhelgona med rosor och ljus

Vår Långöfamiljs viloplats på Wämö kyrkogård, Karlskrona.

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.

– Erik Lindegren, Arioso, 1947.

På bevingad fot

Helgvandring i höstskogarna kring Bastasjö i Karlskrona och jag säger som den franske favoritförfattaren Patrick Modiano: ”För mig har aldrig hösten varit någon dyster årstid. De vissna löven och de allt kortare dagarna har aldrig fått mig att känna att någonting tar slut utan snarare att gripas av förväntningar inför framtiden. Det finns något elektriskt i luften… Jag känner mig inte deppig vid den tiden. Jag har heller inte känslan av tidens flykt. Jag känner att allt är möjligt. Året börjar i oktober.”