Cover by Roy Lichtenstein, 1966.
Månadsarkiv: augusti 2016
Portrait de famille
Rättvisare rättvisa
Klackarna i taket! Linköping blir värdkommun för Fair Trade Forum 2017, vilket kommunalrådet Nils Hillerbrand (MP) i torsdagens Corren uttrycker sin glädje över. Som inspirerade uppladdning för detta event i den rättvisa, etiska handelns tecken har han denna helg åkt till Göteborg.
Där hålls nämligen årets Fair Trade Forum i dagarna tre med nationellt sammanstrålande nätverkande rättviseaktivister och representanter från Sveriges certifierade Fairtradekommuner. Och en sådan kommun är ju Linköping sedan 2009, efter att den då styrande borgerliga alliansen beslutat att detta var en bra idé.
Därför satsas våra skattepengar på att köpa in Fairtradevaror som kaffe, te och bananer till kommunens arbetsplatser, skolor och äldreboenden.
Kommunen ägnar sig också åt propagandaverksamhet för att övertyga oss om hur toppen det är med Fairtrade. ”Håll dig uppdaterad på vilka aktiviteter och evenemang som är på gång genom att följa Fairtrade City Linköping på Facebook”, tipsas det på kommunens hemsida.
Linköping är som bekant platsen där idéer blir till verklighet. Men ärligt talat. Var just denna Fairtrade City-idé så smart att förverkliga, egentligen? Visst, det tycker säkert LO och Svenska kyrkan, som står bakom det ”oberoende” Fairtrade i Sverige och dikterar vilka krav som gäller för att kvala in under dess banér.
Och visst, i mångas ögon förefaller det progressivt, kreddigt och världsförbättrande ansvarstagande att stoltsera som medlem i Fairtradeklubben.
Vi vill göra gott, vi vill hjälpa hårt arbetade människor i fattigare länder att få en drägligare tillvaro, det är absolut inget fel med att engagera sig för schyssta villkor inom den internationella handeln.
Men stå då upp för riktig marknadsekonomi, en fri handel över gränserna utan diskriminerande tullar och snedvridande subventioner.
Fairtrades alternativa handelssystem däremot är mindre lyckat, vilket visats av forskningsstudier från bland andra University of London 2014, från Berkeleyuniversitetet 2012, från Lunds Universitet, SLU och AgriFood Economics Centre 2009.
Produktionen är dyr och ineffektiv. Småskaligheten och de reglerade minimipriserna konserverar redan utsatta ekonomiska och sociala förhållanden.
Mekanismen för utbud och efterfrågan rubbas, följden är kostsam överproduktion av exempelvis kaffe. Mycket tvingas Fairtrades kontrakterade bönder dumpa på den vanliga marknaden, vilket gör det kärvare för reguljära kaffeodlare att klara plus och minus.
Kan vi inte fundera lite på hur vettigt det är att officiellt stödja sådan ”rättvisa” från Linköpings sida?
Sundance Kid
I hösthumlans tid
Genom grottan av löv
Ser jag de första stänken på havet
Syrligt är kartet jag klöv
Borta är båtarna
Borta är fåglarna
Och jag hör mig mumla: Nej!
Du bryr dig inte mer om mig
Än om denna våta förbibrummande humla
Hösthumlan på EP:n anno 1964 är naturligtvis Beppe Wolgers själv (det har vi Olle Adolpsons ord på om inte annat). Jag har alltid älskat den här fina, korta visan. De enkla raderna – ytterligare förhöjda genom Olles sång och musik – fångar i koncentrat så bitterljuvt vackert dessa dagars melankoliska stämning av bortilande sommar och begynnande höst. Framför mig brukar jag se fjärden vid Långö badstrand i Karlskrona, barndomssomrarnas lekfullt trygga oas hemma hos mormor, nu övergiven och tom med annalkande krispig kyla i luften. Humlan, den är också jag.
Envar sin egen polis?
Det mörknar för varje dag nu när sommaren går mot sitt obevekliga slut. Men i städerna riket runt lyses augustinätterna upp av eldhärjade fordon.
På onsdagsmorgonen vaknade vi till nyheten att en garagelänga med närmare 20 bilar i Norrköpings Klockaretorpet stått i lågor. Enligt vittnesmål var det fyra personer som anlagt branden och schappat.
Samma natt brann tre bilar i Linköping. En bilbrand rapporterades även från Lund och i Malmö fortsatte bilbrännandet för nionde natten i rad.
Föregående natt i Husby, Stockholm, hade någon eller några satt fyr i ett parkeringsgarage med 47 bilar. En flaska innehållandes brännbar vätska hittades på platsen. Och så här har det hållit på länge i vårt avlånga land.
Rikspolischefen Dan Eliasson är dock nöjd och vid gott mod. I tidningen Svensk Polis summerar han glatt resultaten av sin myndighets förmåga att upprätthålla lag och ordning med orden: ”Vi klarade även denna sommar”.
Den verklighetsuppfattningen delas kanske inte riktigt av gemene man. Den delas definitivt inte av Polisförbundets Anna Nellberg Dennis, som offentligt rullar Eliasson i tjära och fjäder:
”Det är bilar som brinner, det kastas stenar. Att komma och säga att den här sommaren gick bra… Det är egentligen med guds försyn som den här sommaren har gått bra, om du frågar mig. Den undre gränsen är redan passerad” (SR 16/1).
Den råa sanningen är att polisen står närmast maktlös mot dessa gangsters som respektlöst förstör andras egendom och äventyrar både liv och säkerhet i de drabbade bostadsområdena.
Endast i sällsynta fall grips någon misstänkt. Brottsoffren tvingas i princip räkna med att gärningsmännen går fria, igen och igen. Expressens Lotta Gröning kallar bilbränderna en terrorhandling mot det civila samhället. Det är precis vad det är.
Desto sorgligare att vi har en stat som gjorts stor och stark på alla möjliga sätt – utom där det är statens raison d’etre att vara det: i skyddet av medborgarna mot såväl yttre hot som inre. Det finns inget betryggande militärt försvar och den statliga kärnfunktion som Dan Eliasson tronar över är ett dysfunktionellt organiserat, uppgivet kaos.
Får inte kommunerna upprätta egna lokala poliskårer när statens dito fallerat, får väl medborgarna använda sig av lagen om nödvärn och envarsgripande.
Rättegångsbalken (24:7) stadgar: ”Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman”.
Envarsgripande är vanligen inte att rekommendera, det är av uppenbara skäl riskfyllt och kan medföra vådliga konsekvenser. Vilket belyser vikten av att vi måste ha en professionell, närvarande och effektiv ordningsmakt på gator och torg, som gör att vi slipper fler nätter upplysta av brinnande bilar.
Regeringen lovar mer prioritet på det. Onekligen på tiden. Hoppas att det märks innan nästa sommar, åtminstone.
Vårt behov av Jolo
Och tonträffen! Man borde betrakta Jolo som en libero i ett fotbollslag! Han var en medarbetare som helt enkelt hade till uppgift att tänka själv och läsa fritt. Dagens tidningar förstår nog inte vikten av en libero. Det finns inget som bryter av idag. Kolumnisternas uppgift är att enbart kommentera det dagsaktuella. Mycket i samtiden går därför förlorat. Men det krävs ju en speciell begåvning – man måste befinna sig exakt där kikaren ger skärpa!
– Torsten Ekbom, Så minns vi Jolo, 2014.
Die Lebensstufen
Trettiofem år av lust
I höst ska vi fira! Ett av den svenska popens snyggaste album fyller 35 år – Lustans Lakejers Uppdrag i Genève. Plattan kom som en smärre uppenbarelse 1981, doftande av internationell glamour, stil och eleganta champagnenätter. Det var ogarderad eskapism, drömmar om flärd och dekadens, långt bortom det konsumgråa folkhemmets foträta verklighet. Johan Kinde gav också puritanerna blodstörtning med sin underbara replik om att ”kläderna är viktigare än musiken”. Tänk om någon kollegialt snitsig riksdagsledamot hade sagt samma sak om politiken. Den lustans partisten skulle jag röstat direkt på. Nu lyssnar vi på öppningslåten Rendez-vous i Rio.








