Månadsarkiv: november 2015

Kilimanjaros frusna leopard

Publicerad den av
Svara

Kilimanjaro

”Kilimanjaro is a snow-covered mountain 19,710 feet high, and is said to be the highest mountain in Africa. Its western summit is called the Masai ’Ngaje Ngai’, the House of God. Close to the western summit there is the dried and frozen carcass of a leopard. No one has explained what the leopard was seeking at that altitude.”

Det är inledningen till Ernest Hemingways The Snows of Kilimanjaro (1936), ett av hans bästa och mest kända verk. Leoparden ska givetvis ses som symbol för novellens döende karaktär Harrys drömmar och öde (som även i viss mån speglar Hemingways eget själstillstånd).

Legenden om det frusna leoparden är otvivelaktigt fascinerande. Länge trodde jag att den var en skröna, en produkt av Hemingways skönlitterära fantasi. Men nej, faktiskt inte.

Erik von HelandErik von Heland, senare i livet framträdande politiker i Bondeförbundet och landshövding i Blekinge, arbetade ett tag som manager på Karen och Bror Blixens kaffeplantage i Kenya. I boken Mina Afrikaår (1966) berättar han om en episod då han och Bror Blixen besteg Kilimanjaro tillsammans 1921:

”Det var inte långt nedanför den stora kratern, som Bror kunde visa upp den frusna leoparden.
– Här ser du ett av världens underverk, en infrusen leopard, som i årtionden har legat och vaktat Kilimanjaros topp!
– Du är en fantastisk storskojare, Bror! Hur sjutton har du hunnit få upp leoparden hit, replikerade jag.
Vi hade en animerad diskussion, och Bror skrattade överförtjust åt min övertygelse att han ljög och försökte lura mig. Väl vetande, att farmarna drev ohejdat med dem som gjorde nykomligens misstag, aktade jag mig under resten av min Afrikatid noga för att föra in samtalet på leoparden på Kilimanjaro…”

Några år efter sin hemkomst till Sverige bevistar von Heland en träff med gamla Afrikaveteraner på Riches festvåning i Stockholm. Han drar då den dråpliga historien om hur Bror Blixen försökt narras med honom, men möts av invändningen att så icke alls varit fallet. Kadavret var högst genuint.

”Leoparden blev föremål för allmän diskussion den kvällen. Den stora gåtan var hur den hade kunnat komma dit upp och bli stelfrusen. Man enades om, att leoparden säkerligen hade varit sjuk och febrig, gått upp för att få svalka och slutligen dött och frusit till ett Kilimanjaros konstverk.”

Erik von Heland kunde inte släppa historien och grävde vidare. Han skriver i sin bok om hur han till slut lyckas vaska fram uppgiften att den mytomspunna leoparden funnits där åtminstone sedan 1889, då den upptäcktes av Hans Meyer – en tysk professor från Leipzig som ska ha varit den förste (västerlänning i alla fall) som besteg Kilimanjaro.

Det aktuella stället på berget är döpt till Leopard Top, alternativt Leopard Point. Så nu har vi fåkunniga äntligen fått klarhet i detta! Frågan är väl bara då: finns möjligen lämningar kvar av leoparden än idag? Någon som har varit och kollat?

Gin eller whiskey med Bror Blixen

Publicerad den av
Svara

Bror BlixenJag befinner mig i Skåne, som tveklöst är ett fascinerande landskap med intressanta människor.

Ta till exempel friherren och lebemannen Bror von Blixen-Finecke (han som ett tag var gift med Karen, ni vet) vilken av Beryl Markham – den första kvinnliga soloflygaren över Atlanten i östvästlig riktning – karaktäriseras som ”the toughest, most durable white hunter ever to snicker at the fanfare of safari or to shoot a charging buffalo between the eyes while debating whether his sundown drink would be gin or whiskey”. Rock and roll.

Att det var high life nere i Afrika på den tiden förstår man av det i glada kretsar populära uttrycket: ”Are you married or do you live in Kenya?”. När Bror Blixen inte var där med nattklubbande och storviltjagande kompisar som Ernest Hemingway och prinsen av Wales, var han hemmahörig på Näsbyholms slott i Skurup.

Om man skulle åka dit och säga hej?

America: Paradise Lost

Publicerad den av
Svara

USAThere was a time, long ago, when the average American could go about his daily business hardly aware of the government – especially the federal government.

As a farmer, merchant, or manufacturer, he could decide what, how, when, and where to produce and sell his goods, constrained by little more than market forces. Just think: no farm subsidies, price supports, or acreage controls; no Federal Trade Commission; no antitrust laws; no Interstate Commerce Commission.

As an employer, employee, consumer, investor, lender, borrower, student, or teacher, he could proceed largely according to his own lights. Just think: no National Labor Relations Board; no federal consumer ”protection” laws; no Security and Exchange Commission; no Equal Employment Opportunity Commisson; no Department of Health and Human Services.

Lacking a central bank to issue paper currency, people commonly used gold coins to make purchases. There were no general sales taxes, no Social Security taxes, no income taxes.

Though government officials were as corrupt then as now – maybe even more – they had vastly less to be corrupt with. Private citizens spent about fifteen times more than all government combined. – Those days, alas, are long gone.

– Robert Higgs, Crisis and Leviathan: Criticial Episodes in the Growth of American Government, 1987.

The New Liberal Vision of Freedom

Publicerad den av
Svara

FrihetAs their classic forebearers, new liberals do not seek to takeover any government. They ignore government. They only want to be left alone by government, and secede from its jurisdiction to organize their own protection.

Unlike their predecessors who merely sought to replace a larger government with a smaller one, however, new lberals pursue the logic of secession to its end. They propose unlimited secession, i.e., the unrestricted proliferation of independent free terriories, until the state’s rage of jurisdiction finally withers away.

To this end – and in complete contrast to the statist projects of ”European Integration” and a ”New World Order” – they promote the vision of a world of tens of thousands of free countries, regions, and cantons, of hundreds of thousands of  independent free cities – such as the present-day oddites of Monaco, Andorra, San Marino, Liechtenstein, (formerly) Hong Kong, and Singapore – and even more numerous free districs and neighborhoods, economically integrated through free trade (the smaller the territory, the greater the economic pressure of opting for free trade!) and an international gold-commodity money standard.

If and when this alternative liberal vision gains prominence in public opinion, the end of the social democratic ”End of History” will give rise to a liberal renaissance.

– Hans-Hermann Hoppe, Democracy – The God That Failed, 2001.

Politikernas partyprojekt

Publicerad den av
Svara

Gästledare i Corren 4/11:Corren.

När politiker ger sig in i cirkusbranschen med fickorna fulla av andras sedelbuntar bör varningslampan blinka. Som här i Linköping, där våra förtroendevalda sett sig manade att ”höja ambitionerna” för att locka hit skojiga jippon av olika slag.

Man har faktiskt formulerat en särskild slags kommunal partystrategi med målet att ”lyfta Linköping till en av Sveriges tre främsta städer inom event och möten med nationell och internationell lyskraft”. Inte dåligt.

Men PR-miljonerna som glatt satsas på att fiska artister, tävlingar och konferenser till Linköping är skattemedel. Politikerna i stadshuset lovar att pengarna kommer att ge tillbaka mycket i form av nya jobb och ökade intäkter till besöksnäringen. Hm, kanske. Vi har hört samma visa otaliga gånger förr från andra kommuner i Sverige med liknande stjärnögda drömmar om bröd och skådespel.

Erfarenhetsmässigt har det inte sällan slutat med baksmälla, sura revisorer och flykt undan ansvar. Så behöver det nödvändigtvis inte bli med Linköpings djärva planer på att armbåga sig in i täten bland landets klarast lysande eventmetropoler.

Man bör dock minnas att denna marknad är osäker, nyckfull och knivskarpt konkurrensutsatt. Känns det tryggt och vettigt att offentliga makthavare äventyrar våra ihoparbetade pengar på detta? Är det verkligen en kommunal uppgift att agera nöjespromotor?

En besläktad fråga är den uppmärksammade idén om att göra en konsertsal av det gamla skyddsrummet i Trädgårdsföreningen. Det är KD-politikerna Andreas Ardefors och Per Larsson som aktualiserat förslaget genom en motion till kommunfullmäktige.

Duon hävdar att behov och underlag tycks finnas, samt att ”en attraktiv lokal, insprängd i berget, kommer att sätta Linköping på kartan över städer med spektakulära samlingslokaler, liknande Berwaldhallen i Stockholm”.

Nu vill alltså KD att kommunen utreder projektet. En häftig grej, absolut. Fast är det något att investera skattepengar i?

En östgötavariant av Berwaldhallen kommer att gå loss på åtskilliga miljoner att bygga. Sedan tillkommer de kontinuerliga kostnaderna för drift, underhåll och personal år efter år… Det är förstås lätt för politiker att leka entreprenörer om medborgarna ska svara för riskkapitalet och bära eventuella förluster.

Så varför en kommunal utredning alls? Finns ett genuint behov och marknadsmässiga förutsättningar är sundare och enklare sätt att rekommendera. Meddela enskilda företagare och byggherrar att de är välkomna att få skyddsrummet i Trädgårdsföreningen till skänks, om de är villiga att bygga och driva en privatägd konserthall där.

Eller varför tar inte KD-paret Ardefors och Larsson chansen själva, bildar eget bolag, lånar pengar på banken och sätter igång? Men vad gäller utflykter i event- och nöjesvärlden är det nog – för alla parter – bäst att säga: Politiker, bliv vid er läst!