Under 1930- och 40-talen brändes otaliga synagogor i Europa. På 90-talet, när det multietniska Jugoslavien sprängdes sönder av inbördeskrig och terror, var det moskéernas tur.

I den bosniska delrepubliken, där blodbadet var värst, förstördes över tusen muslimska gudstjänstlokaler av kroatiska och serbiska ultranationalister. När freden kom visade dessvärre europeiska bidragsgivare ett mycket svalt intresse för att restaurera de ödelagda moskéerna. Desto villigare var Saudiarabien.

Den saudiska staten beräknas ha investerat drygt en miljard dollar i trakterna kring Sarajevo. Fast någon restaurering av traditionella Balkan-moskéer är det inte tal om. De nya moskéerna är vräkiga byggen i arabisk stil, och den form av islam som predikas där oroar även många bosniska muslimer. Ty saudierna må vara generösa, men deras pengar är inte kravlösa. Långt därifrån.

Det är nämligen inte enbart olja som den feodala kungadiktaturen Saudiarabien exporterar. En icke ringa del av de enorma inkomsterna från det svarta guldet under ökensanden används till att sprida wahhabismen över världen.

Wahhabismen är den fundamentalistiska saudiska statsreligionen, som uppstod på 1700-talet med målsättningen att vrida klockan tillbaka till profeten Muhammeds tid.

Inga andra tolkningar av islam än den påstått ursprungliga bokstavstrogna versionen tillåts existera. Inga andra religioner heller för den delen – i Saudiarabien finns följaktligen varken kristna kyrkor eller judiska synagogor.

Däremot ett förtryckande konservativt samhällssystem av medeltidskaraktär, komplett med kvinnoapartheid och offentliga halshuggningar som etablerad avrättningsmetod. Det är ett land ljusår från demokrati och mänskliga rättigheter, men med desto ivrigare religiösa missionärer.

I ett par decennier har den saudiska staten finansierat moskébyggen, skolor och muslimska kulturcentra i utlandet. Villkoret är ständigt detsamma: wahhabismens överhöghet. Man har även massutbildat saudivänliga imamer, och lockat unga män med stipendieresor till de heliga platserna Mecka och Media.

Wahhabismen är extremt intolerant, reaktionär och våldsromantisk. Det är denna vulgärreligiösa åskådning som fostrade Usama bin Ladin, och som blivit den ideologiska grogrunden för hans internationella terrorkrig mot alla otrogna, judar och ”korsfarare”. Exempelvis har saudifinansierade moskéer och skolor i Pakistan tjänat som rekryteringsbaser både för al-Qaida och dess allierade inom den afghanska talibanrörelsen.

Och på europeisk mark är inte Bosnien den enda platsen där wahhabismens anhängare försöker köpa sig makt och inflytande. Sommaren 2005 avslöjade P1:s samhällsprogram Kaliber i ett reportage att saudiska oljepengar även använts för dubiösa ändamål i Sverige. Bland annat har Saudiarabien bekostat en muslimsk friskola i Örebro, och den stora moskén i Malmö.

Kaliber avslöjade vidare att den vackra moskén på Medborgarplatsen i Stockholm ursprungligen var tänkt att byggas med saudiskt kapital. Men där backade församlingen ur när man insåg att uppgörelsen innebar förlorat oberoende: saudierna krävde majoritet i styrelsen och rätten att tillsätta imamen.

Sedan länge är det känt att Saudiarabien även erbjudit sig att bekosta en ny moské i Göteborg. Sveriges muslimska stiftelse, som ansvarar för det planerade bygget, har förbluffande nog inte rest några invändningar. Tvärtom har man villigt tagit emot pengar för uppförandet av en gudstjänstlokal nedanför Ramberget i stadsdelen Hisingen.

Mohammad El-Alti, som är ledamot i stiftelsen, sade nyligen om den blivande moskén: ”Vi räknar med byggstart efter nyår. Den blir delvis finansierad av saudiska staten” (Göteborgs-Posten den 4/12, ej online).

Längre norrut har Stiftelsen Umeå Moské under fyra år försökt samla in medel till ett moskébygge. Efter diverse märkliga turer har stiftelsen dock likviderat sig själv och kassan gapar tom. Då kommunens redan beviljade bygglov snart upphör, har istället föreningen Svenska muslimer i Umeå övertagit ruljansen och kontaktat Saudiarabien för bistånd.

”Vi har ett sändebud där för att se om det finns organisationer som vill bidra. Tiden är kort och att förlita sig på privata gåvor skulle ta för lång tid”, säger föreningens ordförande Nasser Mosleh till Västerbottens-Kuriren den 24/11.

Moskén i Umeå beräknas kosta 25 miljoner kronor att uppföra. Att det inte är helt enkelt att skaka fram dessa summor bara genom att skramla med insamlingsbössor bland enskilda svenska muslimer är förståeligt.

I Karlskrona ska exempelvis Islamiska kulturföreningen få köpa en tomt av kommunen. Köpeskillingen tros landa på omkring en miljon kronor. Men de lokala muslimerna har enbart lyckats få ihop 400 000 kronor så här långt (BLT den 10/10). Drömmen om att sedan äntligen kunna samlas i en nybyggd moské med minaret verkar mycket långt borta.

I sådana situationer är det inte konstigt att stinna saudiska checkhäften stundtals verkar som en frestande lösning. (I Karlskronas fall har dock Islamiska kulturföreningen sagt sig vilja finansiera moskén helt utifrån egen kraft.)

Men saudistålar blir naturligtvis inte mer acceptabla för det. Frågan är hur stort inflytande Saudiarabiens missionerande egentligen fått bland svenska muslimska församlingar. I UNT den 12/12 skriver Mohamed Kadri, tidigare ordförande i Islamiska föreningen i Uppsala, följande på debattplats:

”Våra ledare i olika församlingar och förbund arbetar för att få verksamhetsbidrag för att kunna täcka olika driftkostnader och för att ha bra kontakt med oljeländer för att finansiera moskébyggen.”

Varningsklockorna borde ringa högt och ljudligt. Men få svenskar verkar bry sig – antingen av naivitet, okunskap eller utifrån missriktad tolerans. Rädslan att spela det främlingsfientliga muslimhatarpartiet Sverigedemokraterna rakt i händerna bidrar sannolikt också till tystnaden.

Att moskéer ska få byggas i Sverige är det inget snack om. Muslimer har lika mycket rätt till egna gudstjänstlokaler som kristna, judar eller några andra. Detta ligger bortom all diskussion. Punkt.

En sak är emellertid glasklar: wahhabismen är oförenlig med allt vad det öppna samhället står för. Både muslimer och icke-muslimer måste ta sitt ansvar för att stoppa offensiven från den religiösa fundamentalismen. Saudiarabiens oljepengar stinker. Att enbart hålla sig för näsan och titta bort är inte nog.