Mankells antisemitiska ramsor

Publicerad den av
2

I måndags angrep israelisk militär en grupp fartyg, som avsåg att bryta mot blockaden av Gaza – styrt av den islamistiska terrororganisationen Hamas. En sak är glasklar. Israels aktion var ett klumpigt, tragiskt och kontraproduktivt övergrepp, som i helt onödan krävde flera människoliv och skadade ännu fler.

Händelsen blev i praktiken en propagandaseger för Hamas och dess sympatisörer. Israel spelade sina fiender rakt i händerna. (En utförligare kommentar kring detta publiceras här på lördag.) 

Jag kan förstå dem som tycker att blockaden mot Gaza är orättfärdig. Jag kan förstå dem som vill göra humanitära insatser i solidaritet med det palestinska folket, som ju både lider av Hamasstyret och Israels blockad.

Men jag kan inte för ett ögonblick förstå de aktivister som deltog i Ship to Gaza utifrån motiv som förefaller allt annat än renhjärtade. En av dessa personer var författaren Henning Mankell. Den 15/8 förra året höll han ett tal på Ship to Gazas upptaktsmöte i Stockholm. 

Mankell avslöjade där en uppfattning som går långt utöver legitim kritik mot Israel. Han gjorde sig snarare till villig megafon för de vanligaste ramsorna som ingår i den moderna antisemitismens arsenal. Han jämställer Israel med apartheidtyranniets Sydafrika. Han drar paralleller mellan Israel och Nazityskland. Han frånkänner Israel rätten att existera och kräver den judiska statens upplösning. 

Bara det vämjeliga språkbruket när Mankell säger att Israel blev möjligt för att Förintelsen gett det judiska folket ”alla blodiga ess på hand”, borde diskvalificera honom från all seriös debatt. Ship to Gaza bör, om organisationen vill framstå som uppriktig och hederlig i sina syften, rimligen ta avstånd från denne charlatan. 

Här följer några valda delar ur Mankells anförande: 

Den israeliska staten tillkom efter andra världskriget när det splittrade judiska folket hade alla blodiga ess på hand. Efter det nazismen hade gjort mot alla de grupper av ”untermenschen” där judarna var en, stor, grupp.

Man kan ju leka med tanken om det idag 2009 hade varit möjligt att så snabbt och enkelt upprätta en stat som Israel. På ockuperat land, där andra människor skulle förjagas. Naturligtvis inte.

Norge skulle inte idag, om jag tar till ett absurt exempel, kunna komma och hävda att dom behöver Värmland för att skapa ett nytt land där en viss typ av människor ska leva…

Israel är idag en stat som gör som alla andra ockupationsmakter gör: använder terror för att försöka skrämma människor till tystnad och underkastelse.

Det är inte konstigare än att se vad som hände exempelvis i Norge eller Danmark under andra världskriget. Nazisterna använde sig av terror i statens namn för att tvinga människorna till underkastelse…

En tvåstatslösning, alltså; det är vad många talar om. För mig ger det en känsla av att det vore som att gå till en tandläkare och han lagar en trasig tand utan att borra rent under.

Det kan möjligen se snyggt ut på ytan, till och med under en period vara möjligt att tugga med tanden.

Men förr eller senare stiger rötan upp till ytan igen: En tvåstatslösning angriper inte det grundläggande problemet att Israel trots allt bygger på en ockupation av redan bebodda områden…

Mitt alternativ har jag redan redovisat: det man kan kalla regnbågsstaten efter Sydafrika. Ett land där öppna val kommer att leda till att folkmajoriteten, araberna eller palestinierna kommer i en maktposition. 

Hela talet finns att läsa här.
Pressmeddelande på engelska från Svensk Israel-Information finns här. 

För den som vill veta mer om den moderna antisemitismens teori och praktik, rekommenderas standardverket Återkomsten. Antisemitism i Sverige efter 1945 av idéhistorikern Henrik Bachner (1999). 

Uppdatering:
Solidaritet med det utsatta palestinska folket är bra och riktigt. Men det är lika skamligt som anmärkningsvärd när de som påstår sig värna palestinierna går i armkrok med ökända antisemiter. Jag förstår inte hur man kan blåsa sin trovärdighet på det sättet.

I DN den 9/6 skriver doktoranden Patrik Öhberg om att Ship to Gaza delvis låtit sig finansieras av Malaysias ex-president Mahathir Mohamed, vars uppfattning om judar är milt uttryckt betänklig. Läs Öhbergs artikel Judehatare finansiär bakom Gazakonvojen här.

Tippers snedtripp

Publicerad den av
4

Det otänkbara har hänt. USA är i chock.

Helhylleparet Al och Tipper Gore går skilda vägar efter 40 års äktenskap. Sånt är förstås alltid tråkigt. 

Men personligen kan jag ändå inte låta bli att känna vissa sympatier med stackars Al. 

Jag skulle också ha svårt att i längden vara gift med en kvinna, som bär ansvaret för att de amerikanska skivbolagen måste klistra dessa fjantiga, nymoralistiska varningsetiketter på rockplattor: 

Konsten att rasera ett parti

Publicerad den av
6

Folkpartiet bildades 1934. Det var ingen slump. Demokratin – ja, civilisationen som sådan – stod inför sin svåraste prövning. Kapitalismen föreföll ha gjort bankrutt. Depression, massarbetslöshet och omfattande sociala problem plågade land efter land. Nazister, fascister och stalinister hade skickligt utnyttjat situationen och slagit klorna i stora delar av Europa. 

Detta var mörkrets och intoleransens epok. Många förtvivlade om framtiden – skulle den tillhöra våldet, rasismen och tyranniet? Eller fanns ändå en möjlighet att göra motstånd och begära människornas förtroende för en annan, hoppfullare väg?

Under 30-talet blev det en tvingande nödvändighet att kraftsamla till försvaret av grundläggande liberala och medmänskliga värden. Det var därför som den sedan många år splittrade liberala rörelsen i Sverige enades om att starta Folkpartiet – som en ideologisk fyrbåk av humanism och värme i en kall och nattsvart tid. 

Med denna bakgrund i åtanke kan man onekligen fråga sig om medlemmarna i FP:s Olofströmsavdelning haft en ringaste susning om vilket parti de egentligen tillhör. Och varför. 

I måndags röstade Olofströms folkpartister om deras kontroversiella ordförande Erika Nagy kunde sitta kvar. Jodå. En majoritet på mötet, 11 av 17, ställde sig bakom henne. 

Detta rör alltså en ledande lokal representant för Folkpartiet som sagt sig vilja begränsa asylrätten för utsatta människor, hävdat att ensamkommande flyktingbarn inte ska få fristad i vårt land, uttalat att FP i Olofström bör kunna samarbeta med Sverigedemokraterna. 

Den moraliska, intellektuella och ideologiska konkursen är lika uppenbar som den är tragisk och förnedrande. Det sker dessutom i dagar när ånyo ekonomisk kris, arbetslöshet och social oro göder stämningar av rasism och politisk extremism. 

Men vem är förvånad över FP:s haveri? Olofström har knappast gjort sig känt för att vara något liberalismens mönsterexempel. Det som fick Erika Nagy att falla i onåd var hennes öppna invit till SD. En invit som dock var logisk utifrån de främlingsfientliga åsikter som hon givit uttryck för – helt i denna sorgliga FP-avdelnings inarbetade tradition. 

Som tidigare redovisats på bloggen (här) drevs Folkpartiet i Olofström förr av den numera framlidna gruppledaren Bo Edenborg. Inför valet för åtta år sedan spekulerade han hämningslöst i en främlingsfientlig politik som var snarlik Sverigedemokraternas. I början av 2002 gick Edenborg på offensiven med hätska utfall mot invandrare och flyktingar i lokalpressen.

Det väckte starka reaktioner. Bland annat från Emanuel Norén, då nybliven medlem och sekreterare i Olofströms FP-avdelning. Till BLT den 5/2 2002 sade Norén om Edenborg: 

”Han är en av våra mest erfarna politiker, men vi måste ändå diskutera om han kan vara kvar som gruppledare.”

Norén uttryckte även farhågor vilka effekter Edenborgs utspel skulle få: 

”Det skulle i så fall locka främlingsfientliga väljare, och de vill jag inte ha ens om det gör att vi får fler platser i kommunfullmäktige.” 

Men Edenborg satt ohotad kvar som gruppledare. Han fortsatte också ogenerat på det främlingsfientliga politiska spåret, både före och efter valet. Vad gjorde Emanuel Norén? Tog sin hatt och gick som övertygad och principfast liberal?

Nej. Norén blev snarare Edenborgs villigaste medlöpare. 

Norén accepterade inte bara att FP i Olofström leddes vidare ut över stupet av Bo Edenborg.

Norén axlade även villigt ansvaret som ordförande i föreningen.

Han ställde också sitt namn till förfogande som nummer två på Olofströms FP-lista.

Och han firade segerrusig den stora lokala valframgången i september 2002 med ett höjt glas i handen. En framgång vilken till stor del berodde på inflödet av de främlingsfientliga röster som Norén i februari 2002 inte sagt sig vilja ha. Ord och handling hängde liksom inte ihop, för att uttrycka det väldigt milt…

Nu är Norén själv gruppledare i Olofström. Nu har han krävt Erika Nagys avgång. Med vilken trovärdighet då? Vad i sak skiljer Erika Nagys värderingar från Bo Edenborgs? 

Inte ens när Nagy fått medlemmarnas bifall till sin främlingsfientliga SD-linje, förmår Norén att göra det naturliga och lämna det sjunkande skeppet. 

Norén har skördat stormen av det väsensfrämmande, intoleranta tankegods han själv varit med att så i Olofström. Men även Folkpartiet i Blekinge har sin del i detta elände. Jag menar, hur kunde detta distrikt år 2006 välja att hedra Bo Edenborg med en av partiets finaste utmärkelser, Karl Staaff-plaketten?!

Liberaler som belönar främlingsfientliga politiker i sina egna led, måste nog helt enkelt räkna med få mer sådant ogräs i rabatten.

So long, Dennis Hopper

Publicerad den av
Svara

En stor skådespelare och filmskapare är borta.

Dennis Hopper vann många konstnärliga segrar under sin långa karriär. Men förlorade till sist kampen mot prostatacancern, 74 år gammal.

Hopper var en förnyare och en inspiratör som gjorde tillvaron rikare, cineaster världen över kommer aldrig att glömma honom.

Ikväll är vi alla easy riders. 

(Prostatacancer är för övrigt Sveriges vanligaste cancersjukdom bland män. Öka medvetenheten om denna farsot. För mer information, klicka här).

M i Blekinge vägrar ”dissa” SD

Publicerad den av
2

Lagom till valrörelsen håller Folkpartiet i Blekinge på att självdestruera sedan dess avdelningsordförande i Olofström flaggade för samarbete med Sverigedemokraterna (senaste nytt i skandalen här). 

Som om inte detta var illa nog, håller nu även Moderaterna i Blekinge dörren öppen för den främlingsfientliga extremhögern.

I senaste numret av gratistidningen Commersen presenterar länets ledande företrädare partiets handlingsprogram. Artikeln illustreras med ett fotografi där riksdagsledamöterna Annicka Engblom och Gustav Nilsson figurerar tillsammans med Jeppe Johnsson, tidigare riksdagsman som nyligen avgick för att bli oppositionsledare i hemkommunen Sölvesborg. 

Trio strålar av tillförsikt. De lovar att Blekinge ska ta nya steg i utvecklingen. Fast förutsättningen är förstås att det traditionellt S-dominerade länet får andra styrande. Det vill säga att Moderaterna kommer till makten. Men vilka partier ämnar man då sätta sig vid bordet med?

Jeppe Johnsson ger enligt Commersen svar enligt följande: 

På frågan om Moderaterna kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna svarar han att Moderaterna går på val på sin politik. Eventuella allianser blir en senare fråga. 
I enskilda frågor kan han tänka sig att samarbeta med vem det än är som stöder Moderaternas förslag. 
– Vi dissar ingen, säger Jeppe Johnsson.
Men att sitta i ”regeringsställning” med Sverigedemokraterna ställer han sig dock tveksam till.

Jeppe Johnsson är alltså ”tveksam” till att styra med SD. Och han ”dissar” dem inte. Jeppe Johnsson dissar ju inget parti, främlingsfientligt eller ej. Så generöst och vidsynt av honom – att vara tolerant mot intoleransen. 

Det är ju ganska klara besked. En röst på Moderaterna i Blekinge skulle kunna bli en bonusröst på Jimmie Åkesson och hans kumpaner.

Jimmie Åkesson bor för övrigt själv i Sölvesborg, där SD har fem mandat i fullmäktige och Åkesson är en av kommunens mest kryssade lokalpolitiker. 

Jeppe Johnsson känner honom garanterat mycket väl. De bägge lär nog kunna komma bra överens. Eller vad säger Annicka Engblom och Gustav Nilsson? 

Borgerligheten i Blekinge tycks bara alltmer tragisk. Vart ska länets väljare som önskar ett anständigt blått alternativ vända sig?

Snart verkar de enbart ha sofflocket att lita på.

Ted Bergdahl: ”Sparka ut Erika Nagy!”

Publicerad den av
3

FP-avdelningen i Olofström skakas av splittring och avhopp efter senaste tidens främlingsfientliga utspel och samarbetsinvit till SD. 

Bloggens gästskribent Ted Bergdahl kommenterar här det aktuella läget  i FP-skandalen.

VILKEN VÄG SKA FOLKPARTIET GÅ? 

Krisen i Folkpartiet i Olofström verkar nu vara i det närmaste total. Två ledamöter i den lokala partistyrelsen har hoppat av i protest mot Erika Nagys främlingsfientliga uttalanden och gruppledningens lama reaktioner.

Sverigedemokraterna känner sig kränkta, gruppledaren Emanuel Norén slår ifrån sig kritiken om passivitet och flera partistyrelsemedlemmar har samma uppfattning som Erika Nagy beträffande samarbetet med SD. Det är en soppa utan dess like.

Ikväll avgörs Erika Nagys öde i partiet. Gör hon avbön får hon stanna, annars får hon gå. Det påminner lite om den gamla Clash-dängan på samma tema. Frågan är bara vad som händer om hon stannar kvar i partiet.

Kommer hon att byta inställning i flykting- och invandrarfrågan från en dag till en annan? Är hon plötsligt för en generösare flyktingpolitik och emot samarbete med SD? Skulle inte tro det.

Och vad gör Emanuel Norén då? Fortsätter samarbeta med Nagy som om ingenting hade hänt precis som han gjorde med Bo Edenborg efter valet 2002? Det är rätt som Norén säger att han vid något tillfälle 2002 tog avstånd från Bo Edenborgs främlingsfientliga utspel.

Men sedan satte han sig glatt i samma båt. Och lät sig föras nedför forsen.

Den här gången har han chansen att agera i enlighet med liberala och humanistiska värderingar och lämna det som tycks vara på väg att bli en filial till Sverigedemokraterna.

Kvällens beslut är ett vägval för Folkpartiet. Hade jag varit i deras kläder hade jag sparkat ut Erika Nagy, oavsett om hon gör avbön eller ej. Det är också vad FP:s gruppledare i Sölvesborg Lars Lamberg kräver och något annat anstår inte en sann liberal.

Ted Bergdahl (V)
kandidat till kommunfullmäktige i Olofström 

Mer information:
Nagy står fast vid sitt ord (BLT 26/5) 
Folkpartister hoppar av i protest (Radio Blekinge 26/5) 
Nagy erbjuds plats i SD (BLT 26/5) 
Folkpartiet i Blekinge: Avgå, Nagy! (SVT Blekingenytt 26/5) 

Rhapsody in Tyranny

Publicerad den av
5

Ikväll kvalificerade sig Vitryssland till final i Eurovision Song Contest. Detta med hjälp av svenske pianisten Robert Wells, som glatt och bekymmerslöst ställer upp för Europas sista totalitära diktatur.

Så käckt av honom. 

Vitryssland – eller Belarus – rankas som ”worst of the worst” på människorättsorganisationen Freedom House’ skamlista över världens ruskigaste tyrannier, som även inkluderar Nordkorea, Iran och andra trevliga ställen. 

Men musik och politik hör väl lika lite ihop som idrott och politik, kan tänka… 

Uppdatering:
Läs Isabel Sommerfelds utmärkta debattartikel Vägra spela med i diktatorns rapsodi (Expressen 28/5).

Magnum med mascara?

Publicerad den av
Svara

Dagens fråga måste vara denna: Vad gör signaturen till gamla 80-deckaren Magnum P.I. i reklamen för Maybelline? 

Det är en tuff och catchy låt, visst. Men vilken signal är den menad att sända i marknadsföringen av företagets nya mascara? Att Tom Selleck har blivit transsexuell på äldre dar? 

En kvalificerad gissning är att killen på byrån som sålde in den grejen garvar ganska gott. 

Allright, handsken är kastad. Jag ska bräcka honom.

Vänta bara tills jag fått Fonus att köpa loss signaturen till M*A*S*H.

Extra ball vore om man dessutom kunde få dem att okeja scenen nedan som rekalmspot. Sannolikt skulle jag få sparken på fem röda sekunder efter första visningen och aldrig tillåtas jobba en dag i branschen mer, någonsin. 

Fast det skulle det nog vara värt.

Ted Bergdahl: ”Hyckleri om SD-avbön i Folkpartiet”

Publicerad den av
2

Debatten om Folkpartiets SD-flirt i Olofström fortsätter.

I dagens Sydöstran riktar Ted Bergdahl, tidigare journalist och numera lokal V-politiker, tung kritik mot Folkpartiets gruppledare Emanuel Norén.

Norén krävde förra veckan att FP:s lokale ordförande Erika Nagy måste ta avstånd från sin samarbetsinvit till Sverigedemokraterna. 

Men Norén var själv ordförande i partiet under valet 2002, då Folkpartiet i Olofström praktiskt taget profilerade sig som en slags surrogatversion av SD. 

Eftersom Ted Bergdahls debattartikel inte ligger ute på nätet, har jag fått hans tillstånd att publicera den här på bloggen. 

HYCKLERI PÅ HÖG NIVÅ INOM FOLKPARTIET I OLOFSTRÖM

När folkpartisten Erika Nagy i Olofström öppnar för ett samarbete med Sverigedemokraterna fullföljer hon en tradition som inleddes på allvar redan 2002.

Den dåvarande gruppledaren för Folkpartiet i Olofström, Bo Edenborg, flörtade hejdlöst med främlingsfientliga krafter trots invändningar från partiledningen centralt. Fisket i grumliga vatten har fortsatt sedan dess och ingen av partiets företrädare i Olofström har gjort något för att förändra politiken på detta område.

Därför är det hyckleri på hög nivå när den nuvarande gruppledaren, Emanuel Norén, hotar Erika Nagy med uteslutning om hon inte tar tillbaka sitt uttalande. Även om det förstås vore det enda rimliga.

 Emanuel Norén och hans medföljare har genom åren haft många chanser att profilera sig som ett humanistiskt och tolerant parti. Istället har de fokuserat på idiotiska förslag som att införa knarkhundar i skolorna och slopa kaffeförmånen till kommunens anställda.

Att Emanuel Norén fördömer Erika Nagys uttalande är nog snarare att betrakta som ett resultat av påtryckningar från högre ort än verklig övertygelse. För det senare finns det bevis.  

År 2002 gick Folkpartiet i Olofström till val med mer eller mindre skickligt kamouflerade främlingsfientliga budskap.

Gruppledaren Bo Edenborg ville utvisa flyktingar och invandrare som hade begått brott i Sverige. Även invandrare som var svenska medborgare skulle fråntas sitt medborgarskap och sparkas ut ur landet vid grova våldsbrott, tyckte Edenborg.

Han lade skulden för mordet på Fadime Sahindal på den svenska invandrar- och flyktingpolitiken, såg slöjor och andra främmande symboler som ett hinder för integration och försökte stoppa flyktingmottagandet i Olofström. 

Politiken uppskattades av Sverigedemokraterna som uppmanade sina sympatisörer i Olofström att rösta på Folkpartiet. Det blev ett succéval för Folkpartiet som gick från tre till elva mandat i Kommunfullmäktige.

En av de nya FP-politikerna var Emanuel Norén som helt och fullt stödde Edenborgs politik. Norén hade vid den tidpunkten blivit ordförande för Folkpartiets lokalavdelning i Olofström. 

Emanuel Norén är alltså i hög grad personligt ansvarig för den politik som Erika Nagy ger uttryck för. Under tio års tid har han inte lyft ett finger för att motarbeta den uppenbart främlingsfientliga synen inom partiets avdelning i Olofström.

Noréns bakgrund och passivitet föranleder ett antal relevanta frågor. Kan vi verkligen lita på att han innerst inne är emot främlingsfientlighet? Kan vi lita på att han själv inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna?

 Ted Bergdahl (V)
kandidat till kommunfullmäktige i Olofström

(Publicerad i Sydöstran 24/5)

Mer information:
Nagy (FP) får stöd av partikamrater (SVT Blekingenytt 24/5)
Dags för avbön eller avgång (ledare av Hans Bülow, Sydöstran 25/5)

Tidsresa med SJ

Publicerad den av
Svara

För några år sedan skrev jag en ledare i Borås Tidning, där jag utnämnde Sverige till ”järnvägarnas u-land”. SJ-bossen Ulf Adelsohn faxade en sur kommentar. Kontentan var ungefär i stilen: ”det är ju lätt för journalister att sitta bakom skrivbordet och gnälla”. 

Faktum är dock att Sverige tuffar på gamla efterblivna spår om man jämför med utvecklingen i stora delar av övriga Europa. Och det gäller rent bokstavligen. Vårt järnvägsnät är ännu i denna dag baserat på 1800-talets stambanor. Medan moderna höghastighetståg susar över kontinenten, får vi själva skaka fram på antikverad räls med lok och vagnar där standarden lämnar åtskilligt övrigt att önska. 

Imorse satt jag på ett sedvanligt eländeståg från Emmaboda och bläddrade i SJ-tidningen Kupé. Där fanns en artikel som stoltserade med att SJ fortfarande hade vagnar från 1942 i regelmässig drift. Ni läste rätt: 1942!

Då var Per Albin Hansson statsminister, bilarna drevs med gengas, slaget vid Stalingrad rasade och på de svenska trattgrammofonerna snurrade stenkakor med Ulla Billquists brottarhit Min soldat. Att åka tåg i Sverige är onekligen en tidsresa. 

Inte undra på att det ofta är fullkomligt hopplöst att finna kontakter till datorn. Alltså kunde jag inte ens sitta på SJ:s tåg och gnälla. Detta skriver jag istället på ett soligt kafé i Jönköping. Och laddar batteriet för hemfärden. Det lär behövas…