Magnum med mascara?

Publicerad den av
Svara

Dagens fråga måste vara denna: Vad gör signaturen till gamla 80-deckaren Magnum P.I. i reklamen för Maybelline? 

Det är en tuff och catchy låt, visst. Men vilken signal är den menad att sända i marknadsföringen av företagets nya mascara? Att Tom Selleck har blivit transsexuell på äldre dar? 

En kvalificerad gissning är att killen på byrån som sålde in den grejen garvar ganska gott. 

Allright, handsken är kastad. Jag ska bräcka honom.

Vänta bara tills jag fått Fonus att köpa loss signaturen till M*A*S*H.

Extra ball vore om man dessutom kunde få dem att okeja scenen nedan som rekalmspot. Sannolikt skulle jag få sparken på fem röda sekunder efter första visningen och aldrig tillåtas jobba en dag i branschen mer, någonsin. 

Fast det skulle det nog vara värt.

Ted Bergdahl: ”Hyckleri om SD-avbön i Folkpartiet”

Publicerad den av
2

Debatten om Folkpartiets SD-flirt i Olofström fortsätter.

I dagens Sydöstran riktar Ted Bergdahl, tidigare journalist och numera lokal V-politiker, tung kritik mot Folkpartiets gruppledare Emanuel Norén.

Norén krävde förra veckan att FP:s lokale ordförande Erika Nagy måste ta avstånd från sin samarbetsinvit till Sverigedemokraterna. 

Men Norén var själv ordförande i partiet under valet 2002, då Folkpartiet i Olofström praktiskt taget profilerade sig som en slags surrogatversion av SD. 

Eftersom Ted Bergdahls debattartikel inte ligger ute på nätet, har jag fått hans tillstånd att publicera den här på bloggen. 

HYCKLERI PÅ HÖG NIVÅ INOM FOLKPARTIET I OLOFSTRÖM

När folkpartisten Erika Nagy i Olofström öppnar för ett samarbete med Sverigedemokraterna fullföljer hon en tradition som inleddes på allvar redan 2002.

Den dåvarande gruppledaren för Folkpartiet i Olofström, Bo Edenborg, flörtade hejdlöst med främlingsfientliga krafter trots invändningar från partiledningen centralt. Fisket i grumliga vatten har fortsatt sedan dess och ingen av partiets företrädare i Olofström har gjort något för att förändra politiken på detta område.

Därför är det hyckleri på hög nivå när den nuvarande gruppledaren, Emanuel Norén, hotar Erika Nagy med uteslutning om hon inte tar tillbaka sitt uttalande. Även om det förstås vore det enda rimliga.

 Emanuel Norén och hans medföljare har genom åren haft många chanser att profilera sig som ett humanistiskt och tolerant parti. Istället har de fokuserat på idiotiska förslag som att införa knarkhundar i skolorna och slopa kaffeförmånen till kommunens anställda.

Att Emanuel Norén fördömer Erika Nagys uttalande är nog snarare att betrakta som ett resultat av påtryckningar från högre ort än verklig övertygelse. För det senare finns det bevis.  

År 2002 gick Folkpartiet i Olofström till val med mer eller mindre skickligt kamouflerade främlingsfientliga budskap.

Gruppledaren Bo Edenborg ville utvisa flyktingar och invandrare som hade begått brott i Sverige. Även invandrare som var svenska medborgare skulle fråntas sitt medborgarskap och sparkas ut ur landet vid grova våldsbrott, tyckte Edenborg.

Han lade skulden för mordet på Fadime Sahindal på den svenska invandrar- och flyktingpolitiken, såg slöjor och andra främmande symboler som ett hinder för integration och försökte stoppa flyktingmottagandet i Olofström. 

Politiken uppskattades av Sverigedemokraterna som uppmanade sina sympatisörer i Olofström att rösta på Folkpartiet. Det blev ett succéval för Folkpartiet som gick från tre till elva mandat i Kommunfullmäktige.

En av de nya FP-politikerna var Emanuel Norén som helt och fullt stödde Edenborgs politik. Norén hade vid den tidpunkten blivit ordförande för Folkpartiets lokalavdelning i Olofström. 

Emanuel Norén är alltså i hög grad personligt ansvarig för den politik som Erika Nagy ger uttryck för. Under tio års tid har han inte lyft ett finger för att motarbeta den uppenbart främlingsfientliga synen inom partiets avdelning i Olofström.

Noréns bakgrund och passivitet föranleder ett antal relevanta frågor. Kan vi verkligen lita på att han innerst inne är emot främlingsfientlighet? Kan vi lita på att han själv inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna?

 Ted Bergdahl (V)
kandidat till kommunfullmäktige i Olofström

(Publicerad i Sydöstran 24/5)

Mer information:
Nagy (FP) får stöd av partikamrater (SVT Blekingenytt 24/5)
Dags för avbön eller avgång (ledare av Hans Bülow, Sydöstran 25/5)

Tidsresa med SJ

Publicerad den av
Svara

För några år sedan skrev jag en ledare i Borås Tidning, där jag utnämnde Sverige till ”järnvägarnas u-land”. SJ-bossen Ulf Adelsohn faxade en sur kommentar. Kontentan var ungefär i stilen: ”det är ju lätt för journalister att sitta bakom skrivbordet och gnälla”. 

Faktum är dock att Sverige tuffar på gamla efterblivna spår om man jämför med utvecklingen i stora delar av övriga Europa. Och det gäller rent bokstavligen. Vårt järnvägsnät är ännu i denna dag baserat på 1800-talets stambanor. Medan moderna höghastighetståg susar över kontinenten, får vi själva skaka fram på antikverad räls med lok och vagnar där standarden lämnar åtskilligt övrigt att önska. 

Imorse satt jag på ett sedvanligt eländeståg från Emmaboda och bläddrade i SJ-tidningen Kupé. Där fanns en artikel som stoltserade med att SJ fortfarande hade vagnar från 1942 i regelmässig drift. Ni läste rätt: 1942!

Då var Per Albin Hansson statsminister, bilarna drevs med gengas, slaget vid Stalingrad rasade och på de svenska trattgrammofonerna snurrade stenkakor med Ulla Billquists brottarhit Min soldat. Att åka tåg i Sverige är onekligen en tidsresa. 

Inte undra på att det ofta är fullkomligt hopplöst att finna kontakter till datorn. Alltså kunde jag inte ens sitta på SJ:s tåg och gnälla. Detta skriver jag istället på ett soligt kafé i Jönköping. Och laddar batteriet för hemfärden. Det lär behövas…

SD-Folkpartist: Håll borta asylsökande

Publicerad den av
20

”Vi behöver ändra på invandrarpolitiken eftersom det är många som röstar på SD, så det bevisar att någonting är fel…

Jag tycker att vi borde begränsa antalet asylsökande först och främst… Just nu verkar det vara alldeles för många.”

Erika Nagy, ordförande för Folkpartiet i Olofström, som vill samarbeta med Sverigedemokraterna (hör henne här).

Nagy vill även att ensamkommande flyktingbarn ska hållas kvar i sina hemländer (Radio Blekinge 17/5). 

Hennes uttalanden har väckt många och starka reaktioner, inte minst inom det egna partiet. Men det är – tragiskt nog – sannerligen inte första gången Folkpartiet i Olofström utmärker sig i främlingsfientliga sammanhang. Tidigare har man framgångsrikt spekulerat i rasism och extremnationalism. 

Inför valet 2002 rekommenderade till och med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson sina sympatisörer i Olofström att rösta på Folkpartiet där. Bakgrund här.

En stor liberal ur tiden

Publicerad den av
1

”Det finns många i samhället som är beredda att i mån av kraft, förmåga och mod att visa flyktingar och invandrare att vi svenskar inte är främlingshatare.

Fortfarande gäller att de hatiska är aktiva men relativt få. Allt tydligare visar det sig att det behövs signaler från främst våra politiker om att främlingsfientlighet inte går att förena med en demokratisk syn.”

Ingrid Segerstedt Wiberg, 18/6 1911 – 21/5 2010.

Måtte Sverige begåvas med fler kvinnor som hon. En orädd och stridbar humanist, med ett alltid lika stort och varmt, solidariskt klappande hjärta. Liberal av rätta virket. I varje tum! Hon kommer att fattas oss.

Mer att läsa:
Ingrid Segerstedt Wiberg avliden (Göteborgs-Posten 22/5)

Olofström – Folkpartiets sorgebarn

Publicerad den av
5

Om någon kommun kan kallas sorgebarn på Folkpartiets Sverigekarta är nog Olofström en ganska bra kandidat. 

Det var på denna lilla ort i Blekinge som dåvarande FP-ledaren och arbetsmarknadsministern Per Ahlmark önskade arbetarna vid LM Ericssons nedläggningshotade fabrik ”lycka till” under ett besök i februari 1977.

Ahlmark har dock alltid förnekat att han kläckte ur sig den famösa grodan. Istället ska journalisten Dieter Strand ha lagt orden i munnen på honom. Med rätt eller orätt blev det ändå en politisk klassiker av mindre hedrande slag. 

Betydligt värre takter blev det på slutet av 90-talet. Då hette Folkpartiets ”starke man” och gruppledare i kommunen Bo Edenborg. Inför valet 1998 skickade han ut en broschyr till väljarna, där han listade alla misslyckanden som S-majoriteten i Olofström gjort sig skyldiga till under den gångna mandatperioden.

Ett av dessa ”misslyckanden” var att Socialdemokraterna beslutat att ta emot 50 flyktingar. 

Detta var bara början. Strax efter det uppmärksammade mordet på Fadime Sahindal i januari 2002, skrev Bo Edenborg en insändare i Blekinge Läns Tidning där han lade skulden på Sveriges integrationspolitik. Han krävde samtidigt att alla flyktingar som begått brott skulle utvisas:

”Det svenska samhället är delaktigt i mordet på Fadime som upprör hela svenska folket! Genom en dålig flykting- och invandrarpolitik kan inte staten svära sig fri från många av våldsbrott som inträffar i vårt land och har sitt ursprung i religion, traditioner och kulturella skillnader, som vi i Sverige aldrig kan acceptera…

Kriminella flyktingar ska avvisas och inte få uppehållstillstånd i Sverige. De som erhållit uppehållstillstånd och döms för olika former av brottslighet ska omedelbart utvisas. Det är på tiden att Sverige får en invandrarpolitik som är förankrad hos svenska folket. 

Ska vi någonsin komma till rätta med främlingsfientligheten krävs krafttag. Det måste bli ett slut på den svenska flatheten i flykting- och invandrarfrågor.” (BLT 31/1 2002)

Intervjuad i tidningen någon dag senare slog Edenborg fast:

”Följer man inte lagen är det självklart att man ska bli utvisad direkt – oavsett hur länge man varit i landet och om man har familj här.” (BLT 2/2 2002)

I samma artikel tog Folkpartiets dåvarande partisekreterare Johan Pehrson bestämt avstånd från Edenborg. Och han skrädde inte orden: 

”Det är en omänsklig ståndpunkt som jag hoppas att han omprövar. Det låter helt ogenomtänkt och byggt på fördomar.”

Men Bo Edenborg sade att han struntade blankt i den interna kritiken och fortsatte obekymrat att skämma ut den liberala rörelsen. Under våren krävde han att Olofström skulle avbryta alla förhandlingar med Migrationsverket om mottagande av flyktingar:

”Flyktingmottagningen kan utgöra ett allvarligt hot mot den tolerans, förståelse och samhörighet som präglar relationerna i Olofström… Vi måste ta Olofströmsbornas oro på allvar.” (BLT  23/5 2002)

Det här var ett språk som Sverigedemokraterna gillade. Eftersom SD inte hade några egna kandidater i Olofström inför valet detta år, uppmanade partiet sina sympatisörer i kommunen att rösta på… gissa vem?

Blivande partiledaren Jimmie Åkesson i grannorten Sölvesborg förklarade: 

”Det är ett relativt ovanligt drag men det passar bra för oss eftersom Edenborgs åsikter är vettiga i många sammanhang… 

Flyktingfrågan är den viktigaste för oss. Edenborg har i uttalanden tidigare i år gett uttryck för åsikter om invandringspolitiken som liknar våra.” (BLT 2002-09-13) 

Genom sitt oblyga fiske i främlingsfientlighetens mörka vatten gjorde Bo Edenborg och Folkpartiet i Olofström ett kanonval. Tyvärr. Edenborg fick mängder av personkryss. Partiet blev kommunens näst största och ökade från tre till elva mandat.

Framgången medförde att namnen på FP:s lokala lista inte räckte till. Konsekvensen blev att två stolar i fullmäktige tvingades lämnas tomma. Alltid en tröst i bedrövelsen. 

Senare bekräftade FP:s egen valanalys att en stor del av partiets röster i Olofström kom från främlingsfientligt håll. När analysen blev offentlig fick Bo Edenborg följande frågor i BLT: 

”Varför tror du att Sverigedemokraterna uppmanade sina sympatisörer att rösta på dig?

– För mig är det totalt ointressant. De kan inte anklaga oss för att vara främlingsfientliga i varje fall.

Hur ska FP undvika att något liknande händer i framtiden?

– Vi för vår politik och det ska vi fortsätta med.” (1/4 2003)

Stärkt av succén att omvandla FP till ett slags SD-annex, dundrade Bo Edenborg vidare på samma spår. Exempelvis månglade han ut insändare där han bland annat öste sitt förakt över dåvarande integrationsminister Mona Sahlin, som vid något tillfälle visat sig i traditionell muslimsk klädedräkt. Edenborgs slutsats:

”Slöjor och andra symboler som är främmande för den svenska kulturen är ett hinder i strävandena att få till stånd en integration som är värd namnet.” (BLT 19/11 2002)

Förvisso muttrades det i Blekinges FP-led. Ett par medlemmar i Oloftström hoppade av i protest. Någon kallade offentligt Bo Edenborg för ”tragisk”. Men i övrigt fick Edenborg hållas tills han självmant avgick några år därefter (han dog 2008). 

Lagom till höstens val har Olofström åter hamnat i träsket. Folkpartiets lokale ordförande Erika Nagy fullföljer utan att blinka det skamliga arvet från Edenborg. Intervjuad imorse av SR:s Radio Blekinge stoltserar Nagy med deklarationen att hon kan tänka sig samarbete med SD, som enligt henne bör behandlas som vilket annat demokratiskt parti som helst: 

”Jag vågar säga det. Om det är en jätteviktig fråga för Olofström så skulle jag kunna ringa Sverigedemokraterna.” 

På SR:s fråga om samarbetet mellan FP och SD även kan gälla invandrarfrågor, säger hon:

”Om vi hittar samma lösningar på saker, så ja, det skulle jag kunna göra.”

Därmed skulle FP i Olofström bli unikt i Sverige genom att öppet söka allians med Jimmie Åkessons högerextremister. För ett liberalt idéparti, som bygger sitt existensberättigande på värden av tolerans och mångfald, vore något sådant naturligtvis en katastrof. 

Men den här gången är FP inte lika undfallande som mot Bo Edenborg. Olofströms nuvarande liberala gruppledare Emanuel Norén vägrar ducka. I kommentaren till sin ordförandes SD-frieri skjuter han skarpt: 

”Om hon inte gör avbön kan hon inte sitta kvar.” (SR 21/5)

FP-Blekinges distriktsordförande Nils Ingmar Thorell darrar heller inte på manschetten. Samarbete med SD är ”otänkbart för partiet”, menar han. Även FP:s partisekreterare Erik Ullenhag tar avstånd från Nagy. 

Klockrent, rakryggat, hedervärt. Inget slingerbultande, läxan tycks vara ordentligt lärd. Utmärkt! 

Men när Erika Nagy återkommer i radion under eftermiddagen levereras ingen avbön. Tvärtom står hon fast vid sina tidigare torgförda åsikter. På Radio Blekinges hemsida meddelas följande: 

”Under fredagen har hon varit i kontakt med gruppledaren Emanuel Norén i Olofström. Själv menar hon att hon inte har fått något ultimatum om att antingen ta tillbaka uttalandet eller lämna partiet.”

I SVT:s Blekingenytt hävdar Erika Nagy dessutom att Folkpartiet i Olofström har ett medlemsbeslut (!) på att kunna samarbeta med SD: 

”Jag gör gärna avbön, men bara om medlemmarna ber mig. Jag har pratat med flera av dem i dag och vi är eniga om att det är det här vi har enats om.

I nuläget ser jag därför ingen anledning att ta tillbaka någonting av vad som sagts.” 

Tills klarhet bringats i detta senaste liberala haveri får man väl önska Folkpartiet, tja, lycka till.

Mer att läsa:
FP-politiker kan tänka sig samarbete med SD (BLT 21/5)
Sämst för Olofström (Folkbladet 22/5)
I väntan på pudeln (Sydöstran 22/5)

När Palme gjorde höger om

Publicerad den av
Svara

”Ta det lugnt och var försiktig! Jag tror att de flesta kommer att uppleva det som jag. Först vilset. Sedan en ganska snabb tillvänjning.

Men kom då ihåg att risken finns hela tiden för ett återfall i vänsterbeteende, i ett obevakat ögonblick!”

Olof Palme, då kommunikationsminister, uppmanar folket att överge den invanda vänsterfilen vid den svenska övergången till högertrafik (SR 3/9 1967).

Gekko – mannen bakom finanskrisen

Publicerad den av
Svara

Igår krönikerade jag i Sydöstran om Gordon Gekkos återkomst på vita duken. Finns att läsa på www.sydostran.se eller här nedan:

Håll i er, nu är han tillbaka! Gordon Gekko, den slemmige finanshajen som sjöng girighetens lov i regissören Oliver Stones succérulle Wall Street från 1987. I uppföljaren Wall Street: Money Never Sleeps (premiärvisades i Cannes förra veckan) repriserar skådespelaren Michael Douglas sin mest berömda roll.

Man får väl bara livligt hoppas att herrarna Stone och Douglas lyckats bättre med budskapet i tvåan. Den första filmen var ju tänkt som en satirisk skildring av yppie-decenniets rovdjurskapitalism. Gekko skulle bli en avskräckande symbol för alla dessa kortsiktiga börsspekulanter och cyniska företagsstyckare, vilka spelade roulette med USA:s ekonomi.

Men vad hände? Istället för filmskurken som publiken förmodades bua ut, promenerade Gordon Gekko rakt igenom vita duken som hjälte och ikon.

Michael Douglas har ofta i intervjuer, lätt förtvivlad, berättat om hur många personer i blanka kostymer han under åren träffat på gatan som tackat honom, varmt och översvallande. Som unga hade de sett Wall Street på bio och älskat hans Gekkotolkning. Och inspirerats att själva göra karriärer i finansvärlden!

Det yrkesvalet har vi alla fått betala dyrt och bittert för. Den 15 september 2008 kraschade Lehman Brothers, den fjärde största investmentbanken på verklighetens Wall Street. Amerikanska staten vägrade täcka de enorma kreditförlusterna med skattebetalarnas pengar. Konkursen var ett faktum.

I samma stund hördes en gigantisk smäll. Det var den globala spekulationsbubblan som sprack.

Regeringarna i land efter land tvingades sedan vräka ut pengar i stödaktioner för att rädda vad som räddas kunde. När Lehman Brothers brakade ihop riskerade nämligen chockvågen att utlösa en total systemkollaps.

Oräkneliga andra finansiella institutioner – som spelat lika högt, girigt och lättsinnigt – höll på att falla likt dominobrickor. Världskonjunkturen rasade rakt ner i källaren. Där sitter vi idag tillsammans med finansfolket som en gång lämnat biofåtöljen och trott sig kunna bli Gordon Gekko i levande livet.

Oliver Stone och Michael Douglas bedyrar dock att de lärt sig läxan. Det nya porträttet av Gekko ska vara av helt annan kaliber. Be en bön för att det funkar. Vem vet annars vad ännu en generation av Gekkofans kan ställa till med i framtiden…

År efter år och ingen i Centern visste?

Publicerad den av
Svara

I fredags avslöjade SVT:s Rapport att en av Centerns riksdagskandidater i Stockholm är en antisemitisk propagandist. Mannen heter Ove Svidén, står på Centerlistans plats 26 och tänkte driva en personvalskampanj inför höstens val.

På sin hemsida (här) hävar Svidén, bland annat mycket annat, att judarna var ansvariga för terrorattentaten den 11 september och det judiska folket arrangerat Förintelsen. Så här skriver han exempelvis om bakgrunden till Israels grundande 1948: 

”Denna uråldriga attityd till offer finns kvar i modern tid. Därför kunde de äldste judarna inse att ett offer skulle behövas för att verkställa den utlovade drömmen: ‘Nästa år Jerusalem.’ Därför gick de med på att välja ut de 5 miljoner judar som var mindre lämpade för att bli pionjärer i ett nytt land. Samtidigt gav det ju västvärlden det dåliga samvete, som möjliggjorde staten Israels bildande.”

Botanisera gärna själva bland Svidéns texter och åsikter, om ni orkar. Man storknar väldigt fort. Hemsidan är späckad med bisarra konspirationsteorier i övermått och röjer en föreställningsvärld som komplett absurd. Ingen någorlunda normalbegåvad person kan undgå intrycket att Ove Svidén är en uppenbar sjövild stolle och politisk extremist. 

Av hemsidan framgår med all önskvärd tydlighet att Svidén spridit sina sjuka idéer under flertalet år. Han var i farten redan vid förra valet 2006. Då åtnjöt han plats nio på Centerns riksdagslista. 

Men det krävdes först negativ uppmärksamhet i media innan Centern förmådde sig till att reagera. Igår kungjorde Stockholmsdistriktets ordförande Per Ankersjö att hans styrelse efter ett panikinkallat möte beslutat begära att Ove Svidén stryks från årets valsedel och även utesluts ur partiet: 

”Stockholmscentern vill med detta handlande tydligt markera att de åsikter och värderingar som Svidén luftat på sin hemsida och i fredagens sändning av Rapport är fullkomligt oacceptabla och oförenliga med såväl kandidatur som medlemskap i Centerpartiet.”

Jasså. Ska vi alltså tro att Ove Svidéns ”fullkomligt oacceptabla” åsikter och värderingar har varit helt obekanta för partiet ända tills nu? Har inte en enda av Svidéns partikamrater i Centern hört något, läst något, misstänkt något förrän Rapport stack mikrofonen under stollens mun? År efter år och ingen fann anledning att lyfta ett finger? 

Per Ankersjö & Co borde rimligtvis för länge sedan vetat vad Ove Svidén gick för. 

Tyvärr fungerar förbluffande ofta den svenska partikulturen på detta vis när rötägg dyker upp i den egna medlemskåren – man mörkar hellre, låtsas inte se, orkar inte ”bråka”, koncentrerar sig på annat, hoppas att problemen ska försvinna av sig själva.

Men sen, plötsligt, faller taket ner. En journalist har fått nys på saken och då blir det en väldig fart. Räfst och rättarting, offentliga bedyranden. Vad hade hänt i fallet Svidén om inte Rapport hängt ut honom? Den frågan tål att tänkas på.