Jim Dine, Study for This Sovereign Life, 1985.
14 februari
Svara
Pojken under trädet
Fairfield Porter, Under the Elms, 1971 – 1972.
Jazz People (9)
”There are four qualities essential to a great jazzman. They are taste, courage, individuality, and irreverence. These are the qualities I want to retain in my music.”
– Stan Getz
Jazz People (8)
“There used to be a thing where people would say, ‘this is not jazz! Blah, blah, blah. It’s supposed to sound like this.’ Whenever there’s a prescription for what something is supposed to be, to look like or sound like, then to me, that’s a statue.”
– Wayne Shorter
Vår ordförstörda jord
”Det är kurser, konferenser, resor, prat, prat, prat! Det är denna pratbluff som behöver avslöjas.”
– Gunilla Carlsson, biståndsminister (M), kräver mindre flum och mer resultat av SIDA. Utmärkt. Gäller det inom politikens värld i övrigt också?
Den fredsskadade folkpartisten
Raoul Wallenbergs gärning är enastående, närmast ofattbar. Han fattade ett personligt, moraliskt beslut att stå upp mot nazisternas mördarmaskineri i Budapest 1944 och lyckades rädda tiotusentals judar undan gaskamrarna. På DN Debatt menar Folkpartiets Carl B Hamilton att Sverige sviker Wallenbergs anda när riksdagen slirar om EU-byråkratins finanspakt.
Den parallellen påminner mig om hur Pierre Schori en gång jämförde Raoul Wallenbergs hjältemod med dagisfröknar som kämpade mot överinskrivningar av barn på förskolan. Georg Klein, själv ungersk jude som undkom Förintelsen med en hårsmån, har med en lika provokativ som tänkvärd formulering sagt att vi svenskar är ett ”fredsskadat” folk.
När framträdande politiker inte förmår se bråddjupet mellan det civilisatoriskt existentiella och problem av i sammanhanget tämligen perifer natur, är jag benägen att ge Georg Klein rätt. Hamiltons huvudlösa relativisering av Raoul Wallenberg och Förintelsen kan nog bara ske i ett idylliskt litet land utan egna kollektiva erfarenheter av den moderna historiens krig, ockupation och massmord.
Mitt liv med Thatcher
1979 åkte jag på min första språkresa till England. Då blev Margaret Thatcher premiärminister. 1983 åkte jag på min andra språkresa till England. Då blev Thatcher återvald. 1990 åkte jag med en polare till London och levde rullan. Då avgick Thatcher. Nu har jag precis sett Järnladyn på bio. Konsekvensen är ännu oviss.
Jazz People (7)
”If you don’t live it, it won’t come out your horn.”
– Charlie Parker
Jazz People (6)
”Gray skies are just clouds passing over.”
– Duke Ellington
Nastase – världens bästa spelare någonsin?
Rolf Norberg – medlem i vårt legendariska DC-lag 1975 – fyller 60 år och intervjuas i dagens DN. På frågan om vilken tennisspelare han tycker är bäst genom tiderna svarar Norberg: Ilie Nastase.
Överraskande kanske, men Norberg har definitivt en poäng. Nasty var en extremt begåvad spelare, som borde vunnit betydligt fler än bara två GS-titlar (US Open 1972, Franska öppna 1973).
”Han hade ett fantastiskt spel och tillslag. Nastase spelade med både kraft och känsla och rörde sig som en katt på banan”, menar Norberg. Tyvärr var det väl Nastases bristande disciplin och fallenhet för diverse frestelser utanför banan som begränsade framgångarna.
Å andra sidan var den busige tjecken alltid jäkligt rolig att kolla på. För övrigt har Nastase skrivit en deckare – Tiebreak – som håller helt okej klass. Väl värd att spana efter på antikvariaten.
Rolf Norberg huserar numera som bekant på Eurosport, där han förgyller våra liv som expertkommentator i tennis. Vilket onekligen är en passande syssla för någon som gift sig med dottern till Bengt Grive. Varmt grattis på födelsedagen, Rolf!
Christian Dahlgrens Blogg 