Nastase – världens bästa spelare någonsin?

Rolf Norberg – medlem i vårt legendariska DC-lag 1975 – fyller 60 år och intervjuas i dagens DN. På frågan om vilken tennisspelare han tycker är bäst genom tiderna svarar Norberg: Ilie Nastase.

Överraskande kanske, men Norberg har definitivt en poäng. Nasty var en extremt begåvad spelare, som borde vunnit betydligt fler än bara två GS-titlar (US Open 1972, Franska öppna 1973).

”Han hade ett fantastiskt spel och tillslag. Nastase spelade med både kraft och känsla och rörde sig som en katt på banan”, menar Norberg. Tyvärr var det väl Nastases bristande disciplin och fallenhet för diverse frestelser utanför banan som begränsade framgångarna.

Å andra sidan var den busige tjecken alltid jäkligt rolig att kolla på. För övrigt har Nastase skrivit en deckare – Tiebreak – som håller helt okej klass. Väl värd att spana efter på antikvariaten.

Rolf Norberg huserar numera som bekant på Eurosport, där han förgyller våra liv som expertkommentator i tennis. Vilket onekligen är en passande syssla för någon som gift sig med dottern till Bengt Grive. Varmt grattis på födelsedagen, Rolf!

Lämna in racketen, Stefan Dahlbo!

Svenska Tennisförbundets ordförande Stefan Dahlbo är nu misstänkt för grovt svindleri, grovt bokföringsbrott och grov trolöshet mot huvudman. Detta i sin tidigare egenskap av ordförande för skandalkraschade HQ Bank. Förtroendekris?

Inte alls. Dahlbo fortsätter helt skamlöst att sitta kvar med ordföranderacketen i hand som om ingenting hade hänt. Och han har förbundets fulla välsignelse. Snacka om dubbelfel i omdömeslöshet.

Ingen i förbundet har sedan HQ Bank gick sitt ärelösa öde till mötes förra sommaren ifrågasatt Dahlbos lämplighet att företräda svensk tennis. Förbluffande nog. Som han tidigare själv sagt: ”Jag har fått ett sånt enormt stöd från tennis-Sverige att jag blir rörd”.

Personligen är jag också rörd. Upprörd. Stefan Dahlbo borde naturligtvis vara komplett omöjlig i sin roll. Åtminstone tills saken klarats ut i domstol. SvD:s som vanligt kloka och orädda tennisexpert Jonas Arnesen kräver idag att Dahlbo tar time-out. Knappast en orimlig begäran. Ty vad skulle vår blågula tennisnation vinna på att ledas av en misstänkt storsvindlare?

Hittills är Svenska Tennisförbundet svaret skyldigt.

Den kungliga lobben

Eftersom jag mestadels är baserad i Stockholm dessa dagar, får man glädjen att gästa nya tennisklubbar. Som exempelvis Lidingö TK. Ett mycket trevligt ställe att börja dagen på.

Under morgonträningen har min tennisparter och jag bland annat praktiserat vad vi kallar ”den kungliga lobben”. Givetvis uppkallad efter racketfantomen och lobbspecialisten Mr G himself. Undrar ni hur den utförs?

Min partner har koncist definierat detta vapen i slagrepertoaren enligt följande:

En lobb som slås slängigt och där spelaren själv blir förvånad över vunnen boll.

Man känner sig helt enkelt som Gustaf V upp i dagen. Skåla gärna i punch efter avslutad match. Men för Guds skull: inga bollkallar närvarande!

Nån jäkla anständighet måste det ändå vara i omklädningsrummen numera.

Svenska Tennismagasinet uppmärksammar Karlskrona TK

Något av det bästa med Karlskrona är möjligheterna att spela tennis på KTK vid Rosenholm. I senaste numret av husorganet Svenska Tennismagasinet finns ett trevligt reportage om ett av mina käraste tillhåll i örlogsstaden.

Så här beskrivs KTK i artikeln: 

”En funktionell anläggning, där utebanorna dessutom ligger mycket vackert, hög klass på servicen runt omkring, stolt tradition, engagerade medarbetare och ett bra vaktmästeri. Det är Karlskrona Tennisklubb.” 

Jag kan bara livligt instämma. Det är verkligen en förnämlig klubb med betydande trivselfaktor. Som nyligen uppmärksammats på denna blogg, har KTK nu också fått tillstånd att anlägga två gräsbanor till kommande säsong. 

Välkommen hit och spela!

Snart blir det grästennis i Karlskrona!

”Grästennisen är på väg att dö”, deklarerade allas vår tennisguru Björn Hellberg för några år sedan. Sant är att grästennis blivit allt sällsyntare.

Sedan US Open (1974) och Australien Open (1987) övergav underlaget är det bara traditionsrika Wimbledon som håller fast vid gräset bland Grand Slam-turneringarna (Franska Öppna har alltid spelats på grus, men där hörs å andra sidan oroande snack om att flytta turneringen från Roland Garros till en större stadion i Paris utkanter – vilket naturligtvis vore ett hjärteskärande helgerån). 

Men även för oss glada amatörer är möjligheterna att spela på gräs svårare och svårare. Det är självklart sorgligt, inte minst mot bakgrund av att gräset är tennisens klassiska underlag. Från början kallade spelat också lawntennis (lawn = gräsplan) och den första banan i Sverige lär ha anlagts vid Ryfors bruk i Västergötland 1879. 

Eftersom grästennisbanor kräver noggrant underhåll och lätt regn snabbt kan omöjliggöra spelet (p g a halkan), har de konkurrerats ut av grus och framför allt hardcourt. Jag vet dessutom många tennisamatörer som aldrig ids lämna hallen under sommaren. De tycker att väder och vind stör spelet! Snacka om kulturskymning… För mig och åtskilliga andra är förstås utomhussäsongen höjdpunkten på året. 

Nå, svenska gräsbanor kan i vilket fall snart räknas på ena handens fem fingrar. Tre, vilka livligt rekommenderas, finns på Plantahagen mellan Torekov och Båstad i Skåne. Där spelas för övrigt regelbundet ett inofficiellt gräs-SM i slutet av juli. 

Låt oss emellertid önska att eminente Björn Hellberg för en gångs skull har fel. Min egen Karlskrona Tennisklubb ämnar nämligen gå mot strömmen och slå en forehand för gräset. En ansökan ligger inne hos kommunens Miljö- och byggnadsnämnd om att anlägga två gräsbanor, vid sidan av klubbens sex befintliga grusbanor på Rosenholm. 

Ärendet har komplicerats av att militären, som besitter skjutbanor i närheten, försökt inlägga veto av någon absurd anledning som övergår mitt förstånd. Handläggande tjänsteman har bisarrt nog gått på militärens linje och rekommenderat att KTK:s ansökan kastas i papperskorgen.

Dock. Tack vare en heroisk plädering från nämndens Lotta Holgersson (S) till tennisens fromma – hon råkar förresten vara en av mina käraste tennisparters – är hotet om avslag idag undanröjt. Därmed kan Karlskrona förhoppningsvis stoltsera med glädjen att erbjuda boll och racket på gräs redan nästa säsong. 

Givetvis bleknar allt annat inför detta, oavsett vilken politisk kulör man som lokal väljare bekänner sig till. Som oberoende liberal tennisfreak säger jag bara: Leve gräset, kryssa Lotta!