Kategoriarkiv: Stockholm

Stockholmspartiet de gröna

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 3/10:Corren.

Söker man Miljöpartiets hjärta klappar det bland latte-medelklassen med alternativa värderingar i Stockholms stad. Här har MP ett opinionsstöd kring 17 procent, vilket är närmare sju procentenheter mer än i riket som helhet.

Det centrala partikansliet är, talande nog, beläget ett stenkast från tunnelbanestationen vid Slussen på hipstervänsterns bastion Södermalm. Moderna grönavågare flyttar inte längre ut till ett förfallet torp i glesbygden. De manifesterar istället sina livsstilsideal i storstaden.

Maten ska vara ekologisk, kaffebönorna fair-trade, kläderna second hand och det närmaste de kommer maskrosor, är att rösta på eller vara medlem i partiet som har denna växt som symbol.

Okej, det är att raljera. Men inte så långt från sanningen. Långt till verkligheten för landsbygdens invånare tycks i alla fall miljöpartisterna ha. Ty vad ska man annars säga om partiets skuggbudget?

Höjd bensinskatt, höjd dieselskatt, höjd skatt på bekämpningsmedel, återinförd skatt på konstgödsel, införande av lastbilsskatt, skatt på avfall, höjd skatt på naturgrus, skatt på torv…

Det blir hårda bandage för dem som lever och verkar fjärran bortom Stockholms tullar där MP har sin utsiktspunkt mot världen. Men det finns hopp.

Får du din framtid ekonomiskt knäckt i glesbygden är det ju bara att sadla om, sälja huset eller gården, och börja plugga på någon universitetsort. Då hjälper MP dig gärna, genom sänkt skatt på studentkorridorer.

Raoul Wallenberg förpliktigar

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 5/9:Corren.

Synagogan vid Berzelii park i Stockholm fick en synnerligen prominent besökare i går. USA:s president.

Han kom i sällskap med statsminister Fredrik Reinfeldt för att uppmärksamma minnet av diplomaten som räddade tiotusentals judar undan Förintelsen. Att Barack Obama visade Raoul Wallenberg sin vördnad är naturligt, allt annat vore otänkbart för en amerikansk president på premiärvisit i vår huvudstad.

Wallenberg är ju inte enbart svensk. Sedan 1981 är han även Obamas landsman, efter att Ronald Reagan utnämnt Wallenberg till amerikansk hedersmedborgare. Det var också på USA:s initiativ som svenska UD gav Raoul Wallenberg uppdraget att åka till Budapest, hösten 1944.

Räddningsaktionen finansierades därtill av amerikanska War Refugee Board. Detta i kombination med Sveriges neutrala status och Raoul Wallenbergs kompromisslöst personliga mod, listighet och organisatoriska skarpsinne möjliggjorde den historiska insatsen i mänsklighetens tjänst.

Få symboler lyser därför klarare än Wallenberg när det gäller relationerna mellan USA och Sverige, han binder våra länder samman på ett unikt sätt.

Wallenberg är dock mer än en heroisk legend ur det förflutna. Hans arv talar med särskild uppfordran till oss i detta nu. Budapest 1944 var en jordens farligaste platser, hemsökt av massdöd, skräck och terror. Ungerns judar var utelämnade åt nazisterna och hade ingenstans att fly.

Redan innan kriget hade Europas länder mer eller mindre stängt sina gränser för judar som hamnat i Hitlers våld. Ett fåtal flyktingar fick motvilligt fristad. När Tysklands militärmaskin därefter rullade över kontinenten var det för sent att öppna famnen och resultatet vet vi: Auschwitz.

I dag finns helvetet i Syrien. Medan Barack Obama tvått sina händer under två och halvt års inbördeskrig, har avgrunden vidgats till obeskrivbar humanitär tragedi.

Om det blir något amerikanskt ingripande mot Assadregimens hämningslösa mördande står ännu skrivet i stjärnorna. Obama har skjutit över ansvaret till kongressen, men rimligen måste han snart handla.

Samtidigt har EU fällt ner gränsbommarna för Syriens flyktingar. Drygt fyra miljoner människor har tvingats lämna sina hem inom landet. Över två miljoner har tagit sig till Libanon, Jordanien, Turiket och Irak. Förhållandena i flyktinglägren är miserabla.

Knappt 8 000 syrier har lyckats ta sig till Sverige, samtliga ges nu permanent uppehållstillstånd eftersom inget slut på konflikten bedöms vara i sikte. Ett utmärkt beslut av Migrationsverket.

Skamligt nog gör dock EU:s fortsatt hårda linje det närmast hopplöst svårt att söka asyl på europeisk mark. I praktiken måste desperata syrier vända sig till människosmugglare om de vill ta sig bort från Mellanösterns eskalerande kaos. Oacceptabelt.

Har vi som i vår del av världen lever i trygghet, fred och välstånd dragit några lärdomar av andra världskrigets grymheter och Raoul Wallenbergs gärning? Då är det hög tid att visa det.

Hög tid för klassisk S-politik!

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 23/8:Corren.

På söndag är det Stefan Löfvens tur att hålla sommartal. Plats: Vasaparken i Stockholm. Det är förnämlig, traditionstyngd politisk mark. Här brukade Tage Erlander, ständig statsminister (S), drabba samman i klassiska valdebatter med Bertil Ohlin, ständig oppositionsledare (FP).

Det var under den svenska modellens gyllene epok, efterkrigsdecenniernas ”rekordår” då tillväxten var urstark, arbetslösheten försumbar och välfärden stabilt stigande.

Stackars Ohlin. Inte konstigt att han aldrig lyckades koppla greppet på Erlander. S levererade ju snygga resultat hela tiden, så varför skulle väljarna byta regering?

Tage Erlander avgick som obesegrad champion 1969 efter 23 år i följd vid makten. Hans sista val 1968 blev en lysande triumf: S krossade all konkurrens och kammade hem över 50 procent av rösterna. Det var minsann annat än de två senaste riksdagsvalen, där väljarstödet för S inte varit så katastrofalt uselt sedan 1914.

Löfven borde därför ha all anledning att återvända till den klassiska S-politiken när han äntrar Erlanders gamla ringhörna i Vasaparken.

Alliansen brottas exempelvis med besvärande arbetslöshetssiffror, ungdomar och invandrare är särskilt utsatta. Mycket av roten till det onda är LAS, införd av Palme 1974 efter envisa påtryckningar från Folkpartiet.

Både Erlander, och länge LO, avvisade skarpt sådan lagstiftning. Den utgjorde ett flagrant brott mot den svenska modellen, där staten framgångsrikt avstod från att blanda sig i relationerna mellan arbetsmarknadens parter. 70-talets förvillelser bröt tyvärr sönder det utmärkt fungerande systemet. Reinfeldt vågar inte röra LAS, trots priset av sämre sysselsättning.

Men Löfven prioriterar förstås jobben främst och öppnar sitt tal genom att kräva LAS-eländets avskaffande. Sedan tar han upp det höga skattetrycket på 44,2 procent, vilket drabbar människor med lägst inkomster hårdast eftersom de har minst marginaler. Oacceptabelt. Alliansens skattesänkningar är skandalöst fjuttiga.

På Erlanders tid lät S aldrig skattetrycket överstiga OECD-ländernas genomsnitt, i våra dagar knappt 34 procent. Dit ska Sverige och det kommer att radikalt förbättra vår internationella konkurrenskraft, förklarar Löfven.

Därefter slår han fast att kunskapsskolan måste återupprättas. Alliansen fumlar med svaga reformer. Betyg från sexan? På tok för sent! Åter till Erlander, då var det självklart att eleverna fick betyg från första klass.

Löfven avrundar talet med att beklaga bostadsbristens gissel. Även på denna punkt har Alliansen misslyckats. Förvisso ett bekymmer också för Tage Erlanders regering. Man insåg dock att hyresregleringen utgjorde boven i dramat och ville därför införa marknadshyror, rakt av.

Dessvärre stoppades förslaget av en fulspelande Bertil Ohlin. Men det lovar Löfven att fixa efter valet 2014. Som han givetvis torde ha förträffliga chanser att gå segrande ur. Ty ska Löfven slå knock på Reinfeldt och återta Socialdemokraternas mästartitel i politisk tungvikt, finns väl rimligen ingen bättre förebild än Tage den oövervinnerlige?

Medan vägglössen sprider sig

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 7/8:Corren.

Har du som student råd att köpa dig en egen etta för dryga miljonen? Grattis. Då slipper du köa, snurra runt i hyreskarusellen, kan glömma svartkontrakt, undvika att tvingas sova i kompisarnas soffor, eller i värsta fall tälta.

Inför varje terminsstart i de större universitets- och högskoleorterna är visan densamma. Bostadsbristen gör livet surt, mängder av studenter jagar nervöst tak över huvudet. Då är det bra att ha burgna föräldrar som kan ställa upp med pengar.

I tisdagens Corren rapporterades om hur priserna på små lägenheter stigit kraftigt i Linköping. Det är trycket från studenterna som driver upp köpeskillingen på mindre bostadsrätter. En etta på 28 kvadratmeter i Hejdegården såldes nyligen för 1,2 miljoner kronor.

Linköpings bostadsmarknad börjar bli lika febrigt överhettad som i Stockholm. För dem som inte haft turen att födas i en kapitalstark familj blir bandagen allt hårdare.

Just exemplet Stockholm är symptomatiskt. 80 000 studenter och bara 12 500 studentlägenheter. Lösningen, om det är rätt ord, är att studenterna tränger ihop sig så tätt att sanitetsproblemen tilltar och förvärras.

DN hade i måndags en larmartikel om hur Stiftelsen Stockholms studentbostäder brottas med en formidabel invasion av vägglöss i trångboddhetens spår. Samma bekymmer finns även på andra håll i landet. Enligt Anticimex har vägglössen ökat markant de senaste åren. Det är som om Lubbe Nordströms gamla Lort-Sverige gjort comeback.

Studenternas föga avundsvärda situation är bara en sida av bostadspolitikens haveri. Sverige tillhör de länder som urbaniseras snabbast i EU. Människor söker sig till expansiva städer för att få arbete, utbildning, större socialt umgänge, ökade livschanser.

Det är i grunden en positiv utveckling som förbättrar ekonomin och välståndet. Men bostadsbristens elände utgör en starkt hämmande faktor för tillväxtdynamiken.

Alliansregeringen försöker göra en hel. Minska regelkrånglet, förkorta planprocesserna, underlätta andrahandsuthyrningen, sänka reavinstbeskattningen och så vidare. Utmärkt.

Ändå skyr samtliga riksdagspartier att ens nudda vid det överskuggande strukturfelet: hyresregleringen anno 1942, eller bruksvärdessystemet, som skapat vad nationalekonomen Assar Lindbeck kallat ”en 70 år lång katastrof”.

Den politiska regleringen har effektivt förstört samspelet mellan tillgång och efterfrågan på hyresmarknaden, gjort nyinvesteringar olönsamma, underblåst handeln med svarta hyreskontrakt och drivit upp priserna på bostadsrätter till absurda nivåer i attraktiva orter.

En successiv övergång till marknadshyror vore det enskilt bästa botemedlet för att häva obalanserna och öka tillgången på bostäder i alla prislägen. Men sådant tal är fortfarande tabu i såväl riksdag som regering. Ytterst kan vi tacka dem att vägglössen sprider sig.

Och var lycklig du som har tillräckligt med pengar att köpa dig fri från bekymren. Många andra kan det inte.

Flytta Reinfeldt!

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 12/6:Corren.

Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) har fått en utmärkt idé. Han vill att Diskrimineringsombudsmannen ska flytta från centrala Stockholm till någon förort, Tensta eller Rinkeby.

”Det viktiga är att samhällets institutioner finns närvarande där invånarna känner sig längst bort från samhället”, menar Ullenhag. Men varför ska bara myndigheter flytta?

Även regeringen med sina departement borde utlokaliseras. Dessa håller ju på att ockupera allt större delar av Stockholms innerstad för sina tydligen ständigt svällande behov.

Ett särskilt gott öga tycks man ha till att tränga ut enskilda medborgare och företag ur byggnaderna längs Drottninggatans promenadstråk. Sorgligast är väl att regeringskansliet sedan 1981 lagt beslag på det vackra venetianska jugendpalatset Rosenbad, uppfört 1902 av arkitekten Ferdinand Boberg.

Länge fanns under samma tak flera populära restauranger och kaféer, entrén låg på Strömgatan som då vimlade av glatt folkliv. I synnerhet var Rosenbad en omtyckt och uppsluppen träffpunkt för journalister, författare och andra kulturpersonligheter. Här kunde Zarah Leander ses dricka champagne och i festvåningen brukade Publicistklubben husera.

Begrunda skildringen av fotografen Harry Friberg som i Stieg Trenters deckarroman Eld i håg (1949) sitter till bords i det legendariska Grillrummet innan politikerna la sin döda hand över Rosenbad och låste dörrarna:

”Nu låg piggvaren på min tallrik. Hur kunde en så anskrämlig fisk smaka så utsökt… Gång efter annan drogs min blick bort till den bronsbruna fyrkantiga pelaren… jag tänkte på alla de journalistiska uppslag och litterära idéer som under decenniernas lopp stigit upp med tobaksröken och flaxat omkring under stuckrosetterna i det sjögröna taket.”

Ack, giv oss denna härlig tid åter! Reinfeldt & Co jobbar säkert lika bra, om inte bättre, i Flemingsberg.

Husbys huliganer

Publicerad den av
2

Skrivit i Corren 24/5:Corren.

Upplopp, bilbränder, krossat glas och vandalism. Flera nätter i rad. Det började i Husby och har spridit sig till andra Stockholmsförorter.

En naturlig reaktion på utanförskap, arbetslöshet och ökande klassklyftor? Skolan är dålig, framtidstron i botten och hopplösheten i folkhemmets slitna miljonprogram är en tickande bomb som nu exploderat. Det var bara en tidsfråga. Samhället bär skulden.

Sorry, jag köper inga sådana ursäkter för gatuvåld och laglöshet. Socioekonomiska strukturer har betydelse, men ungdomsgäng som sprider skräck och förödelse omkring sig har knappast någon revolutionär jämlikhetsagenda.

Jag säger istället som Olof Palme: Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Och det som pågår i Husby och liknande ställen är huliganism. Brottslingarna ska buras in, ordning måste upprätthållas. Sedan kan vi börja tala om utbildning, jobb, integration, sociala missförhållanden. Mycket kan göras bättre, både från politiskt håll och inom civilsamhället.

I grunden tycker jag dock att Hayes Jemide formulerar det bäst. Han är förbundskapten i svenska kickboxlandslaget och själv uppvuxen i Husby. Till förortens ungdomar som av frustration riskerar att dras med i våldsspiralen säger han i tisdagens DN:

”Sluta spela offer, kämpa. Se till att sköta skolan, tro på dig själv. Jag har mött hinder på grund av min bakgrund, men det har bara sporrat mig, man ska inte låta andra trycka ner en. Man har ett eget ansvar.”

Befria Rosenbad!

Publicerad den av
Svara

Rosenbad

Hade någon fått den befängda idén att utse mig till statsminister, skulle jag omedelbart förklara regeringen permanent upplöst, staten avskaffad och den politiska klassen omskolad till medlemmar i Village People.

Nu invänder ni säkert att jag verkligen inte tänkt igenom konsekvenserna av sådana radikala åtgärder. Men jo, det har jag faktiskt. Rosenbad skulle bli fritt att återgå till den trevliga restaurang- och caféverksamhet som stället brukade förknippas med.

Begrunda skildringen av fotografen Harry Friberg som i Stieg Trenters Eld i håg (1949) sitter till bords i det legendariska Grillrummet innan politikerna kidnappade Rosenbad för sina egna lägre syften:

”Nu låg piggvaren på min tallrik. Hur kunde en så anskrämlig fisk smaka så utsökt… Gång efter annan drogs min blick bort till den bronsbruna fyrkantiga pelaren… jag tänkte på alla de journalistiska uppslag och litterära idéer som under decenniernas lopp stigit upp med tobaksröken och flaxat omkring under stuckrosetterna i det sjögröna taket.”

I rest my case.

Rosenbad