Söndagskryssar

På oceanen med M/F Wittus i Karlskrona skärgård.

Vida, dimblå, underbara
spegelsal av sol och dis,
fjärran, fjärran vill jag fara
i ditt tysta paradis!
Lika snövit över, under,
gungar sommarmolnens bro.
Drick, mitt hjärta, dessa stunder
en omätlig ro!

Ut mot ändlöshetens tullar
över havets azurslätt
fågelkullar,
fågelkullar,
vad ni glida lätt!
Och min båt, den glider, gungar
bort i solens vita brand.
Allting mörkt en själ betungar,
allt blev kvar i land.

Hav och himmel är en enda
öppen famn, varthän jag ser.
Återvända,
återvända
vill jag aldrig mer.

– Jarl Hemmer, Långt från land, 1936.

Inlängan.
Min salig mormors hemmahamn: Herrgårdsviken, Tjurkö.

Navigare necesse est

I really don’t know why it is that all of us are so committed to the sea, except I think it is because in addition to the fact that the sea changes and the light changes, and ships change, it is because we all came from the sea.

And it is an interesting biological fact that all of us have, in our veins the exact same percentage of salt in our blood that exists in the ocean, and, therefore, we have salt in our blood, in our sweat, in our tears. We are tied to the ocean. And when we go back to the sea, whether it is to sail or to watch it we are going back from whence we came.

– President John F Kennedy, remarks at the America’s Cup in Newport on September 14, 1962.