Långö blev ett självstyrande muncipialsamhälle 1909. Följande notis stod att läsa i Svenska Dagbladet den 27 mars 1910. Ett stolt ögonblick i vår historia.

Eller som han kallades i folkmun: borgmästare! Ur Svenska Dagbladet tisdagen den 19 april 1910.

Vi kan bland annat tacka borgmästare Henricsson för tillkomsten av en ordentlig förbindelse till fastlandet, nämligen Södra Långöbron (eller Gamla Långöbron som den företrädesvis kallas numera). Det krävdes många års påtryckningar – med början redan 1913! – men till slut blev saken biff. Ur Blekinge Läns Tidning tisdagen den 15 januari 1929. Bron stod klar samma år.

Lakonisk notis i BLT tisdagen den 11 februari 1930. I avsaknad av en mer detaljerad skildring får vi väl anta att det säkert festades glammigt.

Men Långös självstyre sjöng snart på sista versen. Staten, genom kammarkollegium, beslutade för en sammanslagning med Karlskrona. Ur Svenska Dagbladet onsdagen den 22 juni 1932.

Karlskrona var naturligtvis emot. Staten drev igenom beslutet ändå, som framgår av följande artikel i Svenska Dagbladet lördagen den 1 april 1933. Karlskronas klagan över kostnaderna för ”iordningsställande av samhällena” bör för Långös del tas med en rejäl nypa salt. Under Henricssons ledning hade Långö utvecklats från rena slummen åren kring förra sekelskiftet till ett mycket välskött arbetarsamhälle i början 1930-talet.

Karlskrona hade verkligen ett ont öga till Långö. Som Henricsson skriver i sina memoarer: ”Det yttrades till och med en gång i stadsfullmäktige av en dess ledamot, att Långö var stadens avstjälpningsplats och att mellan staden och Långö skulle finnas en ‘kinesisk mur’, som förhindrade varje samband med ifrågavarande ö och staden.”

Men Henricsson kunde lämna styret över Långö med flaggan i topp. Kunglig medalj, minsann! Ur Svenska Dagbladet den 31 december 1933, dagen före inkorporeringen blev ett faktum.

”Långö är den verkligt idealiska sommarön”, förkunnar Blekinge Läns Tidning den 11 juni 1960. Vem kan väl invända mot det? Välkommen till strandvakten herr Qvist och hans camping!

Har du gröna fingrar och vill göra dig en hacka? Slå till på detta arrende i trevlig skärgårdsmiljö. Ur Annonsblad till Tidskrift för Landtmän den 22 december 1900.

Mer eldfängd dramatik på Långö. I augusti 1926 var en mordbrännare i farten. Om det rättsliga efterspelet skrev Sölvesborgs-Tidningen tisdag den 16 november samma år.

Fortsättning följde. Ur Sölvesborgs-Tidningen torsdag 27 januari 1927.

Eldfängd dramatik på Långö. Ur Sölvesborgs-Tidningen lördag den 27 mars 1926.

Runa över Långös borgmästare J A Henricsson i Dagens Nyheter måndagen den 17 mars 1941.

Bortgången uppmärksammades även i Svenska Dagbladet samma dag. Municipalsamhället som nämns i texten är givetvis Långö.

Danmarksfjärden, Långö.

Här har vi något lika spännande som förbryllande. Ur Post- och Inrikes Tidningar den 2 september 1853. Kolerakyrkogården på Saltö är nog välbekant för alla inbitna Karlskronabor. Men att det anlades en kolerakyrkogård på Långö i samband med den svåra epidemin på 1850-talet? Hur många har koll på det?

Själv har jag aldrig hört talas om detta tidigare. Idag är hur som helst denna kyrkogård mystiskt försvunnen. Var på Långö skulle den plats som prosten Feuk helgade och fridlyste den 25 augusti 1853 ha funnits? Spåren är borta.

Uppdatering: Ivar Wenster, tidigare kulturchef i Karlskrona, meddelar via Facebook att kolerakyrkogården på Långö troligen aldrig togs i bruk och därför heller inte inhängnades. I fornlämningsregistret är det tomt.

Stenhuggeri på Långö? Undrar just om det blev några gatstenar gjorda för den gode ingenjören. Notis i Blekings-Posten den 23 april 1880.